Nu rullar jag och elbilen mot Umeå, för att i morgon bitti medverka i Plus på SVT. Fokus hållbarhet!
Här nedan är några bilder från helgen i Ensamheten.
Dante har byggt en solugn med hjälp av snöspaden. Iskladdkakan är strax färdig!
Dante nystar garn medan Farmor Elsa kollar in skidåkningen på tv.
Byte till soffan. Det tar sin tid, men Dante fascinerades av garnkronan och tyckte det var kul!
Nystan klart!
Pimpel i närheten av Ensamheten.
Ingen fisk, men vackert väder och skönt sällskap.
Bilden är långt ifrån purfärsk, men den illustrerar vad jag pysslat med sedan senaste uppdateringen, nämligen att jag i vanlig ordning lurat med farsan på olika armbrytar- och föreläsningsuppdrag. Foto: Duncan Kemp.
Uppdragen (föreläsningar och armbrytarinstruktioner) har avlösts med Ensamhetshäng! Dante och jag lär oss nya saker av Farmor Elsa som läromästare. Nästa projekt blir mest troligt vävning. Trasmattor av uppklippta kläder, lakan etc som inte fixar en lagning till, vilket är återbruk på hyfsat bra nivå!
Ensamheten.
Redo för köttbearbetning! Foto: Dante Andersson Ferry
Farmor Elsa visar hur snöret ska träs genom köttbiten.
Farmors kött låg i saltlake i ca 1 dygn, och våra bitar i ca 3 dygn.. Jag sköljde av mina bitar och Elsa provsmakade, helt ok enligt henne. Hur det blir får vi se så snart köttet torkat om några veckor beroende på väder.
Sykurs. Elsa och Dante diskuterar nålstorlek.
Det ska bli kudde och täcke till Feta Katten.
Övningskörning för symaskinskortet!
Dante ställer till pallen så vi ska kunna hänga upp älgköttet för torkning.
Dante och farsan jobbar i team medan jag vinglar på pallen.
Schnyggt! Köttet på plats. I buren, skyddade från nyfikna köttätare.. Som ett lodjur föreslog Dante som tidigare i veckan sett spår av kissen i närheten av Ensamheten.
– Ska vi gå in och dricka kaffe och fira med citronfromage?
Köttbitarnas utsikt.
Skogsarbetaren tar fikapaus.
Den 21 februari skulle mormor Svea fyllt 100 år – det såg vi givetvis till att fira med middag och tända ljus! Kyrkogårdar är stämningsfulla och förenar människor i sorgearbetet, men själv hoppas jag innerligt att det görs något vettigare med min kropp än att den bara grävs ner.
Det här är den enda gravstenen som jag har en direkt koppling till. Övriga närstående som dött har kremerats. Själv ska jag tas om hand på det minst miljötärande sättet när jag dör. Frystorkning? Åtel? Organiskt avfall? Rötning i en biogas-/vätgasanläggning? Jag har ju sagt ja till att donera mina inre organ till behövande om det är något värde i dem och tycker att kroppen i sig borde kunna nyttjas till något vettigt. Att fjärrvärmeverk tar emot överskottsenergi som alstras vid kremering är steg i helt rätt riktning.
Högtidligt. Hon föddes är 1917, åren innan kvinnor fick rösträtt i Sverige.
2016 slog alla värmerekord, liksom fjolåret och året dessförinnan. Is motsvarande nio gånger Sveriges yta har smält. Stora barriärrevet är redan till stora delar förstört. I varmare länder har sjöarna blivit allt mindre, och lämnat sumpmark och öken efter sig. 2016 är första året jag haft en tydlig målsättning som inte handlat om armbrytning. Annorlunda, men ingenting har känts mer rätt. Att eftersträva en hållbar livsstil med fokus på att vara #fossilfri2025 är mitt mission. Runt klimatfrågan står en air av undergång och det kan nog vara lätt att tänka vad jag gör spelar ingen större roll och att med en nonchalant axelryckning tänka att allt ordnar sig, men det gör det bara om vi agerar nu och vad vi gör spelar faktiskt roll. Att koldioxidutsläppen planat ut och slutat öka tack vare Kinas minskade kolanvändning är bra och framförallt livsviktigt. Igår presenterades nyheten att Kina kommer att investera 2 500 miljarder yuan, ungefär 3 300 miljarder kronor, i förnybar energi mellan 2016 och 2020. Investeringen kommer att skapa över 13 miljoner arbeten i branschen, skriver landets energimyndighet NEA i sin plan över hur landets energisektor ska utvecklas de närmaste fem åren. Satsningar i rätt riktning!
Jag har som mål att leva mitt liv på ett sådant sätt så den dag jag dör, om det så sker i natt, ska jag känna mig nöjd och stolt över min tid här. Varje dag är en möjlighet att förverkliga mina drömmar och att fokusera på hållbarhet är ett livsmål för mig, och har så varit sedan små taniga barnsarmar, men det är först 2016 som den målsättningen har haft mitt fulla fokus.
I somras släppte vi vår nya sajt; www.fossilfri.com/www.planetskötarna.se där man kan följa vår resa mot målet #fossilfri2025. Björns hemsida www.bjornferry.com avvecklades och riktades om mot den nya istället. Eftersom armbrytning, träning, olika typer av armbrytaruppdrag event, instruktioner och arrangerade av utmaningar och tävlingar är ett stort intresse kommer den här sidan finnas kvar, även om det blivit aningen glesare mellan inläggen eftersom många hamnat på just www.planetskötarna.se istället för här.
Mycket ”linslusande” blev det under 2016. Både Björn och jag var med i Mästarprogrammet på SVT.
TV-lek när det kanske är som bäst!
Är det något som jag är tränat på under åren som armbryterska, så är det dueller!
Stavarna var mer grenspecifikt likt armbrytningens startmoment än jag föreställt mig. Skillnaden är bara att man inte brukar få vänta flera minuter, en kvart eller liknande på att starten går..
Besök av Anders, mer känd som den Arge Snickaren. Vi tackade ja till att medverka i programmet (kanal 5) på villkoret att det skulle renoveras så hållbart som teamet bara kunde få till det och resultatet, ja det blev till belåtenhet. Målarna kom fram efter slutfört uppdrag och tackade för att de för första gången i programmets historia fått måla med riktig färg och tapetsera med tapeter med fantastisk lyster. Här kan programmet ses. Och här är listan på produkterna (som många efterfrågat).
Lämpligt många armbrytaruppdrag, både på skolor och företag. Jag anser att jag har blivit smartare med åren. Sexton års erfarenhet av att driva företag har gjort att jag lärt mig hur jag samordnar, organiserar och på ett bra sätt planerar året, så det blir en harmonisk balans mellan uppdrag, träning, skogsbrukande och hobbyprojekt (torprenovering, målande, kreativt skapande av olika slag) Jag är ingen världsmästare på strukturerande än, men jag har kommit en bra bit på väg!
Som vanligt så trivs jag bäst med att förena nytta med nöje, dvs att boka in uppdrag samtidigt som jag hälsar på släkt och vänner. Tack vare ett gäng skoluppdrag i Skåneland blev det ett givet tillfälle att hoppa på tåget tillsammans med broder Frank och hälsa på broder Torbjörn. #Supertrion
Året 2016 är nog det år som jag tränat minst traditionell gymträning och istället fokuserat på funktionell träning och cirkelträningar av olika typer. Anledningen? Jag tycker att det har varit inspirerande att träna på andra sätt!
Våren såg jag till att möta i Lerberg. På egen hand. Bara jag, timmerstugan, orrhönorna utanför fönstret och mina tankar och reflektioner. Meditativt, starkt och vackert.
Att dra iväg på egen hand och bara vara med mig själv ett par dygn/år ska jag se till att införa som en tradition att hålla liv i resten av mitt liv.
Så mycket skogsbrukande som vi lyckades åstadkomma under 2016 har vi aldrig varit i närheten av.
Ca 50 000 tallplant lyckades vi få ner i backen och jag fick för första gången i vår 14-åriga relation känna mig snabb och rationell i jämförelse med Björn. Plantering är något som jag ägnat många somrar, kvällar och höstar åt. Nötning ger resultat!
Plantorna kom tidigare än beräknat så precis när vi startat igång, var det dags för mig att dra till Visby för att agera projektledare och förste packare av det unika glaskonstverket ”Pillesnas i Vas” som gjordes i en, som vi tror, sista upplaga. Björn drabbades samtidigt av solsting, en fis på tvären eller ren plantsjuka, vad exakt vet ingen, men han mådde skit – kräk, magont, feber = parkerad i sängen. När jag ringde hem hörde att han inte mådde bra och jag började ställa frågor. Dante verkade frisk och låg i sängen bredvid honom, men han visste inte om han hade fått i sig något ätbart (jag ringde efter lunch), men det visade sig att han hade försett sig med fil och när en granne frågat varför han inte var på förskolan svarade han att han var hemma och tog hand om sin sjuka pappa. Alla doktorsväskor (han har flera stycken) hade han plockat fram och sprutorna laddades med medicin bestående av kanel och vatten som han matat Björn med. Jag ringde farsan direkt (som egen företagare är han betydligt flexiblare än morsan och den man i första hand ringer om man behöver ringa en vän) och bad honom hämta Dante och kolla till Björn. Magontet har varit en typ av följetong under 2016. Kan vara en inflammerad blindtarm som ”kommer och går. När han sökte hjälp på sjukan fick han diagnosen en fis på tvären och rådet att börja motionera, he he, det är ju verkligen ingenting Björn redan gör..
Med proffshjälp av fader och broder gick planterandet fint! Björn ser lite purken ut. Kan vara så att han hoppats på några tusen plant till.
Hyggesbränning på faster AnnCharlottes skogsskifte, istället för traditionell markberedning. Häftigt och bra träning i samarbete av högsta klass.
Skogsutflykter av framförallt Björn resulterade i ett godkänt biotopskydd (naturreservat)! Själv lärde jag mig 2016 vad lunglav var för någonting och hittade Nornan.
Tågresa genom Sverige tillsammans alla tre för första gången! Mässuppdrag i Göteborg, kusinlek med HulkFia och familj, samt besök på Universeum = semester! Coolt.
Klimatambassadörskapet överlämnades till en ny trio. Jag gjorde stafettpinnen i form av en termometer från en senvuxen Norrländsk fura från farfar Tores snickeri i Ensamheten. Farfar var och kommer att förbli en av mina starkaste inspirationskällor i livet.
Med hjälp av vår vägvisare Ingemar Johansson, en av dem som växte upp som nybyggarbarn i Vallträsk fick vi ta del av historien, en verklighet där endast de starkaste och mest kreativa lyckades åstadkomma ett drägligt liv. Skattebefrielsen lockade, men att ens få potatisen att överleva var en utmaning.
Farmor Elsa redo för att få ekoreko spabehandling av Erika Bjuhr på Ljung Hudvård något som har blivit en fin årlig tradition.
Dante firade en hel hand. Byggde fanatiskt med lego och sista månaderna av året övergick det i pärlplattsbyggande. Vi har inte flera ton med byggen, men ett par kilon har han nog lyckats åstadkomma.
Först borstades och rengjordes farmor Elsas fasad, sen linoljades den..
..och därefter flög vi på den hela klanen Anderssson/Reisek och målade med linoljefärg från Gysinge
Vi målade ett lager, men det ska målas ytterligare ett lager – så ett projekt är definitivt säkrat för våren 2017. Definitivt är just nu ett av Dantes favoritord.
Ett gäng föreläsningar verkställdes, de flesta med fokus på företagande och hållbarhet. Hur tänker Andersson/Ferry konkret att det ska gå till att uppnå Fossilfrihet till år 2025? Hur blir man armbrytarkonsult som 19-åring och vad innebär det? Framtidsplaner?
Midsommaraftonen 2016 – 10 år som gifta – HURRA!
Bild från en klart unik bröllopsceremoni i Ensamheten (2006)
Torprenoveringen i Lerberg gick från tanke till handling.
Stora stenar hade burits in av Lerbergarna till skorstensfundamentet. Stenar som med gemensamma ansträngningar spettade lös och krånglade ut.
Teamwork!
Ensamhetsmästerskap! Några nivåer tuffare än Mästarnas.
Klassiska grenar med som vi alltid tror, oslagbara resultat, men så blir det ett nytt år och då taggar det igång tävlingssuget som finns i de flesta, även om man kanske inte själv tror det.
Varje lersten skrapades med kärlek innan den på nytt blev mur i Lerberg.
En gedigen samling.
Ny mellanvägg och mur av ursprungsstenarna som vi först rev ner (eftersom skorstenen ”typ” hängde i luften under huset)
Tjusigt! Redo för kamininstallationen.
Loppisfyndaren! Crosskydd för 30kr som först användes som en rustning tills vi besökte Tjärnliden och den fick fylla sin ursprungsfunktion.
Kan föreställa mig känslan. Jag kan! Jag kör den! Handskarna är för övrigt Björns alpina som Dante adopterade i påskas och sedan bott i resten av året.
Slåtter!
Bad. Endast för den tuffaste i vår familj.
Grävning runt ladugården i Lerberg.
Uppdrag för Volvo Lastvagnar i Göteborg. Världsmästerskap i Drivers’ Fuel Challenge som i korta drag gick ut på att tävlande från drygt 20 nationer gjorde upp om vem som kunde köra lastbil bränslesnålast.
Klimatseminarium i Östersund med mig som moderator var personligt utvecklande, intressant och lärorikt.
Storkokandet togs till nya nivåer. X-antal liter pölsa och..
..60 liter köttsoppa blev det på älgbenen.
Vi blev med elbil!
Det blev höst och Lerbergsfixandet fick gå i ide.
Av tre mältade potatisar och lite fårdynga blev det en potatisskörd över ALL förväntan i Lerberg.
Halva hinken! 2017 sätter vi fler.
Även om de flesta uppdrag hade fokus på hållbarhet och företagande blev det ett par renodlade armbrytaruppdrag med fokus på världsmästarinstruktioner och utmaningar.
Jägarexamen tog jag som 15-åring, men de senaste 20 åren har det varit fokus på att bli så stark som möjligt och driva företag, gärna 12-15h/dag som gällt, men nu är det andra tider.
Ensamhetesskogen. Ströva, känna, dofta, andas. Mer av det har det blivit och mer ska det bli under 2017.
Björn och jag röjde fram timmerstommen i Västansjö (Tärnafjällen) som kommande år ska färdigställas till en liten fjällstuga med tydligt hållbarhetsfokus.
Dante och jag. Han har hängt med. Från larvstadiet i magen (VM 2010 när jag tog VM-guld som den enda i världen än så länge som har vunnit över den mytomspunna ryskan Irina Makeeva) och..
..under 2016 tog Dante bragdguld i väntan, när han hängde med mig på filminspelningsuppdrag som tog drygt 4h. Han hade dock en rejäl legolåda, godis och en platta till förfogande, så förutsättningarna var goda.
Stugmys i Lerberg prioriterades som aldrig förr.
Bra många nätter tillbringades i Lerberg. Enkelt och skönt liv med hög mysfaktor som bidrar till kontrasterna som jag älskar och som gör att man verkligen uppskattar att ta en dusch i varmvatten sen när man kommer hem.
Badrummet fick ny färg direkt på våtrumsväggen – något jag tänkt att jag skulle testa under de 10 år som vi bott i lägenheten, men först nu var det läge att prioritera tiden. Blev mycket nöjd med resultatet!
Kusin HulkFia och jag har som vanligt sett till att leka med varandra varje gång tillfälle ges! Fia har både brutit till sig världsmästartitel och lyft till sig titeln Sveriges starkaste kvinna i -82kg, själv väger hon bara 65kg och avrundade året med att ta hem titeln Europas näst starkaste kvinna i 63kg. STARKT!
Vi har fått en laddning tandborstar från Humblebrush – den ödmjuka tandborsten designad i Sverige och tillverkad av bambu. På Humblebrush hemsida kan man läsa att tandborstarna tillverkas, packas och kvalitetkontrolleras i Kina. Sista finishen görs för hand av vuxna medarbetare som jobbar 8 timmar/dag. Företaget strävar hela tiden för lägre koldioxidutsläpp genom att förbättra processer och villkor. Exakt vad detta innebär står inte på hemsidan, men strävan har helt klart i rätt riktning. Varje gång man köper en tandborste så donerar Humble Brush motsvarigheten av en till ett barn i nöd. Borsten är tillverkad av BPA-fri och komposterbar nylon.
Jag använder redan bambutandborsten och gillar den skarpt och väntar nu spänt på att få höra vad Björns pensionerade tandläkarföräldrar tycker om den! De fick var sin tandborste igår. Tills vidare borstar jag glatt på med min fina bambuborste och funderar på hur framtidens eltandborste skulle kunna utvecklas med bambu eller liknande förnyelsebart material.
Vill du själv testa så finns tandborstarna att köpa både på apotek och i olika butiker som Storumans egna Lapland Eco Store.
Dantemannens och min bambutandborste från #humblebrush #ekoreko
Dante och jag har antagit utmaningen (som vi själva hittat på) att ta hand om femåringarnas matavfall på förskolan i Storuman. Vi började när förskolan drog igång på riktigt i augusti och har sedan dagligen hämtat hem äppelskruttar, skal och diverse matrester i 10 liters hinkar. De mesta ser riktigt gott ut! Skulle helst velat mata någon med resterna; höns, grisar.. Pappa Kent var annars sugen på att ta resterna som middagsmat. Hur som haver, så känns det ändå vettigare att vi komposterar det organiska avfallet, än att det slängs i de vanliga hushållssoporna och körs 25 mil till Umeå, vilket är alternativet. Något som Storumans Kommun dessutom betalar dyrt för. Hemma i Ensamheten har vi alltid komposterat, en stor hög vid vedbodknuten, som i stort sett fått klara sig själv och som vi då och då grävde igenom för att leta metmask och gräva ur jord till trädgårdslanden. När Björn och jag flyttade in här i lägenheten (eller radhuset som Anders, ”Arge snickaren på kanal 5, anser att vi ska säga) beställde jag först en kompostbehållare och sedan en till. Så vi komposterar lätt vår familjs organiska avfall (som egentligen är världens resurs och inget avfall) i de här behållarna. Vi komposterar året om och när det blir vår och komposten tinar fram och det blir dags att gräva ur och nyttja jorden, blir jag alltid lika förvånad – det blir nämligen inte så mycket jord som man kan tro! Vi har årligen behövt köpa jord till vår minimala köksträdgård som bland annat består av sallad, som inte ens sniglarna äter, knorviga morötter och jordgubbsplantor (som inte är i behov av mer jord), men nu lär vi knappast behöva det med backup från förskolan, hurra! År 2009 testade vi att kompostera i ett klassrum i barnprogrammet Miljöhjältarna med hjälp av maskar, vilket gick fint, det var häftigt att se maskarna arbeta genom plastlådorna och allt var frid och fröjd så länge det var skolverksamhet – under en ledighet blev det däremot bananflugeinvasion och inte alls lika roligt. Då hamnade komposten ganska snabbt utomhus. Att däremot kökskompostera med hjälp av mikroorganismer har jag länge tänkt att jag ska testa, och det är precis det Dante och jag ägnar oss åt just nu i samarbete med förskolepersonalen och alla femåringar. Förskolan samlar sitt matavfall i hinkar med tätåtslutande lock och komposterbar ”plast”påse (jag har komposterat dem och testat, de bryts ner utan problem). Hinkarna tömmer vi, samlar alla komposterbara påsar i sopsäckar på lämpliga ställen så inte nyfikna djur kommer åt innehållet.
Text lånad från www.bokashi.se där vi inhandlat hinkar och mikroorganismer, vilket Dante och jag ser som en god investering. Ströet tillverkas av vetekli med Effektiva Mikroorganismer. I den lufttäta hinken sker en jäsnings-/syrningsprocess där matresterna spjälkas upp, helt utan kemikalier. Proteiner, vitaminer, mineraler och näringsämnen behålls och maten förbereds för att återföras till jorden. Processen sker utan lukt och olägenheter och resultatet blir ett högeffektivt gödselmedel för krukväxter och trädgård. Efter en tid i jorden har maten försvunnit och viktiga näringsämnen, kol och mineraler har återförts och inga växthusgaser sänds ut. Ha ha, en typ av CCS teknik för femåringar med andra ord!
Hämtning på förskolan och lastning av den fulla kompostbehållaren i lastcykeln.
Redo att cykla hem!
Hittade det här klippet på You Tube som visar att på bara ett par veckor (4 veckor i det här fallet, men personligen tycker jag det ser klart ut redan efter två veckor) blir matavfallet jord direkt i landet, utan en massa dynggrepsvändande och grävande. Mikoorganismerna och maskarna sköter jobbet själva!
Björn redo att röja runt i skogen och Dante redo för förskolan och komposthinkarna (tomma) lastas in i elbilen, redo att fyllas med femåringarnas matrester. #laddade
Det blir ungefär en full 10 liters, hink/dag på Dantes Föris.
En Tesla lastad med röjsågar och komposthinkar.
Efter ca 8 veckor har vi samlat på oss en del kompostmaterial.. En laddning grävde vi ner direkt i vår lilla odling utanför vår lägenhet i Storuman. Resten tog jag med till Lerberg (vår skogsfastighet med Torpet i närheten av Ensamheten)
Matresterna i Bokashihinkarna har stått i ca 3 veckor, övrigt (påsarna) har jag förvarat i sopsäckar i trälådor med lock utanför lägenheten.
Nu ska det grävas ner i det vi tänkt ska bli nästa års potatisland och även någon typ av grönsaksland.
Ser som sagt rätt aptitligt ut. Luktar syrat, men inte äckligt.
Så var det gjort. Här går det få ner bra mycket mer organiskt förskoleavfall.
Lerberg har återigen fått en liten odling, kul! Det är mest troligt mer än 35 år sedan det odlades något här senast. Ett helt Heidiliv..
Vår kompostbehållare på köksbänken i lägenheten. Vi tömmer den när den är full vilket sker varje, varannan eller var tredje dag. Matrester blir det knappt eftersom vi tränar på att äta upp allt på tallriken och minimera matsvinnet genom att kylskåpsrensa nogsamt, men när det är dags att göra potatismos, palt eller liknande blir behållaren överfylld direkt och vi tömmer i våra komposter.
Komposterna utanför lägenheten/radhuset i centrala Storuman.
När det börjar bli snö, mörkt och kallt och inte alls så lockande att springa ut och fylla komposterna är de två kökskompostlådorna bra. De kan stå i köket och fylls på en gång/dag. Sedan töms innehållet i komposten. Från tappkranen kan man tappa behållaren på vätska som man späder 1:100 och växtnäringsknarkar sina krukväxter med.
Två modeller. Jag gillar den högra bäst. Locket är lättare att öppna och stänga i minusgrader. Den är dessutom lättare att gräva ur också.
Närbild på locket som funkar helt ok vintertid.
Närbild på innehållet som snart är färdig jord. Rätt skött luktar inte komposterna dåligt, men glömmer man att vända ner matavfallet får man både fluglarver, flygfärdiga flugor, äcklig lukt och risk för upprörda grannar. Jag brukar blanda i gamla löv och sågspån då och då om komposten blir allt för fuktig och börjar lukta.
Här behöver det grävas om ordentligt..
..ställer därför dynggrepen strategiskt, så jag kommer ihåg att göra det så snart jag fotograferat klart..
