
I Lerberg, i närheten av Ensamheten har vi en skogfastighet, där står ett rött torp som Björn och jag har som mål att göra övernattningsbart till den 25 augusti i samband med jaktpremiären. Vi tror att vi kommer att ägna oss mer åt sånt nu, när vi inte fokuserar på elitidrott. Det är också där vi tillbringat senaste dagarna, ja veckorna med att plantera tallplantor, men sovit har vi gjort hemma i lägenheten eller radhuset som Anders ”den arge snickaren” (kanal 5) anser att vi borde säga.

Damm och skit, musbajs, ”lekattbajs” (hermelinbajs), för att undvika sorkfeber – munskydd på! Än är det en bra bit bort innan jag vill sova i huset. Utanför är det desto mysigare.

En lång man med kofot och spade = världens bästa kombo för att riva loss masonit i taket.

Själv stod jag och vinglade på en pall tills jag insåg att vi gör det vi är bäst lämpade för. Jag kryper på golvet och Björn står upprätt och sträcker ut sin långa lekamen.

Vassaste spaden blev snabbt Björns favorit.

Fungerade uppenbarligen till att lossa det mesta.

Under masoniten fanns timmerväggen och ljusgrön panel i taket.

Masonit i hög, bitar av isoleringsplattor, synliga timmerväggar och ett ljusgrönt tak.
En annan vinkel, ett annat hörn..

Dante underhöll mestadels sig själv utomhus med blålera och vatten, men kom in då och då..

.. och kollade hur det gick samtidigt som han passade på att samla på sig material till framtida robotbyggande.

Kasta ut masonit genom fönstret var rätt kul att göra ett par minuter.

Vy från torpets ytterdörr. Det lilla röda huset är en tvättstuga i originalskick med gammal tvätt kvar på tork och timmerhuset som skymtas bakom vårdträdet (björken) är min mor och fars jaktkoja som ursprungligen var ett av de första hus som Ensamhetara bodde i, innan de flyttade till Ensamheten. En historiskt häftig plats med andra ord!

Ja, någon typ av farstukvist eller enkel trapp av lastpallar, stenhög eller liknande ska ”trollas” på plats tids nog. Hur och vad vi ska göra, och om vi ska försöka oss på att göra något själva får vi rådfråga Björns mor och far och de som kan tänkas veta i Ensamheten.

Nöjd!

– Jahapp, och nästa steg då?

Kanske riva skorsten som håller på rasa genom och under golvet och är totalt utdömd av sotare?

Back to ”plantbusiness”! I måndags kom den andra laddningen plant, så vi fortsätter fixa i Lerberg, men med fokus på att hitta de bästa plantpunkterna på hygget. Fast bilden stämmer inte riktigt, för Björn var inte med och planterade idag. Han har dragit på tv-uppdrag och jag har plantat själv, men det gick fint det med! Jag har ju ”guldrör” i plantering och trivs bra på hygget.










Nytt kontor!
Och så här somnade han igår. Han tog på sig rustningen direkt han kom hem från föris, la sig på sängen och small av. Dante har uppmärksammat både mig och Björn vid ett flertal tillfällen om att; ”vet du målvakter har ännu mera utrustning”. Den Arge Snickaren Anders roar sig som hockeymålvakt så fort han får chans och jag tror att vi nämnde det vi något tillfälle, så inspiration kan ju komma därifrån. Att åka skridskor var inte det häftiga, utan helt klart att rusta sig. Som en riddare, robot eller någon typ av superhjältedräkt.
Mitt i Ensamhetens naturvårdsbränning. Starkt symboliskt, på många sätt. Foto DN. 




