Björn
Klimatforum i Stockholm 30 november
INSPIRATION
PLATS: Münchenbryggeriet, torsdag 30 november 2017
KLICKA HÄR FÖR MER INFO.
16.15 Heidi Andersson och Björn Ferry: Från svett till klimatvett
Heidi Andersson och Björn Ferry, två tidigare elitidrottare i världsklass som inte kan sluta att tävla, men som nu valt ett helt annat mål än de ädla medaljerna. Visionen är en fossilfri familj till år 2025. Det är en stor utmaning, men ingen uppoffring, att bli fossilfria. Planetskötare är något alla förr eller senare måste bli för att vi ska kunna säkerställa mänskligt liv i framtiden. Så resonerar de på sin blogg #fossilfri2025. Men hur ska detta gå till rent praktiskt och konkret? På Klimatforum berättar de om sin resa mot målet.
- Heidi Andersson, armbryterska och Björn Ferry, skidskytt
Klimatforum 30 november – vi är på plats!
Idag är det sista dagen som det är möjligt att anmäla sig till Klimatforum till ett rabatterat pris – PASSA PÅ!
Tid
Klockan 9.00–17.00 den 30 november 2017
Plats
Münchenbryggeriet, Torkel Knutssonsgatan 2, Stockholm
Hoppas att vi ses!
Hela programmet finns här samt länk till anmälan!
Tänker på framtiden med skräckblandad förtjusning
”Rätt utnyttjat har teknikutveckling enorm potential. Fel utnyttjat så bygger vi in stora risker. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på framtiden”, skriver Björn Ferry i sin krönika för ATL.
Den traditionsenliga slåttern är avslutad i Ensamheten. Hässja, räfsa, härva, Stag, stång, stöd. Famn.
Gamla ord från en annan tid.
Jag fick höra många historier från förr. Ibland med en tår i ögonvrån.
Längtan efter ett idealiserat förflutet.
Tjugo hässjor blev det, och det ska ge hö åt sex tackor och en bagge under kommande vinter. Mycket jobb för lite ull, och då slog vi ändå gräset med traktorn.
Att inte en stor del av landets befolkning fortfarande ägnar sig åt detta under sommaren beror på den tekniska utvecklingen inom jordbruket. Allt färre kan försörja allt fler med mat, och det gör att majoriteten kan jobba med helt andra saker.
Utvecklingen fortsätter på alla plan och nu tar digitaliseringen, eller ”dataismen” över på allt fler områden. Superentreprenören Elon Musk spår exempelvis att i princip alla nya bilar kommer att vara självkörande om tio år.
Inom skogsbruket har vi fått höra att produktivitetsökningen stannat av, och att det är oroande. Men inom tio år borde den data som nu finns tillgänglig omsatts i praktisk användning.
Det finns rikstäckande kartor för markfuktighet, bergarter, sällsynta arter och fornlämningar. För själva träden finns volym, höjd och diameter. Det finns både satellitbilder och flygfoton, och det är dessutom rimligt att flyga över ett bestånd med drönare och notera törskate, dubbeltoppar, naturvärdesträd med mera.
Om man skickar in all tillgänglig data i skogsmaskinernas datorer så borde det vara möjligt att ”snitsla” beståndet digitalt, så när skördaren – med eller utan förare -väl är i skogen så vet den var marken bär. Den vet vilka träd som ska avverkas och vilka som ska stå kvar. Upplega eller mörker blir inget problem. Skotaren hittar med lätthet de GPS-märkta högarna med översnöat virke.
Allt fler moment kommer att kunna göras bättre och snabbare och utan hjälp av en mänsklig hand. Gott så. Jag ser det som i huvudsak en positiv utveckling.
Men jobben då?
Ja det är just det. Vad ska vi jobba med? Vi lämnade åkern för industrin, och lämnade industrin för tjänstesektorn. Men när en dataalgoritm fattar bättre beslut och ger dig bättre råd än din finansiella rådgivare, än din läkare, än dina föräldrar. Ja då är alla jobb hotade och vi kan på allvar börja fundera över vad vi ska sysselsätta oss med.
Som elitidrottare var jag en stark förespråkare för eget ansvar. Den som lär känna sig själv har större chans att komma vidare och nå sin fulla potential. Ingen tränare kan känna hur dina ben känns, det är bara du som vet vad du tänker och känner.
Men om det visar sig att jag får bättre svar av datorn än av mig själv? Vad ska jag välja då? Är jag beredd att släppa kontrollen till en algoritm?
Rätt utnyttjat har teknikutveckling enorm potential. Fel utnyttjat så bygger vi in stora risker. Det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på framtiden. Ur ett klimatperspektiv närmar vi oss snabbt punkten då framtiden faktiskt var bättre förr. Men i valet mellan 1950 och 2050 så väljer jag fortfarande 2050. Det är en stor skillnad mellan att minnas 1950-talet och att uppleva det.
Jag tror på människan och mänskligheten.
Skogen slår allt
Trädkramning med Dante.
Min armstarka fru Heidi och jag har tagit oss an utmaningen att bli fossilfria till år 2025. Ett hurtigt försök att göra det vi kan för att bevara världen som vi känner den idag. När det gäller klimatet och utsläpp av koldioxid så är det de fossila bränslena som är huvudproblemet. Att vi gräver upp och förbränner olja, kol och fossilgas som legat lagrat i berggrunden i hundratals miljoner å. Det är inget nytt. De flesta vet om det.
De flesta känner dessutom till att vi på ett personligt plan därmed måste ändra våra beteenden. Hur vi reser, vad vi äter, hur vi bygger, och vilka saker vi köper. Jag har lyckats halvera mina utsläpp på knappt två år genom att byta till elbil och välja tåget istället för flyget.
Av nyfikenhet besökte jag en av storbankerna tidigare i vår. Jag ville få koll på hur sparandet påverkar klimatet. För det borde det väl göra?
Jo.
Ordentligt dessutom.
Den som investerar en miljon kronor i en global indexfond bidrar med 29 ton koldioxid till atmosfären. Varje år.
Det är sex gånger mer än mina årliga personliga utsläpp!
Men det är väl inte så många som har en miljon kronor i sparande?
Jo. De flesta faktiskt.
I sitt pensionssparande. Kolla själv ditt orange kuvert.
Premiepensionen har debatterats livligt under året. Klimatpåverkan har dock inte nämnts med ett ord. Den som väljer att inte välja, får automatiskt sina slantar insatta i sjunde AP-fonden. En miljon där ger ett nätt bidrag till den globala uppvärmningen på 17,7 ton per år.
Konstigt att utsläppen från pensionsfonderna inte debatterats mer. Logiskt sett bygger man ju in stora risker när det mest långsiktiga sparandet inte är hållbart. Ska vi klara smärtgränsen på två graders uppvärmning så kommer stora fossila tillgångar att bli kvar i marken och då blir de värdelösa som investering. Kanske är det finansmarknadsminstern Per Bolund som har störst möjligheter att påverka de samlade utsläppen från oss svenskar? Det kan inte vara tanken att våra pensionspengar ska begränsa kommande generationers livsmöjligheter.
Vad kan man som enskild person göra då?
Den som inte vill göra som Gudrun Schyman och helt enkelt elda upp sina pengar, kan i alla fall ställa krav på sin bank eller pensionsbolag. Det finns fonder som väljer bort olja, kol och fossilgas. Då halveras utsläppen och risken minskar. Att investera i energieffektiviseringar och förnybar energi är lika självklart. Det är ju där tillväxten kommer att vara.
Sedan finns det en investering som slår allting annat med hästlängder:
Svensk skog!
Det finns 330 000 klimathjältar i Sverige. Det är de som valt att spara pengar i form av en skogsfastighet. Den svenska skogen har varit en av världens bästa kolsänkor det senaste seklet och så kommer det att fortsätta de kommande hundra åren också.
Det få känner till är att en investering i svensk skog dessutom gett lika eller högre avkastning jämfört med börsindex under långa tidsperioder. Du som skogsägare kan själv välja hur du vill bruka din skog, men oavsett vilken metod du väljer så kommer skogen med stor sannolikhet öka i värde till den dagen då du blir pensionär.