
Bild från helgens myspys i fjällstugan med Björn, Dante och Björns mor Margareta.
Som jag har laddat för detta! Ett liv som inte handlar om att jobba och träna så mycket som möjligt, dvs 10-15h/dag 7 dagar i veckan. Så levde jag många år när jag var armbrytarkonsult parallellt med att jag gjorde vad jag kunde för att vara världsbäst på att bryta arm. Att driva företag älskar jag, men att driva det maxat bara för att jag kan lockar inte just nu. Jag tackar ja till de uppdrag som går i linje med det jag står för och ser till att kunna prioritera tid för allt det där andra som lockar. Att bara skönt leka armbrytning och träning utan fokus på maxstyrka. Att träna sunt och sådant som jag inte tränat tidigare är livskvalité. Likaså att ha kvantitetstid med Dante och Björn och andra som viktiga. Likaså att prioritera tid för att organisera och strukturera upp garage, uthus, ladugårdar, garderober och förråd. Rensa ut, ge bort, sälja och köra stora lass med kartonger och trasiga hinkar till miljöstationen. Det är nu det händer! Konkreta resultat! Och tid för att planera ekoreko-fjällstugeprojektet och för att på bästa sätt uppnå målsättningen; #fossilfri2025.
Nu är Björn på expertkommentering för SVT (skidskytte) i Stockholm och Dante och jag är hemma och fixar och planerar ett som annat. Blir armbrytaruppdrag på lördag och sen fortsätter fjällstugeplanerandet och utmaningen att digitalisera vårt företag, papperslöst borde vara möjligt, ska göra ett uppriktigt försök, så får vi se vad det blir. Har laddat ner testversioner av Fortnox och Visma eEkonomi som ska få chans att duellera. Ska bara se till att fokuserat sätta mig ner framför skärmen och ge de båda kandidaterna en ärlig chans att imponera på mig. Sen ska jag gräva ner mig i solceller och miniatyr vindkraftverk, för att på lämpligt sätt generera egen förnyelsebar, fossilfri el är ett av 2017 års utmaningar!
Vi passade på att mysa ordentligt i fjällen. Björn och jag åkte skidor, Dante och Margareta tävlade i tv-tittande. Vi åt god mat, läste och planerade fjällstugbygget och..

.. jag plockade fram väderstationen som jag införskaffat för pinsamt länge sedan och bestämde mig för att nu ska det ske..

.. delarna ska ihop och bilda en helhet, med målsättningen att i tre månader mäta vinden för att kunna få fram data för att veta om ett litet vindkraftverk i lämplig storlek kan vara något att satsa på!?

Själva monterandet gick fint. Nu ska bara mjukvaran installeras på en dator och väderstationen monteras upp på taket. Det började ”snöstorma” så att krypa på ett tak kändes inte direkt lockande, utan får vänta till nästa fjällbesök.

Helgen avrundades och vi åkte hem och jag drog ut julgranen. Konstaterade att jag ska kasta den direkt över balkongkanten nästa år och inte dra den genom hela lägenheten.. #barrmatta

Ladugården i Ensamheten. Ombyggd till snickeri. Det var här jag började träna armbrytning vid riktiga bord för 25 år sedan! Det är sant, vi hade armbrytarlokalen i vår ladugård/snickeri i begynnelsen. Sittande armbrytarbord med blommig vaxduk till kuddöverdrag, vadderade med gamla liggunderlag. Skön nostalgi!

Farsan och jag lyckades med gemensamma ansträngningar, ett par svordomar och tankeverksamhet tvinga upp ett par hyllor som vi fått ärva från Björns mors och fars garage där jag tillbringat ett par timmar i veckan. Björns mor fick ett presentkort på ”garagestädning” av mig och Björn för ungefär 10 år sedan, som vi tipsade att hon skulle passa på att nyttja innan det förföll. Jag älskar att röja upp i garage och förråd! Att inventera, strukturera och organisera. Framförallt gillar jag tydliga resultat och att hitta det jag söker, hyfsat snabbt. Grejer som man inte vet att man har eller var man har gör ingen större nytta.

En början!

Lyckas vi bara ta oss till Ensamheten idag i snödrevet fortsätter hyllbyggandet.

























































































Dante och valpen Nova framför granen hos mor och far i Ensamheten.
Sidbyte!
Armbrytarspecifik vinkel- och fingerträning.
Variation av vinkelträningen med vadderad stång i storlek grövre.
Lekpaus med unghögen (Lova, Tyko, Vidar, Tore och Dante som är tremeningar och inte kusiner som vi ofta tror och säger.
Kolla in märket efter dina fingrar!
Taktiksnack kusiner emellan. Broder Frank Andersson och kusin HulkFia.
Vy från båthuset hos Björns mor och far på Strandvägen i Storuman.
Fia och Björn förbereder ämnen för brödbaket inne i båthuset.
Mys!
Full bakaktivitet! Kusin HulkFia och jag i team.
Inte så vackra, men gooooda!
Att baka tunnbröd innan jul är en stark tradition. Jag älskar att hålla liv i bra traditioner.
Kavling av en olympisk mästare.
En degladdning till! Bakade på totalt 4 liter mjölk. Precis lämpligt för oss.
Bakufjäla, borsten, spjaelka, och kruskaveln.
Efter brödbaket blev det pizzabakande.
Dante skulle ha ananas på sin pizza.
Mellan brödbakande, korvkokande, och granletande diskuterar Björn
Blodkorvstillverkning i Ensamheten den 22 december = midvinterblot.
Blod, fårfeta, fjälster, mjöl, mjöl, salt och en hel klan Ensamhetara!
”Görmigt” värre, men resultatet blev bra.
Färdigkokt!

Tio meter korv räcker gott till drygt 20 pers.
Lekfarbror Daniel underhöll den yngsta generationen när magarna var korvstoppade.
Dante har separationsångest när det gäller sitt eget hår, men med rätt typ av pepp fick Fia lov att klippa lite här och där.
Senast han klipptes var inför en förskolefotografering och jag hade att välja mellan häcksaxen och kökssaxen. Klippte bara fram hans ögon och sen var vi båda nöjda.
Kan kanske bli ok det här? När Dante var färdigklippt fortsatte Fia att klippa tre pers till.
Granen i Ensamheten hos mor och far kläs dagen innan julafton. Den står lite snett, men med rejält med glitter och vackra kulor blir det alltid stämningsfullt.
Välklädd gran, femåring i en retropyjamas (som han tar på sig på morgonen och av på kvällen) med ny hockeyfrilla och en förväntansfull Nova som bara är 6 månader och valpigare än valpigast. En liten glaskula lyckades hon i ett oövervakat ögonblick tugga i sig, men morsan doppade bomull i fil som hon glufsade i sig och förhoppningsvis funkar det. Magsäcken håller och glassplittret kommer ut.


I år kan vi kramas. Hela julen. Många jular har vi firat på separata håll under aktiv elitkarriär på grund av risk för ”smittfebran” när många människor samlas, slappnar av och börjar snora ikapp.