Allmänt
Sprakande hösthälsningar
Nu är tv-inspelandet klart och vi får invänta resultatet som kommer att börja rulla på SVT i april 2018. Björn och jag sedan tv-projektets slut deltagit på Elmässan i Umeå där vi pratat elbil, framtid och hållbarhet, burit ett par älgar som vi också lyckats paketera och trycka in i alla tillgängliga frysutrymmen, laga till olika maträtter på gröna tomater och nu gör jag mig redo för att dra söderut – Helsingborg och Ystad. Skoluppdrag på Ystad Gymnasium och när jag liks är på den breddgraden passar jag på att krama broder Torbjörn och hans kärlek i Helsingborg. Sen tuffar jag hem igen och fokuserar på att ta vara på hösten på bästa sätt. Och på livet. Njuta mer. Andas. Kramas. Fler timmar i skogen. Tillagning av älgmule, tunga, plocka bär och tömma växthus, jaga, gräva potatis och en massa annat som jag bara vill ta till vara på – bygga på skattkammaren helt enkelt! Väva med farmor Elsa.. Allt det där jag väntat med att göra eftersom jag senaste 15 åren fokuserat på att bli så bra som möjligt på armbrytning. Nu tränar jag för att det är kul och för att må gott, sen är det ju alltid en bonus om jag lyckas hålla mig i sådan form att jag kan sparra med armbrytargymnasieeleverna och orkar dra hem ett par älgar.
Lerberg i kvällssol.
Mys i höstmörkret.
Schack med Dantemannen.
Filmkameror på besök i Lerberg.
Filmteam ett av två som jobbat i fem veckor på plats i Biguman.
Dante spelar Minecraft och Farmor Elsa kollar livestreamingen från VM i armbrytningen. Heja Fia! Guuuuld!
Sommaren är kort..
.. nu drar det mot höst. Inte mig emot. Jag gillar årstider. Lerbergsfixandet (renovering av torpet i närheten av Ensamheten) har iallafall fått välförtjänt fokus och kan följas via; www.planetskötarna.se. Vi har skruvat, skrubbat och bankat lite här och där med några avbrott för företagsfix (administration och packande av sålda produkter från webbshopen) gymlek, semester i Ånge, bröllop och tv-förberedelser. Ren och skär lycka!
Lerbergstorpet i närheten av Ensamheten har fått rejält med kärlek sommaren 2017 och är nu övernattningsbart – hurra!
Armbrytarbord har packats och skickats för att vara på plats till skolstarten runt om i Sverige.
Ferryanernas släktgård i Ånge som Björns bror Mathias med familj tagit över stafettpinnen för.
Svarta vinbär var det som var moget och med tävling blev det ett par liter att ta med hem och mata frysen med.
Två dagars semester i Ånge var tufft.
Sen bröllop för kusin Joel och hans Anna i Stensele Kyrka. Vackert!
Kusin HulkFia och jag har lekt träning med jämna mellanrum sommaren lång. Nu är hon tillbaka i Rävlanda och jag väntar med förväntan in skolstarten för armbrytargymnasiet. #nyalekkompisar
Dantes kojbygge sker parallellt med vårt fixande i torpet. ”Här ska jag ha en farstu och en altan och..”
Tandlossning! Första tanden.
Sen har senaste veckan haft 100% fokus på filminspelning och kommande veckor kommer få samma fokus. I april 2018 visas resultatet på SVT.
Nu har han vuxit ur min hand
För 6 år sedan..Dantes fot i min hand. Här på bilden är han knappt två veckor gammal.
Sex år senare har han växt ur min hand, men än har han inte riktigt växt ur boet än och bor fortfarande kvar hemma. Även om han då och då funderar på att flytta. Och jag med. Men oftast trivs vi ihop. Det är ju det som är så fascinerande fantastiskt med föräldraskapet, att man får uppleva en annan människas sämsta och bästa sidor om vart annat, varje dag. Och de egna styrkorna och svagheterna blir på samma sätt uppmärksammade. Ibland flera gånger per timma. Det finns ingen annan människa som kan trigga mina känslor uppåt och neråt så rekordsnabbt som mitt eget barn.
Strumpor, 6 par i bambu och en Guldkanna, även kallad Pinkhink (som man kan använda som potta, blanda ut med vatten och vips har man fantastisk växtnäring) var uppskattade födelsedagspresenter och cykelfyndet via Storuman Köp och sälj invigdes per omgående.
Lite kalaslek i armbrytarlokalen på morgonen blev perfekt uppladdning för fortsatt jobbande med slåttern i Ensamheten.
Zombietårta från Kakbiten i Storuman.
Slåtter i Ensamheten. Finns fler bilder på www.ensamheten.se och på www.planetskötarna.se
Tuffa dagar. Hittade honom plötsligt sovande på kökssoffan inne hos Farmor Elsa. Inlindad i hennes kofta.
Pappa Kent hjälper Dante på med cykelhjälmen när det är dags att göra sig redo för hemfärd.
Sommarkväll i Ensamheten.
Lite support i uppförsbackarna tackar man inte nej till!
Dofter, ljud och smak av sommaren
Vi lever på. Skogsutflykter, studiebesök för odling, Svenhippa och handskakning med statsminister Stefan Löfven som vi kort berättade att vi dragit igång ”Storuman Forever” för. Ett projekt som dokumenteras för SVT och kommer att sändas våren 2018.
Dantemannen har blivit besatt av att vissla och med gäll röst ”sjunga” (låta) opera – Rigoletto. Ibland är det småroligt, men för det mesta blir det frustrerat irriterande för omgivningen och jag ser det som min livsuppgift att lära mitt barn hur man tar hänsyn och förstå var gränserna går. Björn är mer obrydd och brukar för det mesta inte störas, men nu har Dante lyckats provocera igenom även Björns välisolerade tänkargrottor och alla gränser är nådda. Däremot lyckades Dante trampa sin första mil i lördags – från Storuman till Ensamheten och ”Svenhippan”, för kusin Joel och hans Anna, vilket genererade iallafall ett plus..
Förberedelser inför kriget #paintball.
I växthuset blir det grönare och igår kunde vi till min förtjusning skörda ett par gyllengula zucchinis.
Barnsligt nöjd! Det blev någonting som gick att äta – tjohoooo!
På studiebesök i Stensele hos Agneta Andersson. Lärde mig bland annat att vattna med ljummet vatten istället för iskallt. Att låta vattnet stå i kannor i växthuset och mysa till sig är alltså bättre än att direkt hinka upp från Uman och vattna på plantorna.
Inspirerad av studiebesöket hos Agneta drog jag till min kålodling i Ensamheten och fixade till några bågar av överblivet material från växthusbygget. Än har inte kålfjärilarna hittat in under duken, men det lär de med största sannolikhet snart göra..
Sibirisk Bladraps. Bara att den heter sibirisk gör mig hoppfull.
Skogsutflykt med kusin Joel och Björn. Vi försöker lära oss orkidéer och fotograferar spännande lavar.
Lyckades hitta Guckusko på fem olika platser och Joel fick se de karaktäristiska orkidén för första gången i sitt liv. Jag såg den som sagt var för första gången på midsommarafton.
En granskog med gigantiska aspar och gamla sälgar hör inte till vanligheterna på våra skogsmarker.
Ja, vad hette denna orkidé nu igen?! Påminner om en porslinsblomma, fast större.
Kanske blir det fler biotopskydd, vi får se..
Lunglav i ”drivor”..
Tickor.
Dofta på en doftticka ska man givetvis ha gjort innan man dör.
Dofttickor hittade vi på flera ställen.
Mäktiga aspar. Ståtliga så man blir glad i själen.