Jag har roat mig med att lägga ut lite av varje på Tradera. Några auktioner går ut nu på söndag kväll. Intäkterna går till att arrangera SKOL-SM i armbrytning. Är du nyfiken att kolla in vad som legat gömt i våra garderober är det bara att kika HÄR. Har du funderingar gällande auktionerna är det bara att maila, info@bjornferry.com eller info@heidiandersson.com.
OS
En pappa som snart kommer hem..
Bild från torsdagens armbrytarträning. Foto: Kristian ”Krigge” Wiklund.
Björn tävlar sitt livs sista OS-lopp i eftermiddag – blir grymt spännande! Förkylningskänningarna verkar vara under kontroll i Sotji och allt kan hända! Och sen kommer han hem, i början på nästa vecka, och det ser vi framemot som bara den. I år har vi typ inte träffat honom eftersom jag ju lyckades med bedriften att bli förkyld de få dagar han var hemma i januari och tömde ur väskan. Så vi träffades bara lite försiktigt utomhus. Dante pratar oavbrutet om alla barn som har en pappa som snart kommer hem och dikterar manus och roller till alla. Vi (Björns mor och far och morsan + jag) får alla turas om att agera pappan till Dantes gosedjur, traktorer, händer (som är bebispindlar) – ja, ALLA har en pappa!
Dante har skippat förskolan senaste dagarna. Jag blev rädd när det ryktades om magsjuka och backade ut när jag möttes av snorgärs i dörren. Lika bra att inte vara där, så vi är friska till Björn kommer hem och kan KRAMAS!
Jag är gode imponerad av alla ensamstående föräldrar där ute i världen. Ni gör det bra – kram på Er! Jag har ju världens bästa backup med mor- och farföräldrar som är Dantesupporters på högsta nivå. Även om jag har jag lurat iväg både farsan och broder Frank till Norge i x-antal veckor på huggningsuppdrag, har jag fortfarande massor med barnvaktsassistans. Som ensam förälder klarar jag inte av att hålla tålamodet i schack och vara ”superpedagogisk” när den lille mannen skriker NEJ, NEJ, INTE, utan får med jämna mellanrum be Dante om ursäkt för att jag blir irriterad och fräser och höjer rösten. Inte ”krika” (skrika) mamma, säger Dante och jag försöker förklara för min 2år och 7 månaders son varför jag blir arg och irriterad. Det är helt enkelt tänkt att man ska hjälpas åt att fostra och prägla barn. Att man ska vara minst två föräldrar eller helst ett helt Ensamheten; ”It takes a whole village to raise a child”.
Jag: – Vad letar du?
Dante: – Jag har tappat.. mitt tålamod!
Jag: – Ha ha, kanske är det mitt tålamod vi ska leta?
Bild från torsdagsryzzen med armbrytargymnasiet som Dante till största delen sov sig igenom.
Medan jag armbrottades jobbade Dante på med bland annat trumpetlagning på Strandvägen med farmor och farfar.
Dantes farbror Anders kunde till Dantes förtjusning spela på trumpeten som här fixas av Arne Ferry.
Se mig! Dante med finaste näverväskan som bästa farmor Elsa gjorde till mig som liten.
Rykande färska världsmästarbord
Har tagit hjälp av armbryterskan Jonna och ägnat två dagar åt att paketera och montera rykande färska världsmästararmbrytarbord på plats på Storuman Industri. Tjugofem fina Storumanbord i bästa kvalitet är nu i kartong. Fyra av borden går direkt iväg i morgon bitti till Vilhelmina, Östersund och Norge. Drygt 300 armbrytarbord har tillverkats hittills. HÄR är listan på var de flesta armbrytarborden finns. När vi inte har paketerat armbrytarbord har vi lekt på gymmet eller bevakat OS.
Dante testade åka skridskor för första gången i sitt 2,5åriga liv igår kväll. Han erbjöd både mig och Jonna att hålla hans hand, så vi inte skulle halka; ” acka, det kan vaja lite halt” (akta det kan vara lite halt) och sen gav han mig manus; ”nu vi täva (tävla), mamma säg, heja, heja Dante”. Konstateras kan att det är en höjdare att fortfarande ha blöja när man ska lära sig åka ”kickor” (skridskor).
Paketering och grovmontering av armbrytarbord på Storuman Industri AB.
Dante och Jonna Blind leker på brottarmattan i armbrytarlokalen.
Jag håller en chokladbit och Dante konstaterar att han är lite kladdig.
Dante äter mellis och Jonna passar på att ta igen sig.
Snart är det Björn på tv, spännande, spännande!
Två slagna hjältar som laddar upp för Björns sista individuella OS-lopp i karriären.
Skidåkare då och nu
Bild t.v. tagen för 30 år sedan – jag är 3 år med lapp för ögat (pga skelning) och t.h. Dante 2,5 år på väg till förskolan, vilket tog sin tid, men fram kom vi.
Blev med snor i onsdags och har hållit låg profil. Idag har det vänt och livet känns lätt att leva igen. Dante verkar vara typen som aldrig blir sjuk. Själv känns det som jag har haft fler sjukdagar i år än vad jag hade under hela fjolåret. Skumt. Behöver tydligen mer press och stress i mitt liv för att hålla mig frisk. Eller så drar Dante hem skit från förskolan som inte biter på honom, men tar desto bättre på mig. Käse, käse – jag ska inte tävla OS och Dante är frisk och glad, och i morgon är jag nog redo för träning igen och för att se mannen i mitt liv tävla igång med sitt sista OS.
Bra upplägg
Armbrytarträning med morsan på finaste juniorbordet tillverkat av Emma Phil. Foto: Kristian Wiklund
Helt otroligt vilken skillnad det är att vara hemma i ett par veckor i jämförelse med att hela tiden vara på väg. Känns som om jag hinner allt! Träna, diska, tvätta, driva företag, leka, reflektera och planera. Jag har varit hemma sedan mitten på december, men nu bär det iväg en tur till dalarna på ons-fre, hemma igen lördag förmiddag. Då hämtar jag Dante-mannen i Ensamheten hos farsan direkt så de kan dra iväg till Norge på jobb. Sen är jag hemma igen i två veckor. Bästa tänkbara upplägg. Jag blir bättre och bättre på att planera med åren. Att jag är hemma nu en massa är skönt och bra för alla, eftersom Björn kör sin sista säsong toppat med OS.
Sköna klipp från OS 2010 i Vancouver.
Matsäck är bra att ha med sig när man tränar (kokta ägg och bananer)