
Vi är en bra bit in på det nya året. Året som innehåller så mycket förväntan, men innan vi går in på det som väntar, börjar vi med en tillbakablick på 2020!
Vi är en bra bit in på det nya året. Året som innehåller så mycket förväntan, men innan vi går in på det som väntar, börjar vi med en tillbakablick på 2020!
Elbilen (Teslan) på plats vid Torpet i Lerberg. När solen tittar fram (vilket den verkligen inte gör ofta i december) har jag sett till att snabbt nyttja mina flexibilitetsmöjligher och lämnat kontoret med mobilen i fickan. Tillgänglig, men ändå skönt fri. Coronapandemin har gjort att jag har haft betydligt mer tid till allt jag tänkt att jag ska göra, sen nån gång. Som att laga en massa saker, beställa reservdelar och fixa, samt lämna in mer avancerade saker för reparation (klockor mm). Tid för att läsa, se filmer! Och eftersom jag haft Covid19 nyligt har jag kunnat supporta Elsa med en del, mest har jag sett till att allt det hon bakat inför jul inte hunnit bli torrt och dåligt..
Julmys i Lerberg! Vi har sovit ett par nätter i december i Lerberg (i närheten av Ensamheten) och de är de skönaste nätterna. Med flera lager tunga täcken och filtar sover jag gott även om det blir rätt svalt nattetid när brasan slocknar.
Middagen tillagas utomhus. Björn kockar i pannlampans sken.
Dante fyndade en julgran som typ växte i diket vid vägen upp till Torpet. Han var grymt nöjd!
På plats i lägenheten i Storuman. Den är som sagt iallafall grön! Och Dante är nöjd, då ser jag till att vara det också.
Ensamheten. Här firar ingen jul i ensamhet, även om det är pandemi. Jag som haft Corona åt lunch med farmor Elsa på julafton och sen fikade vi utomhus, innan det blev mörkt och det var dags för Kalle.
Julaftonsfika!
Sista dagarna på 2020 tillbringar vi i andra änden av kommunen. Med skidåkning i olika former och massor med mys vid brasan i ekohuset. Tankekraft från oss ?
Det här är en ÄLGTVÅL! Tillverkad av fett från en älg. Kvinnan som tillverkat tvålen i Storuman hade stoppat den i vår brevlåda som tack för vårt hållbarhetsengagemang! Så fint! ”Den luktar gott”, sa Dante. Vad den luktade kunde jag inte känna, för Coronan tog mitt luktsinne. Nu börjar det återhämta sig. Och även jag kan känna att den doftar, tror det är av lavendel. I vår familj är det än så länge bara jag som testats positivt för Covid-19. Björn är testad 4 gånger (!) och Dante en gång, negativt provsvar på samtliga tester. Ingen Corona hos grabbarna. Möjligtvis Kurt Spurt (vår kattpojke), han nös ett par gånger och verkade väldigt trött (”ovanligt som bara den hos katter”) Han har inte fått göra något Coronatest.
Jag har gett upp med att försöka greppa och förstå hur det här fungerar. Det mest logiska borde vara att jag bara utsatts för lite virus och därmed inte blev så sjuk och uppenbarligen inte heller speciellt smittsam. Jag fick antydan till feber, ont i huvudet någon dag och lite ledvärk, visst jag var trött, men ingen hosta. Blev i och för sig av med luktsinnet och tät i ena näsborren, men det blev väldigt lindrigt och efter en vecka var jag enligt smittskyddet friskförklarad. Nu har jag förhoppningsvis ett par antikroppar någon vecka framöver. Det vore gött.
En liten Dantenisse i torpet i Lerberg. Vi är inställda på ett julfirande i Ensamhet. I Ensamheten blir vi tyvärr snabbt för många enligt senaste riktlinjerna med max 8 pers.
All armbrytarträning är inställd. Roar mig på egen hand istället och har senaste veckorna ägnat mig åt att köra rehabövningar för min slitna högeraxel 3 gånger/dag. Det har gett resultat! Bara att fortsätta, typ till döden skiljer oss åt.
Mitt föräldrahem i Ensamheten i slutet på oktober..
Fint med snön och solen. En vacker kombo.
Snön regnade bort och vi har mest haft plusgrader senaste dagarna, men någon morgon då och då är det minus och frost. Det är fint! #Lerberg #elbil
På fredag håller jag digital Covid-19-säker-presentation om vår målsättning #fossilfri2025
Vi har haft novemberlov och en massa tid över att gräva runt i gömmorna, faktiskt rensa ut en del (skänkt bort och sålt till förmån för barn och ungdomsprojekt) och jag har njutit av att vara lite nostalgisk och lägga ut några gamla klipp på YouTube.
Hon är armbryterskan från Ensamheten som vet att ensam inte är stark.
Istället framhåller hon trygghet och gemenskap som nycklar till självkänsla.
– Att se stark ut är något som de flesta ser som attraktivt och eftersträvansvärt. Jag tycker själv det är coolt med synliga magrutor och vackra deltoideus. Men att dopa sig till det … Det är bara tragiskt, säger Heidi Andersson, årets ambassadör för Uppmärksamhetsveckan.
Första gången jag träffade Heidi Andersson var för 20 år sedan. Jag var nykomling både på TV-sporten och i Stockholm, och på något sätt hade jag fått höra om en ung tjej i Norrlands inland som bröt ner traktens killar i armbrytning.
Även hennes pappa bröt arm. Och farbror. Och kusinerna.
Att alla dessutom bodde i byn Ensamheten gjorde inte saken sämre.
Det lät för bra för att inte åka dit.
PTEH AB
556666-6409
Höjdvägen 24G
923 31 STORUMAN