På Gunnarn skola och Parkskolan i Storuman (lågstadiet) startades i våras ett entreprenöriellt projekt kallat Jordnära med mig som glad entusiast och supporter.
Målet med projektet är att eleverna aktivt får vara med och skapa en trivsam och hållbar skolgård och att de kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt och ansvarsfullt sätt, men också att de får en förståelse för cirklar, cykler och kretslopp.
Det är inte slutprodukten som är det viktiga utan processen dit och vilken fantastisk resa det har varit – häng med!
Skolväggen som mötte eleverna vid skolstarten nu i augusti.
Skolans två komposter grävdes ur.
Alla ville gräva och fynda..
.. spännande liv i komposten som studerades nogsamt. Komposterna var smockfulla, men det behövdes mer jord och gödsel för att få den torra hårda jorden att börja sprudla.
Men det löstes plättlätt när ortens fantastiska företagshjältar ryckte in och supportade projektet. Här hämtas gödsel på Beas Blommor & Ting. men vi stannade även till på ICA Supermarket Storuman och Coop Storuman som alla donerade till projektet.
Ivriga medhjälpare var ingen match att hitta när Transportern (tankad med Aspens D = 100% biobaserade diesel) drog iväg med mig som chaufför för att hämta säckarna. Och fantastiskt nog var de lika ivriga att lasta ur säckarna (!) Bra styrkepass!
Väggen är redo för nästa steg.
Ett vindskydd byggdes av björkris (passade på att ta med från en av Björns och mina röjningar)
Kreativiteten flödade!
Ryktet om skolans projekt spred sig som en löpeld och plötsligt kom ett paket ända från Skåneland..
..med fantastiska sättpotatisar från Larsviken HURRA! En skatt!
Dante passerar väggen på höstterminens första dag och stannar lydigt när jag ber honom om en bild.
Vilken prunkande succé! Nu återstår bara att skörda purjolök och potatisar med mera och kanske blir det en soppa eller som Dante hoppas – paltkokning!
TILLÄGG: Bilder från potatisgrävningen och vilken skörd det blev #växtkraft
Köket i vår lägenhet. Påskpynt och improviserade fönsterhyllor. Våra plantor växer, men många har som förväntat dött. Enligt grannpojken hade vi 227 krukor. Har han räknat rätt har vi nu runt 200st. Växthuset från 
Björn kommenterar skidskytte-VM och jag håller föredrag på ångestfritt elbilsavstånd (till Lycksele 20 mil tur och retur rullar elbilen lätt utan att behöva laddas). Jag har tidigare i veckan pratat om mitt liv som armbrytarkonsult och skogsbrukare med målsättning att vara fossilfri år 2025. I morgon bitti packar Dante sitt pimpelspö och underhåller min mor i Ensamheten, medan pappa Kent och jag återigen laddar upp elbilen och drar till grannkommunen, pratar hållbart skogsbruk och instruerar armbrytning. Däremellan har vi lurat på kommande föreläsningsuppdrag, shoppat på Tradera och monterat en ny kompost.
Tarja hittar ett som annat som både är spännande och smakar gott.
Potatislandet i Ensamheten utanför Farmor Elsas hus. Potatisen ligger i tryggt förvar i matkällare runt om i byn samt hos Björns mor och far. För egen del har vi ingen bra lösning för förvaring av potatis i lägenheten. Kanske kan jag bygga en isolerad förvaringslåda av något slag.. får googla.
Gulliga Farmor Elsa supportade med grönsakshackandet. Grönsaker är vi inte självförsörjande på, där har vi en del att lära. Min och Dantes lilla odling räckte hyfsat i somras, men det fanns ingenting kvar att lagra för vintern. Tur att man kan handla på ICA och COOP!
Dante och Björn drog hem efter middagen och jag fortsatte i riktig Arne-Ferry-stil (Björns far ”den odödlige, outnötlige”) att skopa upp soppa i glassburkar med pannlampa. Rengöra grytor och städa undan från köttsoppsindustrin. Allt gick fint och Tarja och jag somnade sen tungt och lyckligt i Ensamheten, inställda på att fortast möjligt dra iväg ut i skogen med bössan på ryggen.
Tarja vid lejdkanten (ängskanten) i fårhängnet. Det blev ingen direkt fågelkontakt, men en minnesvärd skogsutflykt.