Vinter utan snö, men frostigt vacker. Vi kurerar delar av familjen, myser och följer nyheterna från Klimattoppmötet i Egypten och EUs omställningsplaner mot fossilfrihet för att snabbast möjligt slippa fossilberoende och bli oberoende av krigiska oljeländer som Ryssland. Vi har mycket att prata om. Björn och jag. Det eviga samtalet som bygger på nyfikenhet och en vilja att försöka förstå helheten. Svårt! Men utvecklande!
Lille Simon hälsade på hos farmor Margareta och farfar Arne tidigare i veckan när jag passade på att leverera armbrytarbord. Förra helgen när Björn och jag var bortresta på jobb på var sitt håll (Björn i Idre och jag i Stockholm) och Simon och Dante bodde i Ensamheten hos min mor och far gick skönt nog fint. Tur att morsfarsan är fullblodsproffs! Dock blev de dyngförkylda så snart de kunde slappna av och släppa barnbarnsansvaret och är fortfarande sjuka. Jag kollade till dem som hastigast i morse när jag hämtade armbrytarbord i Ensamheten och överlämnade en kasse på deras bro (farsan stack ut huvudet) och de ser ut att överleva!
Vår älskade lastcykel som används dagligen (när vi är hemma), året om.
Vår elbil som funkar fint vinter som sommar, för de längre resorna när lastcykeln och bussförbindelserna inte räcker till #fossilfri2025
Klart friskast i familjen är för tillfället Dantemannen som önskade gymhäng nu på söndagsmorgonen med kompisen Gustav. Jag är också frisk, men känner mig som en tickande snorbomb. Vågar inte riktigt slappna av än och absolut inte träna på som jag skulle vilja. Först måste lille Simon bli helt frisk. Vår lilla tunna fågelunge. Men han är som han oftast är, vid gott mod, vår stora glädjespridare.
