Vanliga frågor

 

– Ska vi…(och så en armrörelse i luften som betyder bryta arm)?

Det är den absolut vanligaste frågan som jag får var helst jag befinner mig, vid kyldisken när jag plockar åt mig mjölken (den ekologiska), i köer, på bussen, hos frisören, hos tandläkaren, ute på byn, osv.

En av de stora tjusningarna med armbrytning är just den att man kan bryta arm var helst man befinner sig i världen. Allt man behöver är en arm, ett armbrytarbord och en motståndare. Armbrytning är en av få idrotter där funktionshindrade och icke funktionshindrade kan tävla i samma klass (det finns även disabled = klass för funktionshindrade).  Jag försöker bemöta frågeställningen ”ska vi bryta arm” med ett leende och glimten i ögat., för prat och malande om armbrytning är helt ok att stå ut med om man är elvafaldig världsmästarinna i armbrytning

 

–  Det är väl mest teknik armbrytning?

Nej, det är klart en kraftsport och förutsatt att båda tävlande är med i starten så vinner den som är starkast. Grundtekniken är enkel. Ett barn under 10 år lär sig i regel att bryta arm på 30 sek-5 min.

 

– Hur finansierade du ditt tävlande?

Som armbrytare/armbryterska existerar inga stora prispengar (jag har vunnit prispengar ett fåtal gånger, den högsta summan 10 000SEK). Svenska Armsportförbundet har en elitsatsning som jag deltog i 2011-2014; Armsport Elite som ger ett mindre bidrag till resan på EM, VM samt vissa träningsläger, men det är i första hand upp till varje armbrytare att själv ordna med pengar till resor och tävlingar (invägningsavgifter etc.) Plantering av tall och granplant var grundfinansieringen för mitt tävlande under mina första år som elitidrottare (varje planta = 27-30 öre närmre nästa stora mästerskap)

Tack vare samarbetspartners och mitt företagande; armbrytarjobb som instruktioner och föredrag så har jag kunnat utöva armbrytning på elitnivå.

 

– Är du armbrytare på heltid eller har du ett ”vanligt” jobb också?

Sedan 2004 är jag armbrytare eller snarare armbrytarkonsult på heltid. Jag har drivit eget företag sedan 2001.

 

– Vad tar du i bänkpress?

Jag tränar inte bänkpress – det är ingen armbrytarövning. I handledscurl tar jag 80,5kg med fatgripz.

 

– Har du en tränare?

Nej, jag är till största delen min egen tränare och tränar efter eget program, med support åren 2011-2014 av Armsport Elite (Sveriges elitsatsning inom armbrytning). När det gäller själva armbrytningen och teknik och taktik så är det framför allt pappa Kent, farbror Leif, kusin Fia och min bror Torbjörn som jag rådfrågat och bollar tankar och idéer med under åren.

 

– Hur mycket tränar du och vad och hur tränar du?

Under elitaktiva karriären körde jag 5-12 pass i veckan och 1-2 vilodagar.  2- 3 pass armbrytning/vecka (1 pass = 2 timmar) sen är det löpning (vanligtvis 30-45min) Spinning när det var för kallt att springa. Jag styrketränade med fria vikter och dragmaskin och under vissa perioder (framförallt som grundträning) kör jag klätterträning i rep och armgång på bom. Ett styrketräningspass är vanligtvis 60 – 90min långt. Betoningen ligger på maxstyrka, men varvas periodvis lättare träning. Exakt hur jag tränar är omöjligt att beskriva med ord och att ta del av min träningsdagbok med egna specialtecken och kommentarer är ingen poäng, för den kan bara jag tyda och med lite översättning även tränarna inom Armsport Elite. Numer när jag lagt elitidrottandet åt sidan, tränar jag ca 5 pass i veckan och under vår, sommar och höst är det fokus på skogsfys, framförallt röjning.

 

– Jag förstår inte att man kan kalla det där för armbrytning, snarare kroppsbrytning. Man ska väl ha rak kropp och bryta med armen om det ska kallas för armbrytning?

Helt rätt! Det svenska ordet armbrytning beskriver inte sporten rätt, snarare köksbordsbrytning. Internationellt säger man armwrestling = armbrottning vilket är en mer korrekt beskrivning. Det är lika stor skillnad på armbrytning vid ett köksbord (som utföres av icke-armbrytare)och sporten armbrytning (armsport) som mellan slagsmål på gatan och boxning i ring. Viktklasserna har stor betydelse eftersom man just brottas med hela överkroppen.

 

– Brukar du i regel vinna över killar eller blir det svårt när de blir för starka eller tunga. Det kanske inte är så lätt att bryta mot en 100-kilos klump?

Tjusningen med armbrytning är att man aldrig kan se på någon om det är en armbrytare –  det måste man känna och jag kan vinna mot män som väger över 100kg och jag kan förlora mot män/grabbar som väger 60kg. Jag tävlar mot män  -65kg på nationella mästerskap samt andra tävlar där jag får OK att delta (SM, EM, VM tävlar jag i damklass)  Jag har lyckats vinna herrklass 65kg på mindre tävlingar i min starka arm (högern). På större mästerskap som SM, EM och VM tävlar jag enbart mot kvinnor. Män som inte tränar armbrytning vinner jag i regel mot.  Jag tränar i huvudsak med juniorgrabbar på armbrytargymnasiet i Storuman.

Har du andra funderingar? Mejla då info@heidiandersson.com