Det blev ännu ett gyllene potatisår i Ensamheten, trots sommarens torka.
Förstår att man valde boplatsen efter hur potatisen växte för 6 generationer sedan.

Sitter och försöker ”nerva” ihop en presentation att hålla i samband med att jag, galet nog och chockerande oväntat, ska utses till hedersdoktor vid fakulteten för skogsvetenskap (SLU) senare i veckan. Vilken ära!  Tar med mamma Jeanette som under alla dessa år (snart 20 år..) som jag rest runt som armbrytarkonsult och nu senare år med kombinationen av armbrytning, hållbarhetsengagemanget, fossilfriheten och skogsbrukandet – aldrig varit med när jag hållit en riktig presentation. Farsan däremot har jag pratat sår i öronen på. Så nu är det givet att det är morsans tur!

Packar ner långklänningar och finskor, andas djupt och så iväg till Uppsala och hedersdoktorsäventyret med nattåget i morgon onsdag. Hej och hå, jag lär säkert överleva det här också.. får vi hoppas.

Potatisinvägning och traditionsenlig tävling att hitta både den tyngsta och konstigaste potatisen.

Ensamhetens tyngsta potatis, 650gram (segrare = farbror Lars)! Den konstigaste blev en gigantisk ankliknande ”pär” som inte hamnade på bild (faster Anncharlottes fynd).

Mandelpotatis blev det fantastiskt mycket av, men jag äter dock hellre rundpotatis om jag får välja. Det blev det också rejält med. Gott och bra! Vårt potatisland försörjer hela 8 hushåll!

Fika och avrundning inne hos farmor Elsa med fotoalbum och minnen. Avslutade gjorde vi med att bära in en gjutjärnspanna på ett par hundra kilo. Det finns det heller inga bilder på – då fokuserade vi på att lyfta och dra hyfsat samtidigt. #mer-ensamheten-än-så-här-blir-det-inte

Kommentarer

kommentarer