Armbrytarinstruktioner, presentationer och firandet av Pippi Långstrump i Enköping 
är ett av de starkaste uppdragen jag någonsin haft under mina drygt 20 år som armbryterska. Armbrytning brukar gå hem – det är lättillgängligt, spännande och ett smidigt sätt att bli av med en massa överskottsenergi på, men att det skulle gå hem så starkt hade jag inte förväntat mig. Pappa Kent och jag höll först ett armbrytarpass på fritidsgården V-boden på Västerledstorg för killar och tjejer i åk 3-6, innan vi var på plats för allmänheten på biblioteket och återvände sedan igen till fritidsgården. Lokalen kokade av förväntansfulla unga män, testosteron och adrenalin, men när jag berättade om mig själv, min resa och min sport satt alla tysta. Och sen när vi började instruera och de själva fick testa på mjuknade den stenhårda prestigen och ersattes med mjölksyra, varm lekfullhet och ödmjukhet.
Vi kurade trötta och nöjda ihop oss på nattåget hem och på morgonen hoppade jag av på vårt skogsskifte några mil innan Storuman, bytte om och drog igång röjsågen. Helgen har vi ägnat åt Ensamhetsfys, lyfta betongblock, till ny sågbänk och planera grävande och upprustning av vårt torp och ladugård i Lerberg.
Även vätskebältet tankas. Obs, det är ett gammalt vätskebälte som Björn gjort om till bränslebälte, för att enkelt och smidigt ta med sig extra 
Fika!
Upptäcksfärd med mormor Jeanette.
Större delen av klanen samlad.
Skog, rök från eld och solstrålar.
Farmor Elsa och farsan (med svullen käke) kollar in kursmaterialet, inför den planerade rotslöjdskursen som Elsa håller för klanen ”Ensamhetara” i juni.
Hantverkskonst när det är som bäst. En brudkrona tillverkad av finaste björkrötterna efter Farmor Elsas egna design och ritning.
