Björn

Lerbergsmys, stålbröllop och skogsbruk

Heidi Andersson · 26 juni, 2017 · Leave a Comment

Dante och jag har sovit i Lerberg en natt och laddat upp för att fortsätta renoverandet där det avslutades i fjol. Vi laddar lite till innan vi drar igång på riktigt och har roat oss med att röja runt lite i skogen och smyglansera ”miljönärsfonden” under tiden. Och nu ska leka lite tv-inspelning och sen så är det Lerbergsfix som gäller (enligt mina planer) Ska bara försöka lura med mig några bollplank (farsan och farbröderna) och medhjälpare när innertaket ska stabiliseras och sen Björn med sina 194cm när taket ska linoljesåpas. Stålbröllop (11år) firade vi med skogsutflykt och kusindejt med Ferryaner på midsommarafton.

Dante samlar lera i Lerberg till sitt brobygge.

Nja, inte helt säker på att det blir någon historisk potatisskörd i år..

Regnar det kan man ju alltid larva runt i sovsäcken inomhus..

.. eller bara njuta av att man har det bra #tacksamhet = lycka

Midsommarafton 2017. Stålbröllopet firades med skogsutflykt med fokus på att hitta Guckuskon som jag blev varse för ett par år sedan.

Guckusko.

När vi kramat träden färdigt drog vi vidare på kusindejt med Ferryanerna.

Kusiner som kollar in hällristningar. Liv, Theo och Dante.

I Norrfors finns hällristningar från tiden 3000-2000 f kr. Först såg vi ingenting, men sen när vi kom på vad det var vi skulle försöka se så såg vi både älgar, båtar och figurer.

Röjning! Jag har kört elsågen (med svärd och kedja) ett par timmar, men i väntan på att elsåg med klinga kommer, kör vi med Strandklinga och Aspen i tanken.

Vårt statement publicerat på DN Debatt

Heidi Andersson · 3 juni, 2017 · Leave a Comment

När Donald Trumps USA väljer att vända forskning, ansvar och världssamfundet ryggen så ökar ansvaret för oss andra. Nu är det upp till övriga nationer och till organisationer och företag att ta ansvar. Och det är upp till dig och mig. Vi börjar med ett enkelt men effektivt steg: vi väljer bort flyget, skriver åtta forskare, artister och idrottare.

Världens näst största utsläppare av koldioxid överger Parisavtalet. USA är historiskt den allra största utsläpparen av de växthusgaser som kommer att påverka vårt klimat i hundra- eller tusentals år framöver.

Och när Donald Trumps USA väljer att vända forskning, ansvar och världssamfundet ryggen så ökar ansvaret på oss andra. Nu är det upp till övriga världen att ta ansvar för mänsklighetens framtida välfärd och överlevnad. Det är upp till nationer, organisationer och företag. Det är upp till dig och mig.

Förr var det enkelt. Vi kastade bort ett kolapapper. Det föll till marken och ville det sig illa kunde vi få en ordningsbot för tilltaget. Nu för tiden är det knepigare. Förutom det vi bär ut i soppåsen, kastar medelsvensken via sin konsumtion bort 11 ton av ett annat skräp årligen. Ett osynligt, anonymt och luktfritt skräp: Växthusgaser. Det landar inte på marken utan fastnar till stor del i atmosfären, i hundratals eller ibland tusentals år. Det sätter jordens värmebalans ur spel och hotar hela mänsklighetens framtid. Ändå har ingen åkt fast för denna nedskräpning. Det saknar helt straffvärde.

Det räcker inte att bygga aldrig så många solpaneler, elbilar och vindkraftverk för att klara klimatkrisen, vi måste även sluta göra dumheter. Alltså helt ställa om våra vanor och beteenden också.

I Paris i december 2015 skrev det internationella samfundet under det globala klimatavtalet. Där kom vi överens om att hålla jorden under två graders uppvärmning, helst 1,5 grader jämfört med förindustriell temperatur. Detta med hjälp av utsläppsminskningar efter bästa vetenskapliga rön och med ett tydligt rättviseperspektiv. Så hur går det?

Inget vidare. 2016 har jorden redan blivit cirka 1,2 grader varmare sedan sent artonhundratal. Avsmältningen av båda polerna accelererar vilket chockar både forskare och allmänhet. Vi har en havshöjning som på sikt sätter de flesta storstäder och livsviktig jordbruksmark under saltvatten och med avsmältningen av Arktis förändras vädermönstren radikalt. Jordens reflekterande förmåga minskar dessutom när is försvinner och vill det sig illa frigör vi enorma mängder av den potenta växthusgasen metan från permafrosten. Med dessa och fler återkopplingsmekanismer riskerar vi en skenande uppvärmning bortom mänsklig kontroll. Och eftersom det finns en tröghet i klimatsystemet kommer vi om en handfull år att missa 1,5-gradersmålet oavsett vad vi hittar på. Men vad värre är: Även tvågradersmålet är i akut fara. Och två graders uppvärmning är ingen söndagspromenad. Många människor kommer att dö. Huvudsakligen fattiga, icke vita, långt bort från Sverige i stort sett utan skuld till klimatkrisen.

I det här läget har vi hjälp av en koldioxidbudget. Det vill säga beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut och ändå ha hyfsade odds att slippa de värsta effekterna. FN:s klimatpanel IPCC säger att om vi från 2018 begränsar utsläppen till 750 miljarder ton koldioxid har vi 66 procent sannolikhet att stanna under två graders uppvärmning. Lätt delbart med de 7,5 miljarder människor vi nu är på jorden, får alltså var och en släppa ut 100 ton. Sen inget mer. Våra ofödda barn får inte släppa ut ett gram.

Med medelsvenskens utsläpp på elva ton växthusgaser per år bränner vi av vår del av budgeten på nio år. Sen är Parisavtalet grus. Men så har vi ju detta med rättvisan också. Den nämns i avtalet. Vi behöver ge ett visst utsläppsutrymme till fattiga länder som inte hunnit använda fossila bränslen för sin utveckling. De har inte hunnit bygga sina vägar, sjukhus och skolor och annan infrastruktur. Våra utsläpp har ju faktiskt försett oss med detta och det är rimligt att alla får ett gott liv. Så ger vi bort exempelvis en tiondel av vår utsläppsbudget till fattigare länder har vi bara åtta år tills vi övertrasserar budgeten. Tiden är alltså extremt knapp och den krymper.

Att vi i full fart håller på att misslyckas med Parisåtagandena verkar inte bekymra många svenska politiker. Det är märkligt. I princip alla riksdagspartierna accepterar klimatvetenskapen. Det borde alltså finnas en klar majoritet för krafttag. Vi hör statsministern myndigt säga: ”Klimatet är vår tids ödesfråga”. Ändå ser vi ingen systematisk klimatomställning eller några utsläppsminskningar över huvud taget. Man säljer Vattenfalls kolgruvor till vidare drift i stället för att lägga ner dem och gav i veckan en kvarts miljard till ett flygplatsbygge för skidturister som snart kommer att vara utan snö. Våra politiker är alltså i praktiken klimatförnekare eller åtminstone klimatförhalare. Än skarpare blir läget när nu Trump tar USA ur Parisavtalet. Mer än någonsin behöver samhället mobilisera alla krafter för klimatet.

Det enda som hejdar den globala uppvärmningen är att halten växthusgaser i atmosfären minskar. Inget annat. Och då måste först alla utsläpp minska snabbt. Gör vi det vinner vi lite tid. Ändå bör vi om 15 år nå nollutsläpp om vi menar allvar med Parisavtalet. För till noll ska vi. Sedan till minus, eftersom koldioxiden vi redan släppt ut bryts ned väldigt långsamt i atmosfären och fortsätter att värma upp planeten. Vi behöver alltså ”städa” atmosfären med hjälp av exempelvis trädplantering, ett förändrat jordbruk samt lagring av kol eller koldioxid med industriella metoder.

Med denna otroligt korta tidsram och extremt snäva budget hinner vi dock inte vänta på att dessa tekniker ska rädda oss. Och det räcker inte att bygga aldrig så många solpaneler, elbilar och vindkraftverk för att klara klimatkrisen, vi måste även sluta göra dumheter. Alltså helt ställa om våra vanor och beteenden också. Och vi har inte längre tid att ställa olika utsläpp mot varandra nu när alla utsläpp ska nå noll. De rikaste 10 procenten står för nästan hälften av utsläppen i världen, så här kan vi göra de snabba huggen. Och i den gräddklicken har vi de flesta svenskar och undertecknarna av denna debattartikel.

För att förstå en koldioxidbudget kan det vara bra att se vad som händer på det personliga planet: Ska vi leva i till exempel fyrtio år till får vi bara släppa ut dryga två ton koldioxid per år. Testar man sin livsstil på exempelvis kalkylatorn klimatkontot.se kan man snabbt se att något bensin- eller dieselbilåkande inte får plats inom denna budget. Inte heller några flygresor, det mest klimatstörande sättet att resa. Det klimatneutrala flyget är tyvärr långt borta och utrikes flygresor står för en allt större del av de svenska utsläppen, nu minst lika stor del som personbilstransporterna. Flygresorna är dessutom till 70 procent rena nöjesresor.

Är det okej att förneka kommande generationer stabila klimat- och ekosystem, för den kortsiktiga vinsten med flygresor? Nej, inte för oss. Vi vill ta ansvar för vårt osynliga, destruktiva skräp. Och börjar med ett enkelt men effektivt steg.

Vi väljer bort flyget. I den akuta klimatkrisen.

DN Debatt. 3 juni 2017

Kevin Anderson, professor i klimatledarskap Uppsala Universitet samt klimat och energi University of Manchester

Heidi Andersson, världsmästare i armbrytning, planetskötare

Malena Ernman, hovsångare, artist

Björn Ferry, Olympisk mästare i skidskytte, skogsbrukare

Martin Hedberg, meteorolog, klimatexpert och föreläsare.

Staffan Lindberg, musiker, skribent och koldioxidbantare

Johan Landgren, författare Olja för Blåbär – Energi, Makt & Hållbarhet

Stefan Sundström, låtskrivare och artist

Återblickar från Klimatfestivalen Stockholms Universitet

Heidi Andersson · 26 maj, 2017 · Leave a Comment

Armbryterskan med två starka stora intressen; armbrytning och hållbarhetsfrågor – att bli armbryterska och planetskötare i världsklass har varit mina drömmar sedan taniga barnsarmar. Åren gick och drömmarna utvecklades till målsättningar. Nu har jag lagt elitidrottandet åt sidan och kan fullt ut fokusera på vår utmanande familjemålsättning – att bli fossilfria år 2025. Ett som Björn uttrycker det hurtigt försök att göra det vi kan för att bevara världen som vi känner den idag. När det gäller klimatet och utsläpp av koldioxid så är det de fossila bränslena som är huvudproblemet. Att vi gräver upp och förbränner olja, kol och fossilgas som legat lagrat i berggrunden i hundratals miljoner år. Det är inget nytt. De flesta vet om det. De flesta känner dessutom till att vi på ett personligt plan därmed måste ändra våra beteenden. Hur vi reser, vad vi äter, hur vi bygger, och vilka saker vi köper. Om denna strävan, och konkret vad vi gjort och vad vi planerar att göra berättade jag för ungdomar på Klimatfestivalen på Stockholms Universitet i förra veckan. Vi har lyckats halvera våra utsläpp på knappt två år genom att byta till elbil och välja tåget istället för flyget. Just nu väntar vi på delar till vårt växthusprojekt som påbörjades tidigare i veckan – har vi flyt så anländer ett efterlängtat paket under dagen. I väntan på delarna till växthuset har vi investerat i solceller.

Bild från Klimatfestivalen på Stockholms Universitet i förra veckan.

Växthuset börjar ta form!

Firade livet i fjällen

Heidi Andersson · 2 april, 2017 · Leave a Comment

Fjällmyste i andra änden av kommunen med mina grabbar i helgen! Björn och jag firade att vi varit tillsammans i 15 år. Vi ”blev som ihop” den 1 april för 15 år sedan, hi hi! Kul som bara den och inget aprilskämt! Dante testade att med support från Björn, stå på slalomskidor för andra gången i sitt liv. Han såg ut att tycka att det var rätt kul. Själv roade jag mig att åka skidor på längden. Att jag skulle uppskatta skate på skare eller längs elljusspår var otänkbart, innan han med det stora B:et åkte in i mitt liv. Med rätt utrustning och pepp blev det oväntade möjligt. Min åkning är långt ifrån vacker och tekniken bedrövlig. men jag tar mig framåt och blir svettig, även om jag oftast upplever att skidorna går fortare än min åk-kapacitet.

Björn + Heidi = 15 år! Hurra!

Elbilen står och laddar i vanliga två hål i väggen. Ingen ”snabbladd” direkt, men ska man övernatta är det inga problem.

Väderstationen stod kvar som jag lämnade den och data hade registrerats – nu ska jag bara försöka förstå vad det är jag läser. Den sitter nog aningen för lågt för att mäta vindförhållanden. Min utgångsplan är att se om det finns förutsättningar för ett minivindkraftverk. Fortsättning följer..

En måltid per vecka blir lätt köttsoppa. Vi kokade närmare 60 liter i höstas, så det finns resurser! Och gott är det och extra kul eftersom Björn som sköt en av älgarna vars ben utgör basen. En älg som Dante och jag var med och hängde upp på traditionell älghässja.

Skidor och hjälm fyndade vi i Björns föräldrars garage. Yes, de har ett även i Fjällstugan, MEN det har aldrig stått (rymts) en bil där. Än..

Både Björn och Dante såg rätt glada ut! Själv roade jag mig med längdskidor medan de tränade på att hålla sig på benen i backen.

Garaget i fjällen. Roade mig med att fortsätta min påbörjade inventering. Det finns massor av mycket. Framförallt ved, men också både användbara och spännande saker. Som Pippilångstrumps koffert! En typ av kaotisk skattkammare om du frågar mig. Ska finnas en ytterdörr som ev. skulle kunna vara användbar till mitt och Björns stugprojekt, men den kan jag än så länge bara ana, långt in. Struktur och organisationsbehovet pockar på som bara den, och jag funderar hur jag bäst ska lura med mig Björns far Arne och mor Margareta på även det här garageprojektet, med målsättningen att det ska gå att få in en bil våren 2017.

Vi eldade och njöt av brasmys. Det finns lätt ved för ett par års eldande kvar. Kanske generationers.. Det har Björns far säkerställt.

Dante var spelledare och som vanligt blev det snabbt mycket underliga specialregler. Trots att jag försökte hålla fast vid de regler, jag kom ihåg, från när vi senast spelade och hade läst spelreglerna. Vi hann lessna båda två innan evighetsspelet eller mer leken aldrig tog slut.

Hej, för den här gången!

Minnesvärt 2016

Heidi Andersson · 6 januari, 2017 · Leave a Comment

2016 slog alla värmerekord, liksom fjolåret och året dessförinnan. Is motsvarande nio gånger Sveriges yta har smält. Stora barriärrevet är redan till stora delar förstört. I varmare länder har sjöarna blivit allt mindre, och lämnat sumpmark och öken efter sig. 2016 är första året jag haft en tydlig målsättning som inte handlat om armbrytning. Annorlunda, men ingenting har känts mer rätt. Att eftersträva en hållbar livsstil med fokus på att vara #fossilfri2025 är mitt mission. Runt klimatfrågan står en air av undergång och det kan nog vara lätt att tänka vad jag gör spelar ingen större roll och att med en nonchalant axelryckning tänka att allt ordnar sig, men det gör det bara om vi agerar nu och vad vi gör spelar faktiskt roll. Att koldioxidutsläppen planat ut och slutat öka tack vare Kinas minskade kolanvändning är bra och framförallt livsviktigt. Igår presenterades nyheten att Kina kommer att investera 2 500 miljarder yuan, ungefär 3 300 miljarder kronor, i förnybar energi mellan 2016 och 2020. Investeringen kommer att skapa över 13 miljoner arbeten i branschen, skriver landets energimyndighet NEA i sin plan över hur landets energisektor ska utvecklas de närmaste fem åren. Satsningar i rätt riktning!

Jag har som mål att leva mitt liv på ett sådant sätt så den dag jag dör, om det så sker i natt, ska jag känna mig nöjd och stolt över min tid här. Varje dag är en möjlighet att förverkliga mina drömmar och att fokusera på hållbarhet är ett livsmål för mig, och har så varit sedan små taniga barnsarmar, men det är först 2016 som den målsättningen har haft mitt fulla fokus.

I somras släppte vi vår nya sajt; www.fossilfri.com/www.planetskötarna.se där man kan följa vår resa mot målet #fossilfri2025. Björns hemsida www.bjornferry.com avvecklades och riktades om mot den nya istället. Eftersom armbrytning, träning, olika typer av armbrytaruppdrag event, instruktioner och arrangerade av utmaningar och tävlingar är ett stort intresse kommer den här sidan finnas kvar, även om det blivit aningen glesare mellan inläggen eftersom många hamnat på just www.planetskötarna.se istället för här.

Mycket ”linslusande” blev det under 2016. Både Björn och jag var med i Mästarprogrammet på SVT.

TV-lek när det kanske är som bäst!

Är det något som jag är tränat på under åren som armbryterska, så är det dueller!

Stavarna var mer grenspecifikt likt armbrytningens startmoment än jag föreställt mig. Skillnaden är bara att man inte brukar få vänta flera minuter, en kvart eller liknande på att starten går..

Besök av Anders, mer känd som den Arge Snickaren. Vi tackade ja till att medverka i programmet (kanal 5) på villkoret att det skulle renoveras så hållbart som teamet bara kunde få till det och resultatet, ja det blev till belåtenhet. Målarna kom fram efter slutfört uppdrag och tackade för att de för första gången i programmets historia fått måla med riktig färg och tapetsera med tapeter med fantastisk lyster. Här kan programmet ses. Och här är listan på produkterna (som många efterfrågat).

Lämpligt många armbrytaruppdrag, både på skolor och företag. Jag anser att jag har blivit smartare med åren. Sexton års erfarenhet av att driva företag har gjort att jag lärt mig hur jag samordnar, organiserar och på ett bra sätt planerar året, så det blir en harmonisk balans mellan uppdrag, träning, skogsbrukande och hobbyprojekt (torprenovering, målande, kreativt skapande av olika slag) Jag är ingen världsmästare på strukturerande än, men jag har kommit en bra bit på väg!

Som vanligt så trivs jag bäst med att förena nytta med nöje, dvs att boka in uppdrag samtidigt som jag hälsar på släkt och vänner. Tack vare ett gäng skoluppdrag i Skåneland blev det ett givet tillfälle att hoppa på tåget tillsammans med broder Frank och hälsa på broder Torbjörn. #Supertrion

Året 2016 är nog det år som jag tränat minst traditionell gymträning och istället fokuserat på funktionell träning och cirkelträningar av olika typer. Anledningen? Jag tycker att det har varit inspirerande att träna på andra sätt!

Många pass blev det tillsammans med armbrytargymnasieelverna. Mot slutet av 2016 och ganska exakt ett år efter armbågsoperationen kunde jag plötsligt klättra i rep utan någon som helst smärtkänning. Magiskt!

Våren såg jag till att möta i Lerberg. På egen hand. Bara jag, timmerstugan, orrhönorna utanför fönstret och mina tankar och reflektioner. Meditativt, starkt och vackert.

Att dra iväg på egen hand och bara vara med mig själv ett par dygn/år ska jag se till att införa som en tradition att hålla liv i resten av mitt liv.

Så mycket skogsbrukande som vi lyckades åstadkomma under 2016 har vi aldrig varit i närheten av.

Ca 50 000 tallplant lyckades vi få ner i backen och jag fick för första gången i vår 14-åriga relation känna mig snabb och rationell i jämförelse med Björn. Plantering är något som jag ägnat många somrar, kvällar och höstar åt. Nötning ger resultat!

Plantorna kom tidigare än beräknat så precis när vi startat igång, var det dags för mig att dra till Visby för att agera projektledare och förste packare av det unika glaskonstverket ”Pillesnas i Vas” som gjordes i en, som vi tror, sista upplaga. Björn drabbades samtidigt av solsting, en fis på tvären eller ren plantsjuka, vad exakt vet ingen, men han mådde skit – kräk, magont, feber = parkerad i sängen. När jag ringde hem hörde att han inte mådde bra och jag började ställa frågor. Dante verkade frisk och låg i sängen bredvid honom, men han visste inte om han hade fått i sig något ätbart (jag ringde efter lunch), men det visade sig att han hade försett sig med fil och när en granne frågat varför han inte var på förskolan svarade han att han var hemma och tog hand om sin sjuka pappa. Alla doktorsväskor (han har flera stycken) hade han plockat fram och sprutorna laddades med medicin bestående av kanel och vatten som han matat Björn med. Jag ringde farsan direkt (som egen företagare är han betydligt flexiblare än morsan och den man i första hand ringer om man behöver ringa en vän) och bad honom hämta Dante och kolla till Björn. Magontet har varit en typ av följetong under 2016. Kan vara en inflammerad blindtarm som ”kommer och går. När han sökte hjälp på sjukan fick han diagnosen en fis på tvären och rådet att börja motionera, he he, det är ju verkligen ingenting Björn redan gör..

Med proffshjälp av fader och broder gick planterandet fint! Björn ser lite purken ut. Kan vara så att han hoppats på några tusen plant till.

Hyggesbränning på faster AnnCharlottes skogsskifte, istället för traditionell markberedning. Häftigt och bra träning i samarbete av högsta klass.

Skogsutflykter av framförallt Björn resulterade i ett godkänt biotopskydd (naturreservat)! Själv lärde jag mig 2016 vad lunglav var för någonting och hittade Nornan.

Tågresa genom Sverige tillsammans alla tre för första gången! Mässuppdrag i Göteborg, kusinlek med HulkFia och familj, samt besök på Universeum = semester! Coolt.

Klimatambassadörskapet överlämnades till en ny trio. Jag gjorde stafettpinnen i form av en termometer från en senvuxen Norrländsk fura från farfar Tores snickeri i Ensamheten. Farfar var och kommer att förbli en av mina starkaste inspirationskällor i livet.

Med hjälp av vår vägvisare Ingemar Johansson, en av dem som växte upp som nybyggarbarn i Vallträsk fick vi ta del av historien, en verklighet där endast de starkaste och mest kreativa lyckades åstadkomma ett drägligt liv. Skattebefrielsen lockade, men att ens få potatisen att överleva var en utmaning.

Farmor Elsa redo för att få ekoreko spabehandling av Erika Bjuhr på Ljung Hudvård något som har blivit en fin årlig tradition.

Dante firade en hel hand. Byggde fanatiskt med lego och sista månaderna av året övergick det i pärlplattsbyggande. Vi har inte flera ton med byggen, men ett par kilon har han nog lyckats åstadkomma.

Först borstades och rengjordes farmor Elsas fasad, sen linoljades den..

..och därefter flög vi på den hela klanen Anderssson/Reisek och målade med linoljefärg från Gysinge

Vi målade ett lager, men det ska målas ytterligare ett lager – så ett projekt är definitivt säkrat för våren 2017. Definitivt är just nu ett av Dantes favoritord.

Ett gäng föreläsningar verkställdes, de flesta med fokus på företagande och hållbarhet. Hur tänker Andersson/Ferry konkret att det ska gå till att uppnå Fossilfrihet till år 2025? Hur blir man armbrytarkonsult som 19-åring och vad innebär det? Framtidsplaner?

Midsommaraftonen 2016 – 10 år som gifta – HURRA!

Bild från en klart unik bröllopsceremoni i Ensamheten (2006)

Torprenoveringen i Lerberg gick från tanke till handling.

Stora stenar hade burits in av Lerbergarna till skorstensfundamentet. Stenar som med gemensamma ansträngningar spettade lös och krånglade ut.

Teamwork!

Ensamhetsmästerskap! Några nivåer tuffare än Mästarnas.

Klassiska grenar med som vi alltid tror, oslagbara resultat, men så blir det ett nytt år och då taggar det igång tävlingssuget som finns i de flesta, även om man kanske inte själv tror det.

Varje lersten skrapades med kärlek innan den på nytt blev mur i Lerberg.

En gedigen samling.

Ny mellanvägg och mur av ursprungsstenarna som vi först rev ner (eftersom skorstenen ”typ” hängde i luften under huset)

Tjusigt! Redo för kamininstallationen.

Loppisfyndaren! Crosskydd för 30kr som först användes som en rustning tills vi besökte Tjärnliden och den fick fylla sin ursprungsfunktion.

Kan föreställa mig känslan. Jag kan! Jag kör den! Handskarna är för övrigt Björns alpina som Dante adopterade i påskas och sedan bott i resten av året.

Slåtter!

Bad. Endast för den tuffaste i vår familj.

Grävning runt ladugården i Lerberg.

Uppdrag för Volvo Lastvagnar i Göteborg. Världsmästerskap i Drivers’ Fuel Challenge som i korta drag gick ut på att tävlande från drygt 20 nationer gjorde upp om vem som kunde köra lastbil bränslesnålast.

Klimatseminarium i Östersund med mig som moderator var personligt utvecklande, intressant och lärorikt.

Storkokandet togs till nya nivåer. X-antal liter pölsa och..

..60 liter köttsoppa blev det på älgbenen.

Vi blev med elbil!

Det blev höst och Lerbergsfixandet fick gå i ide.

Av tre mältade potatisar och lite fårdynga blev det en potatisskörd över ALL förväntan i Lerberg.

Halva hinken! 2017 sätter vi fler.

Även om de flesta uppdrag hade fokus på hållbarhet och företagande blev det ett par renodlade armbrytaruppdrag med fokus på världsmästarinstruktioner och utmaningar.

Jägarexamen tog jag som 15-åring, men de senaste 20 åren har det varit fokus på att bli så stark som möjligt och driva företag, gärna 12-15h/dag som gällt, men nu är det andra tider.

Ensamhetesskogen. Ströva, känna, dofta, andas. Mer av det har det blivit och mer ska det bli under 2017.

Björn och jag röjde fram timmerstommen i Västansjö (Tärnafjällen) som kommande år ska färdigställas till en liten fjällstuga med tydligt hållbarhetsfokus.

Dante och jag. Han har hängt med. Från larvstadiet i magen (VM 2010 när jag tog VM-guld som den enda i världen än så länge som har vunnit över den mytomspunna ryskan Irina Makeeva) och..

..under 2016 tog Dante bragdguld i väntan, när han hängde med mig på filminspelningsuppdrag som tog drygt 4h. Han hade dock en rejäl legolåda, godis och en platta till förfogande, så förutsättningarna var goda.

Stugmys i Lerberg prioriterades som aldrig förr.

Bra många nätter tillbringades i Lerberg. Enkelt och skönt liv med hög mysfaktor som bidrar till kontrasterna som jag älskar och som gör att man verkligen uppskattar att ta en dusch i varmvatten sen när man kommer hem.

Badrummet fick ny färg direkt på våtrumsväggen – något jag tänkt att jag skulle testa under de 10 år som vi bott i lägenheten, men först nu var det läge att prioritera tiden. Blev mycket nöjd med resultatet!

Kusin HulkFia och jag har som vanligt sett till att leka med varandra varje gång tillfälle ges! Fia har både brutit till sig världsmästartitel och lyft till sig titeln Sveriges starkaste kvinna i -82kg, själv väger hon bara 65kg och avrundade året med att ta hem titeln Europas näst starkaste kvinna i 63kg. STARKT!

« Previous Page

Björn

Om oss

Butik

Hjälp