Bild t.v. tagen för 30 år sedan – jag är 3 år med lapp för ögat (pga skelning) och t.h. Dante 2,5 år på väg till förskolan, vilket tog sin tid, men fram kom vi.
Blev med snor i onsdags och har hållit låg profil. Idag har det vänt och livet känns lätt att leva igen. Dante verkar vara typen som aldrig blir sjuk. Själv känns det som jag har haft fler sjukdagar i år än vad jag hade under hela fjolåret. Skumt. Behöver tydligen mer press och stress i mitt liv för att hålla mig frisk. Eller så drar Dante hem skit från förskolan som inte biter på honom, men tar desto bättre på mig. Käse, käse – jag ska inte tävla OS och Dante är frisk och glad, och i morgon är jag nog redo för träning igen och för att se mannen i mitt liv tävla igång med sitt sista OS.