Från 27-28 minuter
in i programmet pratar Björn om fossilfrihet.
För dig som lyssnar på hela intervjun kan jag ju nämna att jag har erfarenhet av att så tallfrön istället för att plantera och att det kvistrensats en hel del i skogarna runt Storuman.
2016 slog alla värmerekord, liksom fjolåret och året dessförinnan. Is motsvarande nio gånger Sveriges yta har smält. Stora barriärrevet är redan till stora delar förstört. I varmare länder har sjöarna blivit allt mindre, och lämnat sumpmark och öken efter sig. 2016 är första året jag haft en tydlig målsättning som inte handlat om armbrytning. Annorlunda, men ingenting har känts mer rätt. Att eftersträva en hållbar livsstil med fokus på att vara #fossilfri2025 är mitt mission. Runt klimatfrågan står en air av undergång och det kan nog vara lätt att tänka vad jag gör spelar ingen större roll och att med en nonchalant axelryckning tänka att allt ordnar sig, men det gör det bara om vi agerar nu och vad vi gör spelar faktiskt roll. Att koldioxidutsläppen planat ut och slutat öka tack vare Kinas minskade kolanvändning är bra och framförallt livsviktigt. Igår presenterades nyheten att Kina kommer att investera 2 500 miljarder yuan, ungefär 3 300 miljarder kronor, i förnybar energi mellan 2016 och 2020. Investeringen kommer att skapa över 13 miljoner arbeten i branschen, skriver landets energimyndighet NEA i sin plan över hur landets energisektor ska utvecklas de närmaste fem åren. Satsningar i rätt riktning!
Jag har som mål att leva mitt liv på ett sådant sätt så den dag jag dör, om det så sker i natt, ska jag känna mig nöjd och stolt över min tid här. Varje dag är en möjlighet att förverkliga mina drömmar och att fokusera på hållbarhet är ett livsmål för mig, och har så varit sedan små taniga barnsarmar, men det är först 2016 som den målsättningen har haft mitt fulla fokus.
I somras släppte vi vår nya sajt; www.fossilfri.com/www.planetskötarna.se där man kan följa vår resa mot målet #fossilfri2025. Björns hemsida www.bjornferry.com avvecklades och riktades om mot den nya istället. Eftersom armbrytning, träning, olika typer av armbrytaruppdrag event, instruktioner och arrangerade av utmaningar och tävlingar är ett stort intresse kommer den här sidan finnas kvar, även om det blivit aningen glesare mellan inläggen eftersom många hamnat på just www.planetskötarna.se istället för här.
Mycket ”linslusande” blev det under 2016. Både Björn och jag var med i Mästarprogrammet på SVT.
TV-lek när det kanske är som bäst!
Är det något som jag är tränat på under åren som armbryterska, så är det dueller!
Stavarna var mer grenspecifikt likt armbrytningens startmoment än jag föreställt mig. Skillnaden är bara att man inte brukar få vänta flera minuter, en kvart eller liknande på att starten går..
Besök av Anders, mer känd som den Arge Snickaren. Vi tackade ja till att medverka i programmet (kanal 5) på villkoret att det skulle renoveras så hållbart som teamet bara kunde få till det och resultatet, ja det blev till belåtenhet. Målarna kom fram efter slutfört uppdrag och tackade för att de för första gången i programmets historia fått måla med riktig färg och tapetsera med tapeter med fantastisk lyster. Här kan programmet ses. Och här är listan på produkterna (som många efterfrågat).
Lämpligt många armbrytaruppdrag, både på skolor och företag. Jag anser att jag har blivit smartare med åren. Sexton års erfarenhet av att driva företag har gjort att jag lärt mig hur jag samordnar, organiserar och på ett bra sätt planerar året, så det blir en harmonisk balans mellan uppdrag, träning, skogsbrukande och hobbyprojekt (torprenovering, målande, kreativt skapande av olika slag) Jag är ingen världsmästare på strukturerande än, men jag har kommit en bra bit på väg!
Som vanligt så trivs jag bäst med att förena nytta med nöje, dvs att boka in uppdrag samtidigt som jag hälsar på släkt och vänner. Tack vare ett gäng skoluppdrag i Skåneland blev det ett givet tillfälle att hoppa på tåget tillsammans med broder Frank och hälsa på broder Torbjörn. #Supertrion
Året 2016 är nog det år som jag tränat minst traditionell gymträning och istället fokuserat på funktionell träning och cirkelträningar av olika typer. Anledningen? Jag tycker att det har varit inspirerande att träna på andra sätt!
Våren såg jag till att möta i Lerberg. På egen hand. Bara jag, timmerstugan, orrhönorna utanför fönstret och mina tankar och reflektioner. Meditativt, starkt och vackert.
Att dra iväg på egen hand och bara vara med mig själv ett par dygn/år ska jag se till att införa som en tradition att hålla liv i resten av mitt liv.
Så mycket skogsbrukande som vi lyckades åstadkomma under 2016 har vi aldrig varit i närheten av.
Ca 50 000 tallplant lyckades vi få ner i backen och jag fick för första gången i vår 14-åriga relation känna mig snabb och rationell i jämförelse med Björn. Plantering är något som jag ägnat många somrar, kvällar och höstar åt. Nötning ger resultat!
Plantorna kom tidigare än beräknat så precis när vi startat igång, var det dags för mig att dra till Visby för att agera projektledare och förste packare av det unika glaskonstverket ”Pillesnas i Vas” som gjordes i en, som vi tror, sista upplaga. Björn drabbades samtidigt av solsting, en fis på tvären eller ren plantsjuka, vad exakt vet ingen, men han mådde skit – kräk, magont, feber = parkerad i sängen. När jag ringde hem hörde att han inte mådde bra och jag började ställa frågor. Dante verkade frisk och låg i sängen bredvid honom, men han visste inte om han hade fått i sig något ätbart (jag ringde efter lunch), men det visade sig att han hade försett sig med fil och när en granne frågat varför han inte var på förskolan svarade han att han var hemma och tog hand om sin sjuka pappa. Alla doktorsväskor (han har flera stycken) hade han plockat fram och sprutorna laddades med medicin bestående av kanel och vatten som han matat Björn med. Jag ringde farsan direkt (som egen företagare är han betydligt flexiblare än morsan och den man i första hand ringer om man behöver ringa en vän) och bad honom hämta Dante och kolla till Björn. Magontet har varit en typ av följetong under 2016. Kan vara en inflammerad blindtarm som ”kommer och går. När han sökte hjälp på sjukan fick han diagnosen en fis på tvären och rådet att börja motionera, he he, det är ju verkligen ingenting Björn redan gör..
Med proffshjälp av fader och broder gick planterandet fint! Björn ser lite purken ut. Kan vara så att han hoppats på några tusen plant till.
Hyggesbränning på faster AnnCharlottes skogsskifte, istället för traditionell markberedning. Häftigt och bra träning i samarbete av högsta klass.
Skogsutflykter av framförallt Björn resulterade i ett godkänt biotopskydd (naturreservat)! Själv lärde jag mig 2016 vad lunglav var för någonting och hittade Nornan.
Tågresa genom Sverige tillsammans alla tre för första gången! Mässuppdrag i Göteborg, kusinlek med HulkFia och familj, samt besök på Universeum = semester! Coolt.
Klimatambassadörskapet överlämnades till en ny trio. Jag gjorde stafettpinnen i form av en termometer från en senvuxen Norrländsk fura från farfar Tores snickeri i Ensamheten. Farfar var och kommer att förbli en av mina starkaste inspirationskällor i livet.
Med hjälp av vår vägvisare Ingemar Johansson, en av dem som växte upp som nybyggarbarn i Vallträsk fick vi ta del av historien, en verklighet där endast de starkaste och mest kreativa lyckades åstadkomma ett drägligt liv. Skattebefrielsen lockade, men att ens få potatisen att överleva var en utmaning.
Farmor Elsa redo för att få ekoreko spabehandling av Erika Bjuhr på Ljung Hudvård något som har blivit en fin årlig tradition.
Dante firade en hel hand. Byggde fanatiskt med lego och sista månaderna av året övergick det i pärlplattsbyggande. Vi har inte flera ton med byggen, men ett par kilon har han nog lyckats åstadkomma.
Först borstades och rengjordes farmor Elsas fasad, sen linoljades den..
..och därefter flög vi på den hela klanen Anderssson/Reisek och målade med linoljefärg från Gysinge
Vi målade ett lager, men det ska målas ytterligare ett lager – så ett projekt är definitivt säkrat för våren 2017. Definitivt är just nu ett av Dantes favoritord.
Ett gäng föreläsningar verkställdes, de flesta med fokus på företagande och hållbarhet. Hur tänker Andersson/Ferry konkret att det ska gå till att uppnå Fossilfrihet till år 2025? Hur blir man armbrytarkonsult som 19-åring och vad innebär det? Framtidsplaner?
Midsommaraftonen 2016 – 10 år som gifta – HURRA!
Bild från en klart unik bröllopsceremoni i Ensamheten (2006)
Torprenoveringen i Lerberg gick från tanke till handling.
Stora stenar hade burits in av Lerbergarna till skorstensfundamentet. Stenar som med gemensamma ansträngningar spettade lös och krånglade ut.
Teamwork!
Ensamhetsmästerskap! Några nivåer tuffare än Mästarnas.
Klassiska grenar med som vi alltid tror, oslagbara resultat, men så blir det ett nytt år och då taggar det igång tävlingssuget som finns i de flesta, även om man kanske inte själv tror det.
Varje lersten skrapades med kärlek innan den på nytt blev mur i Lerberg.
En gedigen samling.
Ny mellanvägg och mur av ursprungsstenarna som vi först rev ner (eftersom skorstenen ”typ” hängde i luften under huset)
Tjusigt! Redo för kamininstallationen.
Loppisfyndaren! Crosskydd för 30kr som först användes som en rustning tills vi besökte Tjärnliden och den fick fylla sin ursprungsfunktion.
Kan föreställa mig känslan. Jag kan! Jag kör den! Handskarna är för övrigt Björns alpina som Dante adopterade i påskas och sedan bott i resten av året.
Slåtter!
Bad. Endast för den tuffaste i vår familj.
Grävning runt ladugården i Lerberg.
Uppdrag för Volvo Lastvagnar i Göteborg. Världsmästerskap i Drivers’ Fuel Challenge som i korta drag gick ut på att tävlande från drygt 20 nationer gjorde upp om vem som kunde köra lastbil bränslesnålast.
Klimatseminarium i Östersund med mig som moderator var personligt utvecklande, intressant och lärorikt.
Storkokandet togs till nya nivåer. X-antal liter pölsa och..
..60 liter köttsoppa blev det på älgbenen.
Vi blev med elbil!
Det blev höst och Lerbergsfixandet fick gå i ide.
Av tre mältade potatisar och lite fårdynga blev det en potatisskörd över ALL förväntan i Lerberg.
Halva hinken! 2017 sätter vi fler.
Även om de flesta uppdrag hade fokus på hållbarhet och företagande blev det ett par renodlade armbrytaruppdrag med fokus på världsmästarinstruktioner och utmaningar.
Jägarexamen tog jag som 15-åring, men de senaste 20 åren har det varit fokus på att bli så stark som möjligt och driva företag, gärna 12-15h/dag som gällt, men nu är det andra tider.
Ensamhetesskogen. Ströva, känna, dofta, andas. Mer av det har det blivit och mer ska det bli under 2017.
Björn och jag röjde fram timmerstommen i Västansjö (Tärnafjällen) som kommande år ska färdigställas till en liten fjällstuga med tydligt hållbarhetsfokus.
Dante och jag. Han har hängt med. Från larvstadiet i magen (VM 2010 när jag tog VM-guld som den enda i världen än så länge som har vunnit över den mytomspunna ryskan Irina Makeeva) och..
..under 2016 tog Dante bragdguld i väntan, när han hängde med mig på filminspelningsuppdrag som tog drygt 4h. Han hade dock en rejäl legolåda, godis och en platta till förfogande, så förutsättningarna var goda.
Stugmys i Lerberg prioriterades som aldrig förr.
Bra många nätter tillbringades i Lerberg. Enkelt och skönt liv med hög mysfaktor som bidrar till kontrasterna som jag älskar och som gör att man verkligen uppskattar att ta en dusch i varmvatten sen när man kommer hem.
Badrummet fick ny färg direkt på våtrumsväggen – något jag tänkt att jag skulle testa under de 10 år som vi bott i lägenheten, men först nu var det läge att prioritera tiden. Blev mycket nöjd med resultatet!
Kusin HulkFia och jag har som vanligt sett till att leka med varandra varje gång tillfälle ges! Fia har både brutit till sig världsmästartitel och lyft till sig titeln Sveriges starkaste kvinna i -82kg, själv väger hon bara 65kg och avrundade året med att ta hem titeln Europas näst starkaste kvinna i 63kg. STARKT!
Vi är två före detta elitidrottare som lever på våra personliga varumärken, skogsbruk och investeringar. Vår vision är att bli fossilfria till år 2025. Fossilfria innebär att vi ska utesluta olja, kol och fossilgas ur vårt liv. En stor utmaning, svar ja, men jag ser det inte som någon uppoffring, utan som ett sätt att ligga i framkant, bygga upp ett motståndskraftigt och resilient liv redo för framtidens utmaningar i en klimatförändrad värld och ett sätt att få upp ögonen för nya möjligheter. Jag tycker att det är en bra strävan att försöka leva ett liv värt att dö för. Och att anamma en hållbar livsstil är något alla förr eller senare måste, för att vi ska kunna säkerställa framtida mänskligt liv på jorden. De som lyckas ställa om först blir morgondagens vinnare. Omställning är konkurrenskraft!
Världens länder har enats om att vi måste hålla den globala temperaturökningen under två grader, helst maximimalt 1,5 grader. Det är vanligt folk som i slutändan ska göra jobbet. Vi har valt att börja, för att vi kan och för att vänta på att andra ska gå före, tar mer energi än att själv agera. Hur ska då detta gå till rent praktiskt och konkret? Ja, det är precis det vi delar med oss av här, resan mot att bli #fossilfri2025 Vi är inga klimatexperter, men vi har förmågan att sätta upp mål och fokuserat jobba mot dessa. Så mycket som jag lärt mig sedan målsättningen #fossilfri2025 formulerades är mäktigt och jag ser framemot att utvecklas under 2017 och med mer kunskap ta mig några delmål närmre den hållbara livsstilen och fossilfriheten!
Några av mina personliga målsättningar under 2017 är att odla mer och bättre, läsa på om solceller och göra vettiga investeringar i just förnyelsebar elproduktion och färdigställa en fjällstuga hållbart och ansvarsfullt tillsammans med en av Sveriges mest framstående ekohusarkitekter.
Dreamteam. Är det någonting vi kan så är det att målfokuserat gå in för det vi tror på. Vi vet att man inte blir världsmästare och olympisk mästare genom att träna två gånger i veckan, nej ska det bli resultat i världsklass är det fokus varje dag som gäller.
Vi har använt oss av Svenska Miljöinstitutets klimatinventeringsverktyg som finns tillgängligt för ALLA; www.klimatkontot.se Prognosen här ovan för 2017 är tuff och jag är tveksam till att vi kommer att klara av det, men vi får se. Året har ju bara börjat! Planen under 2017 är även att testa andra typer av verktyg för att kunna gör rimliga fossilinventeringar och självklart delar vi med oss av resultaten här.
2016 har vi ägnat oss åt uppdrag (föreläsningar, presentationer, tv-medverkan, krönikor) och däremellan har vi skogsbrukat och renoverat torp och prioriterat tid till att lära oss mer om klimatet och hur vi konkret ska kunna bli fossilfria och givetvis har det blivit ett par timmars träning. Pass med armbrytargymnasieelverna och kusin HulkFia tillhör favoriterna.
Det är jag som är road av torprenoveringar och projekt i allmänhet, men ibland lurar jag med Björn. Som när det skulle skottas sågspån från vinden i Lerberg. Och när det skulle dras spik ur taket var det klockrent med 194,5 cm.
Björn är mer road av att läsa tunga klimat och skogsrappporter. Och han kan fantastiskt nog läsa dem flera gånger! Bilden ovan på ”mammuten” har Björn tagit på en av sina många skogsexkursioner som förutom att röja är något av en favoritaktivitet för mannen i mitt liv.
Så här ser lunglav ut. Det var något som verkligen lärde oss under 2016. Och tack vare Björns omfattande vandringar runt på våra skogsfastigheter fick vi till ett gediget Biotopskydd (naturreservat).
Tillbaka till ”mina projekt”, he he, sommarens varmaste dagar tillbringade jag under golvet i Lerberg och gjorde vad jag kunde för att stabilisera, kila och stadga till det. Resultatet blev bra, men om det blir hållbart återstår att se till våren. Jag är inställd på att leran sabbat en del, men vi får se.
Låg inte jag under golvet sommaren 2016, så gjorde någon annan det, människobarn eller hundvalpar.
Pappa Kent med jämthundstiken Nova. Båda har varit med och supportat torpprojektet.
Farbror Leif återanvände större delen av all lersten till en värmeackumulerande vägg.
Kaminen på plats! en Dovre från Scandinavisk spismiljö.
Eldrift är nog 2016 års ledord med koppling till vår målsättning #fossilfri2025. Husqvarnas batteridrivna kedjeröjsåg testades.
Den kejdedrivna batterisågen fungerar fint, men vi hoppas på att inom en snar framtid få testa en eldriven röjsåg med..
..KLINGA! Personligen är jag kär i Strandklingorna.
Motorsågen med batteridrift har varit en klippa när det gäller alla typer av byggprojekt. Den sågar tyst och gör sågandet lätt och roligt! Det enda negativa är att den aningen ”för” lätt att starta och att man måste ha koll på var man lämnar den så inga nyfikna små barn frestas att testa den.
Så här roligt är det att installera en eldriven robotgräsklippare i Ensamheten.
Kolla så duktig den är, den kan både röra sig, hitta laddstationen och frisera gräs! #automower
Den största eldriften under 2016 stod elbilen för. En Tesla som vi kört över 1 000 mil med sedan 28 september (farbror Lars 50-årsdag). De flesta milen har vi laddat gratis på Teslas snabbladdstationer och i övrigt kostar det ca 2kr milen att ladda hemma under natten, när elen både är som renast och billigast.
Elbilen har bra lastkapacitet, men nu när det är rejält med snö och minusgrader trivs den bäst i garage med sina i mitt tycke överdrivet ”spaciga” dörrar. Vi har inget garage som rymmer en Tesla, men med support från Björns föräldrar fick vi städa ur deras dubbelgarage och införskaffa en bredare garageport, så för första gången ryms det nu två bilar i dubbelgaraget.
Björn lyckades fälla skogens konung och jag gav mig tusan på att ta tillvara på alla ben, vilket resulterade i ett antal liter pölsa, och ca 60 liter köttsoppa! Nästa älg som fälls vill jag ta både blod, feta och tarmar från till stora blodkorvskokningen som är jultradition I Ensamheten det sk Midvinterblotet. När jag blir stor ska jag behärska konsten att kunna ta hand om en hel älg – det är en målsättning.
Älghässja. Dagen efter bärs köttet hem med muskelkraft. En stark tradition med farbror Leif som jaktledare.
Lastcykeln, firade ett år! #elassistans
En skillnad 2016 i jämförelse med tidigare år är att de flesta av mina föreläsningsuppdrag har haft klimatfokus istället för armbrytarfokus.
FixarNicke såg till att lillstugun i Ensamheten blev med luftsolfångare; en Solarventi. Nu under 2017 ska jag se till att installera en i Lerberg också. Den ligger redo i Torpet och skriker ”SÄTT UPP MIG”! Till våren ska det ske.
Ett gäng intervjuer, krönikor och artiklar med fokus på vår strävan mot fossilfrihet har året som gått bjudit på.
Precis innan snön bäddade in Storumans kommun röjde vi fram timmerstommen (givetvis fossilfritt med eldrivna sågar) som får symbolisera ett av 2017 års projekt; ”färdigställande av Björns mor och fars gäststuga som påbörjades för en dryg livstid (35 år) sedan”
Avslutar med en liten jul/nyårsshow som elbilen bjöd på. Även om jag hade föredragit traditionella bildörrar måste jag erkänna att det är rätt häftigt när den börjar vifta med dörrarna. Vi kallar elbilen för rymdskeppet och jag tror att eldrift är en av lösningarna till en fossilfri framtid. Under 2017 ska vi se till att reda ut hur vi bäst får till solceller och annan förnyelsebar energi. Vi är delägare i ett vindkraftverk, men det är ju häftigt som bara den att kunna generera sin egen el. Tittar både på elverk som drivs av biomassa (ved, skogsrester) små vindkraftverk för husbehov och solceller, spännande som bara den är det, fossilfrihet är motsatsen till tråkigt och förutsägbart. Fortsättning följer! Gott Nytt 2017!
Osminkat i Ensamhetsskogen.
Vi har ägnat oss åt mer köttbearbetning – styckning av lamm och storkok av köttsoppa, hela 60 liter, ha ha, jag gillar att göra saker rejält! Lekt tv har vi också gjort och det kommer som sagt att sändas 2017 på SVT och handlar om genus.
I morgon har vi styrelsemöte för Storumans Väl, en stiftelse upprättad av Kurt Stenvall som var entreprenör, innovatör och uppfinnare – en skön, energisk kraft i Storuman. Kurt blev bara 53 år, men få människor har lyckats uträtta så mycket och lämnat efter sig ett arv av idéer som kan förverkligas av kommande generationer. Syftet med stiftelsen är att stimulera utvecklingen inom samhälls- och näringslivet i Storumanområdet till gagn för dess innevånare. Självklart tackade jag ja att sitta med i styrelsen för stiftelsen när frågan kom från Kurt. Jag sitter nu som ordförande och Björn som ledamot. Det projekt som stiftelsen driver nu är AB Storuman, där Storumanborna kan ansöka om att få ett Aktiebolag samt professionell support för att komma igång med sitt företagande. De företagsidéer som går vidare väljs ut av en jury, ett gäng drakmästare som består av företagare samt representanter från Storumans Väl. De som går vidare får möjlighet att pitcha sin idé för juryn och svara på frågor. Vinnaren presenteras på Kurts födelsedag den 18 februari 2017.
Bild från slalombacken idag. Jag tog mig upp, på typ halva tiden av Björns vardagstider. Inser att jag behöver kräka mycket lunga om det ska bli något flås av mig..
De vedeldade kokgrytorna gick varma i helgen när ben från tre älgar blev köttsoppa – 60liter!
Farbror Leif och farsan provsmakar buljongen och ger tummen upp!
Skön uppställning med ingredienser.
Björn silar buljongen som flyttas till nästa gryta där det ska tillsättas grönsaker.
Tarja hittar ett som annat som både är spännande och smakar gott.
Potatislandet i Ensamheten utanför Farmor Elsas hus. Potatisen ligger i tryggt förvar i matkällare runt om i byn samt hos Björns mor och far. För egen del har vi ingen bra lösning för förvaring av potatis i lägenheten. Kanske kan jag bygga en isolerad förvaringslåda av något slag.. får googla.
Solpaneler för solvärme på farmor Elsas hus.
Gulliga Farmor Elsa supportade med grönsakshackandet. Grönsaker är vi inte självförsörjande på, där har vi en del att lära. Min och Dantes lilla odling räckte hyfsat i somras, men det fanns ingenting kvar att lagra för vintern. Tur att man kan handla på ICA och COOP!
Provsmakning av köttsoppan! Aningen salt, men fullt ätlig! Hurra!
Även mor och far har jag lurat att investera i solvärme. Nu återstår bara att se om solpanelerna klarar snön så vi får se hur de fungerar när solen börjar värma till våren.
Dante och Björn drog hem efter middagen och jag fortsatte i riktig Arne-Ferry-stil (Björns far ”den odödlige, outnötlige”) att skopa upp soppa i glassburkar med pannlampa. Rengöra grytor och städa undan från köttsoppsindustrin. Allt gick fint och Tarja och jag somnade sen tungt och lyckligt i Ensamheten, inställda på att fortast möjligt dra iväg ut i skogen med bössan på ryggen.
Vacker morgon. Tarja och jag. Tyst. Magiskt. Skogen, hjärtat som slår. Andas och känner livet.
Tarja, gamla fina Norrbottenspetsen.
Nostalgibild från 2007. En liten valpTarja.
Skogen i Ensamheten. Mina rötter. Pulsen i mitt liv. #tacksamhet
Välkända stigar.
Fäbodtjärnen.
Is på tjärnen.
När jag var barn lurade jag med broder Torbjörn och kusinerna på en massa projekt. Och sladdbroder Frank fick hänga med bäst han förmådde. Att dra runt på ett indiantält var ett av dessa. Ett tält bestående av ett par presenningar och hässjevirke (stöd) och ett rosa hopprep. Det här tältet flyttade vi varje år till en ny plats, konkade hässjevirket över stenskravel och lekte att vi var riktigt nomadfolk. Den sista platsen innan vi blev för stora för leken var just vid fäbodtjärnen och precis där vi hade vårt tält byggde sen farbror Leif en kåta. Symboliskt och fint!
Tarja vid lejdkanten (ängskanten) i fårhängnet. Det blev ingen direkt fågelkontakt, men en minnesvärd skogsutflykt.
Avrundade helgen med att gräva ner ett par veckors förskolekompost. Mer om det här projektet kan du läsa om via planetskötarna.se
Bild från måndagens armbrytarträning (leker endast med vänster arm, högern sparade jag till gårdagens ryzzträning med armbrytargymnasiet)
Vi jobbar på med skogsbrukande, företagande och planerande av kommande projekt som både innefattar tv-lek och färdigställande av påbörjat stugprojekt i Tärnafjällen.
Moniz har sammanfattat helgen med både text och fina bilder via sin blogg Det Vilda Livet i Norr.
I veckan har vi tv-team på besök – programmet kommer att sändas på SVT under 2017. Jag inser att det inte blir lika tätt mellan blogginläggen nu när jag även bloggar via min och Björns www.planetskötarna.se, men inlägg kommer det även fortsättningsvis att vara på båda ställen. Händelser med direkt koppling till hållbarhet hamnar på den andra bloggen.
Dante och kompisen Edde i lastcykeln (som nu har dubbdäck) på väg till armbrytarlokalen.
Så här såg det ut inomhus i lägenheten efter dagens lek.. bättre att leka i armbrytarlokalen och framförallt utomhus!
Dante, redo att lasta timmer på traktorn. Tror han försöker sig på en flört/blinkning till kameran.
Full fart framåt!
Edde avverkar för fullt med Dantes 5-årspresent (sekatör i storlek STOR som han fick av morsan)
Den här bilden har jag bara med för att den är så gullig. Ett litet barn bakifrån med en stor huggarhjälm..
Efter Edde och Monizbesök drog vi till fjälls med elbilen (andra änden av kommunen – Tärnafjällen)
Elbilen parkerad och på laddning i vanligt eluttag.
Här har vi kommande projekt! En påbörjad gäststuga (påbörjades av Björns morsfarsa för drygt 30 år sedan) som Björn och jag antagit utmaningen att färdigställa.
Fram med motorsågar och röjsågar! Här är jag med Husqvarnas kedjedrivna batteriröjsåg.
Björn med motorsåg! Vi lyckades bara fälla en sälg över den befintliga timmerstommen, men ingen skada skedd. Motorsågskörkort är helt klart något som står på framtidens prioriteringslista.
Platta och timmerstomme grovt framröjd #enbörjan
Nu ska arkitekten Maria Block få alla mått och börja skissa på en enkel, men funktionell fjällstuga med fokus på hållbarhet, lämplig för en familj som försöker vara goda planetskötare.
Teslan i måndags – röjning på skogsfastighet i närheten av Storuman. Sista rycken nu innan snön tar över.
Teslan (elbilen) laddad för röjning!
Gymlek = alltid kul! #spännis
