Jag har lekt filmmakare. Ingen världsklass på filmerna, men däremot på produkterna från en av mina superpartners som förser mig med kvalitativa ekologiska hudvårdsprodukter tillverkade i Ljungs eget labb beläget precis vid magiska Vindelälven.
Kortis – både Farmor Elsa och elbilen är med!










Dante och valpen Nova framför granen hos mor och far i Ensamheten.

Sidbyte!
Armbrytarspecifik vinkel- och fingerträning.
Variation av vinkelträningen med vadderad stång i storlek grövre.
Lekpaus med unghögen (Lova, Tyko, Vidar, Tore och Dante som är tremeningar och inte kusiner som vi ofta tror och säger.
Kolla in märket efter dina fingrar!
Taktiksnack kusiner emellan. Broder Frank Andersson och kusin HulkFia.
Vy från båthuset hos Björns mor och far på Strandvägen i Storuman.
Fia och Björn förbereder ämnen för brödbaket inne i båthuset.
Mys!
Full bakaktivitet! Kusin HulkFia och jag i team.
Inte så vackra, men gooooda!
Att baka tunnbröd innan jul är en stark tradition. Jag älskar att hålla liv i bra traditioner.
Kavling av en olympisk mästare.
En degladdning till! Bakade på totalt 4 liter mjölk. Precis lämpligt för oss.
Bakufjäla, borsten, spjaelka, och kruskaveln.
Efter brödbaket blev det pizzabakande.
Dante skulle ha ananas på sin pizza.
Mellan brödbakande, korvkokande, och granletande diskuterar Björn
Blodkorvstillverkning i Ensamheten den 22 december = midvinterblot.
Blod, fårfeta, fjälster, mjöl, mjöl, salt och en hel klan Ensamhetara!
”Görmigt” värre, men resultatet blev bra.
Färdigkokt!

Tio meter korv räcker gott till drygt 20 pers.
Lekfarbror Daniel underhöll den yngsta generationen när magarna var korvstoppade.
Dante har separationsångest när det gäller sitt eget hår, men med rätt typ av pepp fick Fia lov att klippa lite här och där.
Senast han klipptes var inför en förskolefotografering och jag hade att välja mellan häcksaxen och kökssaxen. Klippte bara fram hans ögon och sen var vi båda nöjda.
Kan kanske bli ok det här? När Dante var färdigklippt fortsatte Fia att klippa tre pers till.
Granen i Ensamheten hos mor och far kläs dagen innan julafton. Den står lite snett, men med rejält med glitter och vackra kulor blir det alltid stämningsfullt.
Välklädd gran, femåring i en retropyjamas (som han tar på sig på morgonen och av på kvällen) med ny hockeyfrilla och en förväntansfull Nova som bara är 6 månader och valpigare än valpigast. En liten glaskula lyckades hon i ett oövervakat ögonblick tugga i sig, men morsan doppade bomull i fil som hon glufsade i sig och förhoppningsvis funkar det. Magsäcken håller och glassplittret kommer ut.


I år kan vi kramas. Hela julen. Många jular har vi firat på separata håll under aktiv elitkarriär på grund av risk för ”smittfebran” när många människor samlas, slappnar av och börjar snora ikapp.






















