Fantastiskt initiativ! Sevärt, tänkvärt. Se filmen och sprid den!
värderingar
När jag fyllde fyra år fick jag en present..
Jag kan inte ha varit speciellt gammal. Kanske 4 år. Farbror Lars, den store idolen kommer med en stor låda, full av LEGO. Hela hans kära samling och han räcker den till mig – varsågod! Jag tar storögt (och aningen skelögt med lappen för ena ögat och mest troligt glasögonen på sned) emot skatten. I många, många år vårdar jag och bröderna samlingen och fyller på allt eftersom. Så blir vi vuxna och räcker en dag över skatten till farbror Lars barn och för en tid sedan fick Dante ta över det stolta ansvaret för LEGOsamlingen. LEGO är en fantastisk leksak, MEN just nu kan jag inte se LEGO utan att tänka på samarbetet LEGO har med Shell, ett av de oljebolag som tyvärr leder kapplöpningen efter den arktiska oljan.
Shell och LEGO har de senaste två åren – tillsammans med Ferrari – haft en global reklamkampanj, där kunderna på Shells bensinstationer kan köpa eller få LEGO’s Formel1-minibilar. Kampanjen marknadsförs med billboards, kända ansikten, videor, en LEGO Formel1-bil i naturlig storlek och mycket mer. Kampanjen har medfört en kraftig ökning av Shells försäljning samtidigt som LEGO sålt 16 miljoner Formel1-minibilar på bensinstationer världen över. Men faktum är att det här samarbetet går helt emot LEGO:s uttalade mål om att minska de globala koldioxidutsläppen och i samarbete med sina partners lämna en bättre värld till framtida generationer (www.legoblockshell.org) För Shell är det här samarbetet en viktig pusselbit för att bättra på sin image och flytta fokus från deras skrupelfria jakt på den arktiska oljan. Shells oljeborrningar i Arktis är extremt riskabla och det går inte att effektivt sanera ett oljeutsläpp som sker i isfyllda vatten. Genom att borra i Arktis utsätts ett unikt djurliv och känsligt ekosystem för fara.
Har du inte redan skrivit under så har du chansen att göra det HÄR och NU!
Både Björn Ferry och jag har skrivit under Arktisdeklarationen.
Att skriva under för Arktis framtid är en självklarhet för mig. Viktigt, även om det ”bara” är en underskrift.
Stark musikvideo av Sofia Jannok.
Nytt Sverigerekord
Klassisk ryzzträning med världens skönaste armbrytargymnasium. Foto: Andreas Johansson Linjalen 3.0
Startade dagen med ryzzträning och fick uppleva årets segaste pass. Kändes som kåda i systemet. Kanske rester från helgens vedkörning i Ensamheten. Blev ett nytt svensk rekord på Nordbygg av 110kilos Ronny Dahl som lyckades slå det svenska mässrekordet (73 vunna matcher på raken som armbrytaren Freddy Gunnarsson tog på Skogs Elmia för ett antal år sen) med det svårslagna 110 vunna matcher! Imponerande.
Björn kom hem vid lunch idag. I morgon är första dagen i hans andra liv. Det utan en aktiv elitskyttekarriär. Dante och jag har förberett oss genom att Dante övertagit Björns rum. Han har sovit drygt en vecka på eget rum och det har gått hur fint som helst. Bara en natt som han ropade på mig minst 5 gånger och var orolig, ramlade ur sängen, skulle ha mer välling, ny blöja.. Att vi tittade i senaste numret av Herman Hedning (”den arga, elaka gubben” som Dante säger) innan han slocknade kan kanske ha haft en liten påverkan. Arga gubbar innan sovdags är givetvis ingen höjdare, men jag fick panik över att läsa Peter Pan IGEN. Vi läser om honom VARJE kväll och jag stör mig så fruktansvärt på att alla tjejer framställs så bedrövligt tama och måste alltid formulera om historien så att den blir mer realistisk, med brudar som både kan tänka, reagera och agera. Det är nu hans grundvärderingar byggs och jag gillar stabila, sunda grunder. Valde därför att bläddra i serietidningen om världens värsta skithög, med sonen hängandes över axeln, ha ha! Har valt godnattsaga med omsorg senaste kvällarna och givetvis gjort om stenålderstexter så det känns ok att förmedla till min son rent värderingsmässigt.
JobbarDante och jag energiladdade och lekte ved- och massakörning i Ensamheten i helgen.
Dante tar minuter med farsan och broder Frank.
Armgång på bom. Foto: Andreas Johansson Linjalen 3.0
Repklättring. Foto: Andreas Johansson Linjalen 3.0
Även om ryzzpasset var segare än kåda, så är det något av det roligaste jag vet. Foto: Andreas Johansson Linjalen 3.0
Ekohusfix i miniatyr
Leker ekohusfix i miniatyr i Ensamheten. När jag inte filar på lekstugan leker jag med skivstänger, eller på mitt kontor. Däremellan myser jag med Björn och Dante. Mina favoritsysselsättningar som alla gör mig nöjd och hög på livet!
Lekstugan är upplyft från backen. Känns bra – nu håller den i minst 25 år till. Nästa insats är att blanda till den miljöriktiga färgen från Av Jord och måla stugan invärtes + fönsterfoder på utsidan. Sen ska nytt golv, lister och dörrfoder in. Jag är taggad! Kul, kul, kul!
På insidan dörren skrev jag ca 8 år och MYCKET lillgammal, följande regler:
Inte röka misstänker jag ”småkusinerna” strukit över. Inte snusa är då definitivt överstruket.
Efter gårdagens stormande fick en hässja ”akutladas” . Hässjevirket bar jag tillbaka på sin plats idag och tänkte på när jag senast bar hässjevirke tillsammans med ”farbror” Martin. Det var trivsamt. Hässjestångstallen får uppleva många generationer Ensamhetara.
Jag älskar detta. Hässjevirke mot tallen. Starkt.
Dante med idolen Elias på väg mot veboden med skottkärran.
Dante på väg upp i traktorn (”dacken”)
Nöjdaste killen och sjunde generationen Ensamhetar; Dante Andersson Ferry, snart 2 år gammal. Idag försvann han en stund och svarade inte när jag ropade. Till slut hittade jag honom i traktorgaraget, UNDER traktorn, ”Ult, ult” sa han och kröp fram, vilket betyder; bult, bult.
Brrrrrr, brruuuuuuum! Dante är besatt av traktorer. Riktig ”Ferryansk” besatthet. Som Björn är när det gäller siffror och skog. Han håller på traditionen att dra igång de brutalaste sifferutläggningarna precis när jag dödstrött krupit ner i sängen och knappt orkar med mig själv) Varken Björn eller jag har något direkt intresse av traktorer, skruvande, mekande osv, men det skulle vara grymt bra om Dante verkligen blev intresserad av att laga och fixa saker – det är guld värt med sådana förmågor så det uppmuntras!
Jag har en son och tänker ofta på om jag skulle förhållit mig annorlunda om han varit en flicka. Det skulle jag säkert eftersom vi alla är formade av den värld vi lever i, men jag är övertygad om att jag skulle uppmuntra och peppa mitt barn att våga möta världen oavsett om det var en flicka eller pojke. Och jag kommer att diskutera värderingar, etik och jämställdhet med honom så länge jag lever. Jag ser det som min livsuppgift att lära honom ansvar och respekt och det är mitt ansvar som förälder att grunda för att han får en stark självkänsla som gör att han vågar tänka själv och klarar av att ifrågasätta sådant han upplever som orätt och att han kan reagera och agera när det är viktigt – när saker inte går rätt till.
Här är två läsvärda krönikor:
Varför? Det finns inga bröst att hålla i
Patriarkatet-och-valdtaktssamhallet-gar-hand-i-hand-nedfor-morka-grander