Björn och jag har sett till att röja på! Senaste två veckorna har vi däremot ägnat åt äventyr och slåtter! Vi inledde med att låna med oss kusiner (Theo och Liv) och extra kompisar (Saga). Packade en ryggsäck till dem med dasspapper, vattenflaskor, myggmedel och en hundpejl. Droppade ungarna en bra bit från en plats som vi märkt ut på en karta som vi försett dem med. Sen skyndade Björn och jag oss för att fortast möjligt ta oss till den utmärkta platsen över, sten, bäck, myr och sly och spända vänta in dem. Skulle de börja slåss? Bli uppätna av myggen? Knäckta för livet?

Här kommer de! Först en brant stigning och sedan brant utför.

Alla överlevde! Aningen våta om fötterna och myggbitna, men humöret var på topp.

Några kilometers skogspromenerande i tuff terräng firades med älgburgare, bastu och övernattning i Lerberg.

Theo, Dante, Liv och Saga. Äventyr nr 1 avklarat!

Obligatoriskt gullande med fåren i Lerberg. Sven (flasklammet) systern Svea och deras mor som jag lånat från Ensamheten.

Efter skogsäventyret drog vi hem och riggade upp för LAN-party med sju (!) övernattande ungar (vår egen Dante inräknad) Allt gick supersmidigt! Massor med madrasser, skratt, godis och dricka!

Slåttern i Ensamheten var Dante med kusiner måttligt roade av och underhöll sig själva med annat. Däremot blev de inspirerade och lekte (enligt Dantes 5-åriga kusin Sam lekte de inte alls utan arbetade minsann!) ivrigt slåtter dagarna efter, med en lie som de fyndade i farfar Arnes garage. De gjorde även hässjor, men eftersom alla batterier laddade ur för min del finns inga bildbevis, men fint var det!

Helt tyst i bilen. ”Okej, är ni laddade – det är uppför det där fjället vi ska! Ryfjället!” Fortfarande helt tyst i bilen.

Innan Ryfjällsäventyret åt de alla som det var sista måltiden. Här är vår startbild på äventyr nr 2.

Det är ”bara 4km” upp till toppen på Ryfjället, men brant uppför, uppför..

.. och vidunderlig utsikt!

Fika vid trädgränsen och pepp när tron på den egna förmågan sviktade starkt för de tre små tappra krigarna.

Alla tog de sig upp! Starkt.

Tufft äventyr! Björn och jag haltade många dagar efter strapatsen pga av all träningsvärk som bromsandet utför bjuder på. Vi tog oss upp i hyfsat samlad trupp på 2h och 31 min. Viktigt tillägg: Björn har rekordtiden uppför Ryfjället på 36min och 35 sekunder (då aktiv elitidrottare).

Spola fram 1h och 12 min in i Victoria Konserten så får ni se Björn Ferrys hälsning och dokumentation från Ryfjället.

Helt brända av Ryfjället blev de som tur var inte. Dagen efter trampade vi upp på ytterligare en höjd för lunchdejt med barnens föräldrar och dagen efter det tog vi Drottningleden. Först framme var Sam. Minstingen!

Vi har inget som helst behov av att rese långt på sommaren. Allt vi drömmer om finns här. Så nära och fantastiskt bra! #hemester

Kurt Spurt har återhämtat sig fint från kattslagsmålet. Pälsen på svansen efter veterinärens rakning är på väg tillbaka.

Bästa kusinsyster Fia är på plats i Ensamheten under sommaren. Med kaputt hälsena (efter att ha invigt en hinderbana) men med fullt fungerande överkropp! Vi leker med varandra så ofta tillfälle ges – strax armbrytarträning. Bilden är från vårt ryzzgym i Ensamheten. Foto: Kristian Wiklund.

I söndags den 19 juli blev vår Danteman 9 år. Coolt. Kan vara så att vi nått halvlek för att ha honom inneboende. Han hotar med att ta med sig Kurt Spurt (vår familjebejbis) när han flyttar hemifrån i framtiden. Det kommer vi sätta oss emot. Vet inte om jag vågar skriva att vi ska bryta arm om saken. Puh, tur att det är ett par år kvar innan frågan kan bli aktuell.

Kommentarer

kommentarer