Det här är en ÄLGTVÅL! Tillverkad av fett från en älg. Kvinnan som tillverkat tvålen i Storuman hade stoppat den i vår brevlåda som tack för vårt hållbarhetsengagemang! Så fint! ”Den luktar gott”, sa Dante. Vad den luktade kunde jag inte känna, för Coronan tog mitt luktsinne. Nu börjar det återhämta sig. Och även jag kan känna att den doftar, tror det är av lavendel. I vår familj är det än så länge bara jag som testats positivt för Covid-19. Björn är testad 4 gånger (!) och Dante en gång, negativt provsvar på samtliga tester. Ingen Corona hos grabbarna. Möjligtvis Kurt Spurt (vår kattpojke), han nös ett par gånger och verkade väldigt trött (”ovanligt som bara den hos katter”) Han har inte fått göra något Coronatest.
Jag har gett upp med att försöka greppa och förstå hur det här fungerar. Det mest logiska borde vara att jag bara utsatts för lite virus och därmed inte blev så sjuk och uppenbarligen inte heller speciellt smittsam. Jag fick antydan till feber, ont i huvudet någon dag och lite ledvärk, visst jag var trött, men ingen hosta. Blev i och för sig av med luktsinnet och tät i ena näsborren, men det blev väldigt lindrigt och efter en vecka var jag enligt smittskyddet friskförklarad. Nu har jag förhoppningsvis ett par antikroppar någon vecka framöver. Det vore gött.
En liten Dantenisse i torpet i Lerberg. Vi är inställda på ett julfirande i Ensamhet. I Ensamheten blir vi tyvärr snabbt för många enligt senaste riktlinjerna med max 8 pers.
All armbrytarträning är inställd. Roar mig på egen hand istället och har senaste veckorna ägnat mig åt att köra rehabövningar för min slitna högeraxel 3 gånger/dag. Det har gett resultat! Bara att fortsätta, typ till döden skiljer oss åt.
Mitt föräldrahem i Ensamheten i slutet på oktober..
Fint med snön och solen. En vacker kombo.
Snön regnade bort och vi har mest haft plusgrader senaste dagarna, men någon morgon då och då är det minus och frost. Det är fint! #Lerberg #elbil
På fredag håller jag digital Covid-19-säker-presentation om vår målsättning #fossilfri2025
Syns bulan? Jag lyckades dra ett järnstag i pannan på mig själv för en dryg vecka sedan. Allt gick bra. Pannan är ju skyddad av pannpen, men jag har hållit hyfsat låg profil för att det brukar ordineras vid kraftigt slag mot huvudet. Har bara tränat försiktigt. Idag gick det glädjande nog fint att få på huggarhjälmen och fortsätta med röjandet tillsammans med Björn. I torsdags gick Björn med huggarhjälm på en hel dag i samband med att vi byggde ett ”utomhuskök”, se bild längre ner för slutresultat. Hörselkåporna på hjälmen fyllde sin funktion i ca 10 min, övrig tid satt den bara på hans huvud, men jag är den sista som ska håna hjälmar. Borde kanske ta på mig den direkt jag vaknar. Fälla ner visiret och göra mig redo att möta dagen #krisberedskap
Björn och jag har sett till att röja på! Senaste två veckorna har vi däremot ägnat åt äventyr och slåtter! Vi inledde med att låna med oss kusiner (Theo och Liv) och extra kompisar (Saga). Packade en ryggsäck till dem med dasspapper, vattenflaskor, myggmedel och en hundpejl. Droppade ungarna en bra bit från en plats som vi märkt ut på en karta som vi försett dem med. Sen skyndade Björn och jag oss för att fortast möjligt ta oss till den utmärkta platsen över, sten, bäck, myr och sly och spända vänta in dem. Skulle de börja slåss? Bli uppätna av myggen? Knäckta för livet?
