Vi är en bra bit in på det nya året. Året som innehåller så mycket förväntan, men innan vi går in på det som väntar, börjar vi med en tillbakablick på 2020!
2021
Dante
2021
December 2020
Elbilen (Teslan) på plats vid Torpet i Lerberg. När solen tittar fram (vilket den verkligen inte gör ofta i december) har jag sett till att snabbt nyttja mina flexibilitetsmöjligher och lämnat kontoret med mobilen i fickan. Tillgänglig, men ändå skönt fri. Coronapandemin har gjort att jag har haft betydligt mer tid till allt jag tänkt att jag ska göra, sen nån gång. Som att laga en massa saker, beställa reservdelar och fixa, samt lämna in mer avancerade saker för reparation (klockor mm). Tid för att läsa, se filmer! Och eftersom jag haft Covid19 nyligt har jag kunnat supporta Elsa med en del, mest har jag sett till att allt det hon bakat inför jul inte hunnit bli torrt och dåligt..
Julmys i Lerberg! Vi har sovit ett par nätter i december i Lerberg (i närheten av Ensamheten) och de är de skönaste nätterna. Med flera lager tunga täcken och filtar sover jag gott även om det blir rätt svalt nattetid när brasan slocknar.
Middagen tillagas utomhus. Björn kockar i pannlampans sken.
Dante fyndade en julgran som typ växte i diket vid vägen upp till Torpet. Han var grymt nöjd!
På plats i lägenheten i Storuman. Den är som sagt iallafall grön! Och Dante är nöjd, då ser jag till att vara det också.
Ensamheten. Här firar ingen jul i ensamhet, även om det är pandemi. Jag som haft Corona åt lunch med farmor Elsa på julafton och sen fikade vi utomhus, innan det blev mörkt och det var dags för Kalle.
Julaftonsfika!
Sista dagarna på 2020 tillbringar vi i andra änden av kommunen. Med skidåkning i olika former och massor med mys vid brasan i ekohuset. Tankekraft från oss ?
Luktsinnet tillbaka #covid19
Det här är en ÄLGTVÅL! Tillverkad av fett från en älg. Kvinnan som tillverkat tvålen i Storuman hade stoppat den i vår brevlåda som tack för vårt hållbarhetsengagemang! Så fint! ”Den luktar gott”, sa Dante. Vad den luktade kunde jag inte känna, för Coronan tog mitt luktsinne. Nu börjar det återhämta sig. Och även jag kan känna att den doftar, tror det är av lavendel. I vår familj är det än så länge bara jag som testats positivt för Covid-19. Björn är testad 4 gånger (!) och Dante en gång, negativt provsvar på samtliga tester. Ingen Corona hos grabbarna. Möjligtvis Kurt Spurt (vår kattpojke), han nös ett par gånger och verkade väldigt trött (”ovanligt som bara den hos katter”) Han har inte fått göra något Coronatest.
Jag har gett upp med att försöka greppa och förstå hur det här fungerar. Det mest logiska borde vara att jag bara utsatts för lite virus och därmed inte blev så sjuk och uppenbarligen inte heller speciellt smittsam. Jag fick antydan till feber, ont i huvudet någon dag och lite ledvärk, visst jag var trött, men ingen hosta. Blev i och för sig av med luktsinnet och tät i ena näsborren, men det blev väldigt lindrigt och efter en vecka var jag enligt smittskyddet friskförklarad. Nu har jag förhoppningsvis ett par antikroppar någon vecka framöver. Det vore gött.
En liten Dantenisse i torpet i Lerberg. Vi är inställda på ett julfirande i Ensamhet. I Ensamheten blir vi tyvärr snabbt för många enligt senaste riktlinjerna med max 8 pers.
All armbrytarträning är inställd. Roar mig på egen hand istället och har senaste veckorna ägnat mig åt att köra rehabövningar för min slitna högeraxel 3 gånger/dag. Det har gett resultat! Bara att fortsätta, typ till döden skiljer oss åt.
Mitt föräldrahem i Ensamheten i slutet på oktober..
Fint med snön och solen. En vacker kombo.
Snön regnade bort och vi har mest haft plusgrader senaste dagarna, men någon morgon då och då är det minus och frost. Det är fint! #Lerberg #elbil
På fredag håller jag digital Covid-19-säker-presentation om vår målsättning #fossilfri2025
S O M M A R L O V – äventyr och slåtter
Björn och jag har sett till att röja på! Senaste två veckorna har vi däremot ägnat åt äventyr och slåtter! Vi inledde med att låna med oss kusiner (Theo och Liv) och extra kompisar (Saga). Packade en ryggsäck till dem med dasspapper, vattenflaskor, myggmedel och en hundpejl. Droppade ungarna en bra bit från en plats som vi märkt ut på en karta som vi försett dem med. Sen skyndade Björn och jag oss för att fortast möjligt ta oss till den utmärkta platsen över, sten, bäck, myr och sly och spända vänta in dem. Skulle de börja slåss? Bli uppätna av myggen? Knäckta för livet?
Här kommer de! Först en brant stigning och sedan brant utför.
Alla överlevde! Aningen våta om fötterna och myggbitna, men humöret var på topp.
Några kilometers skogspromenerande i tuff terräng firades med älgburgare, bastu och övernattning i Lerberg.
Theo, Dante, Liv och Saga. Äventyr nr 1 avklarat!
Obligatoriskt gullande med fåren i Lerberg. Sven (flasklammet) systern Svea och deras mor som jag lånat från Ensamheten.
Efter skogsäventyret drog vi hem och riggade upp för LAN-party med sju (!) övernattande ungar (vår egen Dante inräknad) Allt gick supersmidigt! Massor med madrasser, skratt, godis och dricka!
Slåttern i Ensamheten var Dante med kusiner måttligt roade av och underhöll sig själva med annat. Däremot blev de inspirerade och lekte (enligt Dantes 5-åriga kusin Sam lekte de inte alls utan arbetade minsann!) ivrigt slåtter dagarna efter, med en lie som de fyndade i farfar Arnes garage. De gjorde även hässjor, men eftersom alla batterier laddade ur för min del finns inga bildbevis, men fint var det!
Helt tyst i bilen. ”Okej, är ni laddade – det är uppför det där fjället vi ska! Ryfjället!” Fortfarande helt tyst i bilen.
Innan Ryfjällsäventyret åt de alla som det var sista måltiden. Här är vår startbild på äventyr nr 2.
Det är ”bara 4km” upp till toppen på Ryfjället, men brant uppför, uppför..
.. och vidunderlig utsikt!
Fika vid trädgränsen och pepp när tron på den egna förmågan sviktade starkt för de tre små tappra krigarna.
Alla tog de sig upp! Starkt.
Tufft äventyr! Björn och jag haltade många dagar efter strapatsen pga av all träningsvärk som bromsandet utför bjuder på. Vi tog oss upp i hyfsat samlad trupp på 2h och 31 min. Viktigt tillägg: Björn har rekordtiden uppför Ryfjället på 36min och 35 sekunder (då aktiv elitidrottare).
Spola fram 1h och 12 min in i Victoria Konserten så får ni se Björn Ferrys hälsning och dokumentation från Ryfjället.
Helt brända av Ryfjället blev de som tur var inte. Dagen efter trampade vi upp på ytterligare en höjd för lunchdejt med barnens föräldrar och dagen efter det tog vi Drottningleden. Först framme var Sam. Minstingen!
Vi har inget som helst behov av att rese långt på sommaren. Allt vi drömmer om finns här. Så nära och fantastiskt bra! #hemester
Kurt Spurt har återhämtat sig fint från kattslagsmålet. Pälsen på svansen efter veterinärens rakning är på väg tillbaka.
Bästa kusinsyster Fia är på plats i Ensamheten under sommaren. Med kaputt hälsena (efter att ha invigt en hinderbana) men med fullt fungerande överkropp! Vi leker med varandra så ofta tillfälle ges – strax armbrytarträning. Bilden är från vårt ryzzgym i Ensamheten. Foto: Kristian Wiklund.
I söndags den 19 juli blev vår Danteman 9 år. Coolt. Kan vara så att vi nått halvlek för att ha honom inneboende. Han hotar med att ta med sig Kurt Spurt (vår familjebejbis) när han flyttar hemifrån i framtiden. Det kommer vi sätta oss emot. Vet inte om jag vågar skriva att vi ska bryta arm om saken. Puh, tur att det är ett par år kvar innan frågan kan bli aktuell.
Corona, corona..
Hej! Vi har lekt Sportlov (v10) sedan sista uppdateringen. Solen skiner och både Björn och jag har passat på att åka skidor. Åt var sitt håll olika tider under dagen. Vi kan bara kliva på spåret en bit från vår lägenhet/radhus/hemmakontor i centrala Storuman (vardagslyx delux och snabbfixad friskvård) Min telefon har ringt och mejlboxen fyllts med meddelanden om inställda uppdrag. Jag är förberedd. Jag fattar läget. Mest troligt kommer vi få chans att fortsätta leka sportlov. Inte så tokigt, men helt klart känns det skumt.
SLU-uppdraget gick fint – som alltid kul att möta unga människor med driv! Men nu ser det som sagt ut att bli tunt på både armbrytarinstruktions- och föreläsningsfronten ett tag framöver. Fullt förståeligt med tanke på Corona-pandemi-läget.
Bryta arm får vi göra i armbrytarlokalen tills vidare.
Plötsligt har vi fler helger till förfogande än vi räknat med och kan i praktiken njuta mer av vår vykortsvy från köksfönstret i ekohuset. Hur bra låter inte det! Likviditetsångest får jag alltid, men eftersom jag är en ekorre som gillar att lagra och buffra när det gäller det mesta, så kommer nog det här att lösa sig, men det kommer mest troligt bli annorlunda och väldigt tufft för många.
Köket i ekohuset med Dantes klätterrep upp till hans sovbalkong. Finns en stege upp också, men den är givetvis inte lika rolig.
Läsa! Ja, det ska jag ägna mig åt nu när en massa jobb ställts in. Här är bild från sportlovet (igen) där jag sitter i fåtölj och läser Sverker Sörlins ” Till bildningens försvar : den svåra konsten att veta tillsammans” Björn har redan läst den – jag har bara kommit halvvägs, men så fort jag är redo ska vi ha samtal och seminarium.
Hade Farfar Tore levt hade han mest troligt både läst boken och varit med i det samtalet #saknad. Men Cancern tog honom samma år som Björn kom in i mitt liv, 2002, men de hann skaka tass och på sätt och vis lämna över stafettpinnen till varandra. En viktig person gick ur mitt liv och en annan tog vid.
Farfar har lämnat oss, men kvar finns världens bästa farmor. Vilken rikedom! Hon kommer garanterat bli förbannad när hon ser alla bilderna på sig själv eftersom hon tillhör generationen som inte gillar att se sig själv på bild både måste ha kammat håret och bäddat sängen innan man träffar folk (det hann hon inte göra när vi helt oanmält kuppade henne en morgon – ivriga att börja med projekt tovning) Stackars farmorgumman. Men söt är hon och grymt kunnig! Tova är så himla kul och jag har givetvis en massa nya spännande projekt som jag vill verkställa tillsammans med henne (innefattar både rot, näver och vävning), MEN hon fyller 88 år nästa vecka och Björn kom hem från Stockholm i söndags (skidskyttesäsongen avslutades tidigare än planerat pga, ja du förstår..) och vi hälsar inte på henne på ett par dagar för att inte riskera sprida ev. Coronasmitta till henne. MEN sen när allt förhoppningsvis är lugnt – då ska det ”hantverkas”!
Jag fick nyligen en fråga från tidningen Hemslöjd: Vad är hemslöjd för dig? Och svarade så här:
Farmor Elsas flinka fingrar som visar, jag som nyfiket lyssnar, men framförallt försöker se hur hon gör med ullen, rötterna, nävret, garnet, skinnet..
Jag vill så gärna lära mig allt och hon är källan till kunskapen med sina 88 år.
Dofterna i ladugården som är ombyggd till snickarverkstad (det var också där vi började träna armbrytning). Minnen av att här satt farfar Tore och gjorde kåsor, skålar, slevar, den lilla vävstolen som jag fick i julklapp och gunghästen som jag fick på min 2-årsdag – vackert och unikt. Jag hinner bara vara med och lära mig en del innan farfar lämnar oss. Kvar finns alla silkeslena alster som jag ömt kommer att vårda och gunghästen kommer generationer att kunna leka med.
Jag har lagt elitidrottandet åt sidan för att fokusera 100% på att bli en planetskötare i världsklass och fossilfri år 2025 tillsammans med min man Björn Ferry. Mitt STORA starka hållbarhetsengagemang kommer framförallt från min farfar..
Dante 2 år på den fina gunghästen.
Ull full med såpa är så himla häftigt att känna. Det är mjukt, ”floffigt” och helt.. underbart!
Dantemannen passade på att tova en boll.
Nytovade innersockar till mina gamla vinterkängor och Dantes boll på tork vid Farmor Elsas vedspis.
Även om världen känns aningen upp och nervänd är det väl bara att njuta av livet och känna lugnet som Kurt Spurt. Dantes tovade boll blev snabbt en favorit. Som vanligt måste jag uppmana till att kolla in något hos honom – som hans ”knorvade tass” Det tycker vi är sååååå gulligt, he he, ja så där övergulligt som bara husdjurägare kan tycka. Vår Kurtbejbis!
Tack vare Repa Mera som bytte den trasiga dragkedjan i min ena pjäxa har jag kunnat skejta en massa och nu med alla inställda uppdrag lär vi få tid till att själva laga och fixa (alltid går det sönder något och vi har lyckats samla på oss ett berg med grejor i vårt Fixeri som skriker efter omvårdnad), men mest troligt behöver jag en hel del support av både Björns farsa och Farmor Elsa.
Dante på sportlovsskidor i Tärnaby.
–Ska vi åka 3km eller våga oss på 5km – vi åker 5km bestämmer Dante! Milen var inte ett alternativ, där och då, allt för brant och avancerat spår, men..
.. i fredags var det Barnens Vasalopp, i solsken och flackt spår – då klämde han till med att åka just en mil. Sin första. Stort.
Bara mamma Jeanette blir frisk från sin feber, hosta och snuva.. så ska vi ta leka med farsan och fortsätta köra ved i Ensamheten. Farsan hugger och Dante och jag skottar, ”bruschlar” och kör.
Dante tankar Aspen, men drömmer om en framtida elskoter.
Åker vi inte skidor, lagar saker, eller lär oss slöjda så kan vi ju alltid så fler frön och otåligt vänta på att det vi sått ska växa fortare. #coronatider