slu

Hej! Vi har lekt Sportlov (v10) sedan sista uppdateringen. Solen skiner och både Björn och jag har passat på att åka skidor. Åt var sitt håll olika tider under dagen. Vi kan bara kliva på spåret en bit från vår lägenhet/radhus/hemmakontor i centrala Storuman (vardagslyx delux och snabbfixad friskvård) Min telefon har ringt och mejlboxen fyllts med meddelanden om inställda uppdrag. Jag är förberedd. Jag fattar läget. Mest troligt kommer vi få chans att fortsätta leka sportlov. Inte så tokigt, men helt klart känns det skumt.

SLU-uppdraget gick fint – som alltid kul att möta unga människor med driv! Men nu ser det som sagt ut att bli tunt på både armbrytarinstruktions- och föreläsningsfronten ett tag framöver. Fullt förståeligt med tanke på Corona-pandemi-läget.

Bryta arm får vi göra i armbrytarlokalen tills vidare.

Plötsligt har vi fler helger till förfogande än vi räknat med och kan i praktiken njuta mer av vår vykortsvy från köksfönstret i ekohuset. Hur bra låter inte det! Likviditetsångest får jag alltid, men eftersom jag är en ekorre som gillar att lagra och buffra när det gäller det mesta, så kommer nog det här att lösa sig, men det kommer mest troligt bli annorlunda och väldigt tufft för många.

Köket i ekohuset med Dantes klätterrep upp till hans sovbalkong. Finns en stege upp också, men den är givetvis inte lika rolig.

Läsa! Ja, det ska jag ägna mig åt nu när en massa jobb ställts in. Här är bild från sportlovet (igen) där jag sitter i fåtölj och läser Sverker Sörlins ” Till bildningens försvar : den svåra konsten att veta tillsammans” Björn har redan läst den – jag har bara kommit halvvägs, men så fort jag är redo ska vi ha samtal och seminarium.

Hade Farfar Tore levt hade han mest troligt både läst boken och varit med i det samtalet #saknad. Men Cancern tog honom samma år som Björn kom in i mitt liv, 2002, men de hann skaka tass och på sätt och vis lämna över stafettpinnen till varandra. En viktig person gick ur mitt liv och en annan tog vid.

Farfar har lämnat oss, men kvar finns världens bästa farmor. Vilken rikedom! Hon kommer garanterat bli förbannad när hon ser alla bilderna på sig själv eftersom hon  tillhör generationen som inte gillar att se sig själv på bild både måste ha kammat håret och bäddat sängen innan man träffar folk (det hann hon inte göra när vi helt oanmält kuppade henne en morgon – ivriga att börja med projekt tovning) Stackars farmorgumman. Men söt är hon och grymt kunnig! Tova är så himla kul och jag har givetvis en massa nya spännande projekt som jag vill verkställa tillsammans med henne (innefattar både rot, näver och vävning), MEN hon fyller 88 år nästa vecka och Björn kom hem från Stockholm i söndags (skidskyttesäsongen avslutades tidigare än planerat pga, ja du förstår..) och vi hälsar inte på henne på ett par dagar för att inte riskera sprida ev. Coronasmitta till henne. MEN sen när allt förhoppningsvis är lugnt – då ska det ”hantverkas”!

Jag fick nyligen en fråga från tidningen Hemslöjd:  Vad är hemslöjd för dig? Och svarade så här:

Farmor Elsas flinka fingrar som visar, jag som nyfiket lyssnar, men framförallt försöker se hur hon gör med ullen, rötterna, nävret, garnet, skinnet..
Jag vill så gärna lära mig allt och hon är källan till kunskapen med sina 88 år.
Dofterna i ladugården som är ombyggd till snickarverkstad (det var också där vi började träna armbrytning). Minnen av att här satt farfar Tore och gjorde kåsor, skålar, slevar, den lilla vävstolen som jag fick i julklapp och gunghästen som jag fick på min 2-årsdag – vackert och unikt. Jag hinner bara vara med och lära mig en del innan farfar lämnar oss. Kvar finns alla silkeslena alster som jag ömt kommer att vårda och gunghästen kommer generationer att kunna leka med.

Jag har lagt elitidrottandet åt sidan för att fokusera 100% på att bli en planetskötare i världsklass och fossilfri år 2025 tillsammans med min man Björn Ferry. Mitt STORA starka hållbarhetsengagemang kommer framförallt från min farfar..

Dante 2 år på den fina gunghästen.

Ull full med såpa är så himla häftigt att känna. Det är mjukt, ”floffigt” och helt.. underbart!

Dantemannen passade på att tova en boll.

Nytovade innersockar till mina gamla vinterkängor och Dantes boll på tork vid Farmor Elsas vedspis.

Även om världen känns aningen upp och nervänd är det väl bara att njuta av livet och känna lugnet som Kurt Spurt. Dantes tovade boll blev snabbt en favorit. Som vanligt måste jag uppmana till att kolla in något hos honom – som hans ”knorvade tass” Det tycker vi är sååååå gulligt, he he, ja så där övergulligt som bara husdjurägare kan tycka. Vår Kurtbejbis!

Tack vare Repa Mera som bytte den trasiga dragkedjan i min ena pjäxa har jag kunnat skejta en massa och nu med alla inställda uppdrag lär vi få tid till att själva laga och fixa (alltid går det sönder något och vi har lyckats samla på oss ett berg med grejor i vårt Fixeri som skriker efter omvårdnad), men mest troligt behöver jag en hel del support av både Björns farsa och Farmor Elsa.

Dante på sportlovsskidor i Tärnaby.

–Ska vi åka 3km eller våga oss på 5km – vi åker 5km bestämmer Dante! Milen var inte ett alternativ, där och då, allt för brant och avancerat spår, men..

.. i fredags var det Barnens Vasalopp, i solsken och flackt spår – då klämde han till med att åka just en mil. Sin första. Stort.

Bara mamma Jeanette blir frisk från sin feber, hosta och snuva.. så ska vi ta leka med farsan och fortsätta köra ved i Ensamheten. Farsan hugger och Dante och jag skottar, ”bruschlar” och kör.

Dante tankar Aspen, men drömmer om en framtida elskoter. 

Åker vi inte skidor, lagar saker, eller lär oss slöjda så kan vi ju alltid så fler frön och otåligt vänta på att det vi sått ska växa fortare. #coronatider