Förberedelserna inför skolstarten (förskoleklass för 6-åringar för Dantes del) kan bestå av olika saker. Dante har nu flera kvällar i rad på eget initiativ, entusiastiskt plockat fram en pedagogisk skrivbok (det ska svaras på frågor, ritas, målas osv..) om hur man lär sig klockan som han fått av farfar Arne Ferry. Tillsammans med grannkompisarna Gustav och William har vi också monterat två stora kompostbehållare som införskaffats från XL-Bygg i Storuman.
Planen är att förskoleklassen ska få chans att kompostera sina egna äppelskruttar och annat organiskt på plats istället för att detta ska fraktas till Umeå (25 mil bort) för hantering. Målsättningen är att ge förskoleeleverna en förståelse och delaktighet i kretslopp och hur man gör något som många gånger ses som en belastning, ett avfall till en värdefull resurs – egen näringsrik jord. Detta blir ett pilotprojekt som drivs av mig och Dante i samarbete med personal och elever. Blir intressant att se hur lång tid det tar innan en behållare är full. Tänker att vi ska använda oss av 10-litershinkar med lock där matavfallet varvas med Bokashiströ som en levande sågspånsliknande produkt med ”goda” mikrober i (effektiva mikroorganismer som verkar tillsammans för att snabbare bryta ner organisk material). Matresterna konserveras så de inte luktar – de luktar syrat istället för åtel, dvs lik, död, glömd maskdosa som legat i solen, ja ni fattar poängen..
Kompostbehållarna är redo och Dante och jag är taggade – nu väntar vi bara på en startsignal från kommun och förskolepersonal så drar vi igång!
Klämmorna sätts på plats med ett bestämt tryck.
Supertrion! Gustav, Dante och William.Hissar grepen i segergest som XL-bygg i Storuman sponsrat projektet med.
Dante käkar morsans isglass. ”Jeanette gör sockerfri och nyttig glass” Det undrar jag svarar jag, ler och tycker det är kul att han uppskattar svartvinbärsglassen och att det inte är längre från Ensamheten till Lerberg än att man kan ta med glass till fikat. Bara sådär.
Medan Björn har bestigit Kebnekaise har jag lurat med pappa Kent till Lerberg och vi har jobbat som besatta med att fixa torpet så det inom kort ska vara övernattningsbart (det som egentligen var fjolårets målsättning). Vi jobbar grovt, dvs inte så mycket finlir, mestadels ohyvlade femtums plank som sågats på sågverket i Ensamheten. Virke från egen skog – det är livskvalitet! Målbilden är en mysig skogskoja som det går fint att sova över i, elda i kamin, mysa och fika i.
