Ha ha, det ser ut att bli ett som annat ätligt i växthuset (ett Tor 260 från www.grohus.se) , dessutom andra färger än bara grönt!
grohus
S O L C E L L E R
Bilden tagen av Roland Nilsson; Elektrikern och solcellsmontören Gunnar Fällman som passande nog bor i både Umeå och Hemavan (andra änden av kommunen) jag och Björn står och håller i den första och än så länge enda solcellspanelen. Vi väntar på leverans som mest troligt kommer nästa vecka.
—
Nu är vi äntligen på gång med solceller! Stagen är monterade och slangen för elkablarna nedgrävd – nu återstår ”bara” att montera upp själva panelerna och göra själva elinstallationen. Varje solpanel genererar ca 290W, så 1000/290 = 3,4 paneler ger 1 kW. Vi kommer sätta upp 30 paneler, Trina 295W (svart) TSM -05DCA.05, Monokritallin på Björns föräldrars tomt på Strandvägen i Storuman. Det är där vi har elbilen vintertid. I deras garage. Vi annekterar redan tomtyta för vårt växthus från www.grohus.se Tur att de är som de är, världens skönaste och när vi inte har möjlighet att vattna ser de dessutom till att fixa bevattning och öppnande av dörrar (jag har givetvis inte lyckats montera de fantastiska självöppnande takluckorna än..) #kommandeprojekt
Hur många kWh/år beräknas anläggningen generera?
Ca 7 000kWh/år. Elbilen drar 2,5kWh/mil och vi kör ca 3000mil/år vilket motsvarar 7 500kWh/år. Med flyt så täcker solpanelerna årsförbrukningen el för elbilen, vilket vore häftigt!
Vi har valt att ha solcellerna i en backe istället för på taket. Solinstrålningen är god och tanken är att vi tidigt på våren ska komma åt att borsta av snön på lämpligt sätt. Hur vi exakt kommer att göra detta får vi återkomma om.
Växthus och solceller – vackert!
Nästa vecka lägger vi solcellerna på plats och själva elinstallationen fixas! #fortsättningföljer
Minnesvärt 2017
En tillbakablick på året som gått tycker jag är viktigt, med tid för reflektion. Vad har jag lärt mig? Vad har jag för fokus inför 2018?
2017 blev verkligen ett år med fokus på #fossilfri2025, skogsbruk, torprenovering och samarbete med Björn och självklart också Dante. Vi har nog aldrig tillbringat så mycket tid TILLSAMMANS som under under 2017. Vilket har varit allt. Fint, starkt, påfrestande och lärorikt. Filminspelningar, gemensamma presentationsuppdrag, och tv-inspleningar = gemensam stress och ångest, intervjuer, röjning och så det vanliga vardagslivet med vardagskonflikter gällande vardagsrutiner, självklarheter som blivit självklara ”tjatmantran”; gapa (borsta tänderna), klä på dig, har du allt du behöver, stäng av plattan, STÄNG AV PLATTAN NU.. börjar det inte vara lite svårt att se ut genom det här fönstret? Äh, det är ju snart vinter igen. När bytte vi sängkläder senast? Det var väl i år?
Björn och jag har stått sida vid sida och skjutit på en älgtjur som stöp. Jag sköt mitt livs första skott mot en älg, ett skott som vi hittade i kattmaten (de bitar som skurits bort..) men den lyckades i iallafall träffa bytet, mest troligt tog det mot magen.. Björns skott träffade hjärtat och älgen var dödare än dödast när vi kom fram och samarbetsprojekt i högsta klass inleddes; hämtning av skoter, släpvagn, urtagning, grovstyckning, upphängning och sen omhändertagande av köttet. Lärorikt som bara den!
Jag har instruerat armbrytning uppe i Gällivare ner till Ystad i söder. Träffat massor med energiska barn och ungdomar som fyllt på energidepåerna och tillsammans med mor och Dante körde jag ner till Helsingborg med elbilen, kramade broder Torbjörn och hans Linn, klappade på magen där lille Vilgot utvecklades. Björn mötte upp och sen drog vi vidare till Legoland. På hemvägen gjorde vi gemensamma föreläsningsuppdrag. Resor i min stil. En kombo av jobb och fritid. Att bara köra till Legoland för att semestra skulle jag nog inte komma på.. Vilgot föddes i slutet på 2017 och jag kan nu titulera mig faster och en av målsättningarna 2018 är att snusa på skånebejbisen. Som tur är har jag ett gäng förfrågningar gällande Skåneuppdrag som med lätthet borde kunna kombineras med lite bebismys.
Jag inledde 2017 med att spela in fyra filmer för MSB (Myndigheten för skydd och beredskap): VATTEN (se ovan), MAT, VÄRME, KOMMUNIKATION.
Inspelning av en dokumentärfilmsserien Storuman Forever tog större delen av våren, sommaren och hösten i anspråk. Den kommer att sändas i fem delar (1h/program) som börjar sändas på SVT i slutet på mars nu 2018.
Björn + Heidi = dreamteam
Får jag bara träna så klarar jag det mesta – det är något jag vet att jag behöver göra för att vara i balans och må bra.
Ett av de mest givande träningssällskapet är helt klart kusin HulkFia! Sveriges starkaste kvinna.
Dante tappade sina första två tänder och fyllde 6 år. Minecraft blev ett av årets viktigaste ord i samtalen med honom. Bibliotekets ALLA Minecraft böcker har lånats och lästs ett antal gånger. Traktorer (dackatorer), lego och nu Minecraft.. Blir spännande att se vad som blir 2018 års fokusområde.
Dante och jag har pysslat en hel del hos farmor Elsa. Lärt oss..
..handarbeten av olika slag, men mest har vi lagat kläder och fikat.
Farsan och andra armbrytande släktingar har jag i vanlig ordning lurat med på ett och annat armbrytaruppdrag.
Även Dante har fått hänga med här och där.
Sweden Rock för Volvo Lastvagnar.
Armbrytarinstruktioner och föreläsning med fokus på hållbarhet i Ystad.
..Gällivare.
Dante lärde sig klättra i rep och tog med ett helt gäng kompisar på armbrytarklubbens knatteträning på tisdagar. En fin tradition som gärna får fortsätta 2018 om intresset finns. Elbilen har sex sittplatser, så fem kompisar kan med lätthet hänga med. Och i år lär de flesta kunna cykla själva och då finns det inga begränsningar.
Precisionsträning.
Elbilen har fått jobba. Både som röjarbil och älgdragare. Vi lyckades med förvåndsvärd lätthet dra upp älgtjuren på släpvagnen med hjälp av Teslan.
Jakttur i Ensamheten med Norrbottenspetsen Tarja och enris till farmor Elsa.
Kurt Spurt föddes 6 augusti 2017 hos grannen och tillika armbrytargymnasietränaren Lisa Skogslund. Vi följde nära och noggrant hans utveckling och så efter 12 veckor fick han flytta in hos oss. #nyfamiljemedlem #kärlek
En mjuk, gosig och helt fantastisk liten kisse. #lillebror
Sådde MASSOR med frön för första gången inomhus, för att plantera ut på friland i Ensamheten (grönkål, sibirisk bladraps och någon mer kålsort som jag glömt namnet på) och även tomatplantor och squash sätta ut i växthuset som vi skulle sätta upp våren 2017, vilket snarare blev sommaren 2017, men upp kom det!
Växthuset från GROHUS på plats på den annekterade marken hos Björns föräldrar.
Grönkålsodlingen blev succé! Dante tycker själv att han börjar bli grov av allt repklättrande. He he, lite mer grönkålsätande på det och det lär ta sig om ett par år.
Skogsutflykter!
2016 fann jag utan stigfinnare själv Nornan, 2017 var det Guckuskons tur.
En av de största höjdpunkterna var helt klart att Lerberg blev övernattningsbart! TACK pappa Kent för support i världsklass. Njuter och uppskattar allt det fantastiska mys torpet genererar.
Ved behövs det mycket av i Ensamheten.
I slutet av 2017 höll min far en riktigt bra första introduktion i handhavande för motorsåg. Började bli dags efter 36 år. Om en sådär 100 lektioner till så börjar nog grunderna sitta..
Motorsågsutbildningen fortsätter inom kort. Ved ska rustas och granpanel till det kommande fjällstugeprojektet (projekt 2018) ska ordnas.
Tips: Det kommer inom kort en liknande årssammanfattning i bilder via www.planetskötarna.se.
Dofter, ljud och smak av sommaren
Vi lever på. Skogsutflykter, studiebesök för odling, Svenhippa och handskakning med statsminister Stefan Löfven som vi kort berättade att vi dragit igång ”Storuman Forever” för. Ett projekt som dokumenteras för SVT och kommer att sändas våren 2018.
Dantemannen har blivit besatt av att vissla och med gäll röst ”sjunga” (låta) opera – Rigoletto. Ibland är det småroligt, men för det mesta blir det frustrerat irriterande för omgivningen och jag ser det som min livsuppgift att lära mitt barn hur man tar hänsyn och förstå var gränserna går. Björn är mer obrydd och brukar för det mesta inte störas, men nu har Dante lyckats provocera igenom även Björns välisolerade tänkargrottor och alla gränser är nådda. Däremot lyckades Dante trampa sin första mil i lördags – från Storuman till Ensamheten och ”Svenhippan”, för kusin Joel och hans Anna, vilket genererade iallafall ett plus..
Förberedelser inför kriget #paintball.
I växthuset blir det grönare och igår kunde vi till min förtjusning skörda ett par gyllengula zucchinis.
Barnsligt nöjd! Det blev någonting som gick att äta – tjohoooo!
På studiebesök i Stensele hos Agneta Andersson. Lärde mig bland annat att vattna med ljummet vatten istället för iskallt. Att låta vattnet stå i kannor i växthuset och mysa till sig är alltså bättre än att direkt hinka upp från Uman och vattna på plantorna.
Inspirerad av studiebesöket hos Agneta drog jag till min kålodling i Ensamheten och fixade till några bågar av överblivet material från växthusbygget. Än har inte kålfjärilarna hittat in under duken, men det lär de med största sannolikhet snart göra..
Sibirisk Bladraps. Bara att den heter sibirisk gör mig hoppfull.
Skogsutflykt med kusin Joel och Björn. Vi försöker lära oss orkidéer och fotograferar spännande lavar.
Lyckades hitta Guckusko på fem olika platser och Joel fick se de karaktäristiska orkidén för första gången i sitt liv. Jag såg den som sagt var för första gången på midsommarafton.
En granskog med gigantiska aspar och gamla sälgar hör inte till vanligheterna på våra skogsmarker.
Ja, vad hette denna orkidé nu igen?! Påminner om en porslinsblomma, fast större.
Kanske blir det fler biotopskydd, vi får se..
Lunglav i ”drivor”..
Tickor.
Dofta på en doftticka ska man givetvis ha gjort innan man dör.
Dofttickor hittade vi på flera ställen.
Mäktiga aspar. Ståtliga så man blir glad i själen.
Grohuset på plats!
Startbild för projektet. Björn och Dante är redo att packa fram alla delarna!
Att montera ihop eller bygga ett växthus står på min saker-jag-vill göra-innan-jag-dör-lista. Tillsammans med Björns far Arne har vi lyckats få ihop ett superstarkt tunnelväxthus och växthusdrömmen är förverkligad – hurra! Supporten från www.grohus.se har varit guld värd. Björn är övertygad om att vi gjort varje moment minst två gånger, he he, trots tre hjärnor, instruktioner på engelska och en film på ryska. Filmen ligger längst ner och den har jag studerat många gånger (utan ljud).
Dantemannen tog nogsamt hand om lastpallar och transportvirket till framtida kojbyggen och förhandlade till sig ett bygglov av Björns mor Margareta.
Den utsedda växthusplatsen. Vi annekterar större delen av Björns föräldrars tomt vid Storumans strand.
Själva växthusskelletet tog snabbt form.
Mycket skruvande, men framförallt hjärnarbete. Vilka delar ska skruvas ihop med vilka, vad är nästa steg, fjärde och femte..
Björns 194,5 cm har varit en stor tillgång, men emellanåt krävdes stege för oss alla tre #supertrion
Växthuset är som vi hoppas väl förankrat i marken. Vi grävde, hackade och slet rötter och hoppas att det inte flyger i väg i första höstpustarna.
Skruvandet av dörrar och fönster tog sin tid..
Far och son i team.
Ena gaveln skruvas fast, sen var vi för koncentrerade och fokuserade för att dokumentera vad vi gjorde. Kroppsdelarna räckte inte till.
Klart! Ha ha, ungefär lika smidigt och snabbt som saker och ting visas på tv.
Solsken!
Vi fixade det!
Dante och tog med två brudar på invigningen.
Nästa etapp: in med det gröna. Tidningspapper i botten.
Fårdynga från Ensamheten.
Plantjord fick inhandlas, eftersom den egna kompostjorden inte räckte till.
Tomatplantorna på plats – som förhoppningsvis växer till sig. Att de även ska ge frukt ser jag som avancerat, men kanske, kanske.. Vi gör vad vi kan och lär oss under tiden.
Ser rätt bra ut. #nöjd
Färdigt! Växthuset kommer från www.grohus.se
Monteringsfilmen som jag nötte varv på varv.