Kan inte låta bli att lägga ut en gammal träningsbild från traditionell ryzzträning som jag lekt i veckan hemma i nostalgigymmet i Ensamheten. Så mycket tränande har det annars inte blivit, men jag hann köra ett benpass på gymmet och få nackskott (nackspärr). Inte riktigt mitt fokusområde om vi säger så och sen exploderade snoret som jag lyckats hålla mig ifrån hela sommaren. Behöver kanske inte tillägga att förskolan börjat fyllas med barn igen.. Även Dante, och hans gosedjur; Feta Katten, Nalle Palle och Åsnan (som egentligen är en häst, men hon känner sig som en Åsna och är därför en Åsna, hon blir ledsen om man säger att hon är en häst enligt Dante) är sjuka. Björn är för ovanlighetens skull frisk. Snoret har gjort att jag läst mig igenom helgen med fokus på Peak Oil vilket har varit givande.
Ladugården i Lerberg, räddningsaktion; grävning både påbörjades och avslutades i veckan.

Dante letar blålera.

– Snälla, snälla, kan jag få åka med?

Tryggt och mysigt.

Jag plockade ut Dante och han fortsatte sova i morsfarsans koja. Dante är den av oss som överlägset leder sova-i-kojan-statistiken.
Sågspånshögen från tidigare utgrävning passade Frank också på att ta bort.

Jag lyfte till stenarna utanför dörren (som vi bara vält ut när vi rev skorstensfundamentet) så det blev ett mer organiserat ”stenskravel”. Funkar tills vidare.

Bandkrängning, vi lurade en stund tillsammans sedan ringde vi en vän.

Nu är lutningen bättre. Tack Frank för en fin insats!
Surströmming i båthuset. Jag tycker inte att det är världens godaste, men jag gillar starka traditioner och sällskap i världsklass.

Dagens bild. Feta Katten får en spruta. Han är sjuk, snorigare än Dante, men sjukast av dem alla har jag varit i helgen. Planen är givetvis att snyta ur systemet och vara frisk i morgon måndag. Min favoritdag! Ny vecka nya möjligheter!


I byn Ensamheten växte jag upp och det var där i framförallt potatislandet och vid köksborden som jag formades som människa och lärde mig att allt i världen är uppbyggt i cirklar, cykler och kretslopp och att ansvar är något starkt, stort och viktigt. Jag lärde mig att både bryta arm och prata på in- och utandning för att göra min röst hörd i analyser och diskussioner om världen, politik, skogsbruk, jämställdhet, problem och tänkbara lösningar, men framförallt lärde jag mig, att ska man förändra världen kan man inte stanna vid köksbordstyckande, utan då är det bara att kavla upp ärmarna och plocka fram handlingskraften. Att vänta tar mer energi än att agera och vill man förändra världen ska man börja med sig själv, så är det någon som borde ha målsättningen att vara fossilfri år 2025, så är det Björn och jag. Sagt och gjort. Målet, som innebär att vi ska frigöra oss från beroendet av olja, kol och fossilgas formulerades i slutet på fjolåret. Vi har valt att ta oss an utmaningen. För att vi kan, och för att vi är övertygade om att det är rätt och för att vi vill vara med och påverka omställningen och vara pionjärer för den hållbara livsstilen. En stor utmaning, svar ja, men jag ser det inte som någon uppoffring, utan som en konkurrensfördel. De som först ställer om blir morgondagens vinnare.
tallplanterande under åren har jag kommit en bit på väg. Målsättningen fossilfri år 2025 kommer innebära en hel del planerande och omvärderande om det blir aktuellt med utlandsuppdrag, för att bara tacka ja och hoppa på första bästa flyg är inte aktuellt. År 2025 räknar vi med att kunna flyga på förnyelsebara drivmedel, men endast göra det i begränsad utsträckning. Vi har gjort en enklare fossilinventering via 

Solfångare tillverkad av ölburkar.
Lite gym på Selma Spa i Sunne.





















