Mitt livs klokaste beslut

Kategorier: Allmänt

Moniz och jag! Dante och jag drog till Tjärnliden, utanför Norsjö i helgen och hälsade på Mona, hennes Daniel och deras tre barn.

För drygt 10 år sedan pluggade jag ett par terminer i Umeå. Pedagogik, idrottsmedicin mm. Jag påbörjade idrottspedagogprogrammet, men insåg tack vare framförallt Björn och Mona att det var elitsatsning inom armbrytning och det egna företagandet som jag skulle satsa på till 100%. Ev. pluggande kunde vänta. Mitt livs klokaste beslut. Så mycket som jag lärt mig av att driva företag, kan ingen utbildning i världen konkurrera med.

Under mina första minuter på Umeå Universitet registrerade jag en rödhårig kvinna med stark utstrålning som gav ett mycket sympatiskt intryck. Till termin två flyttade Mona och jag ihop, tillsammans med en tredje tjej och blev”kombosar”. Mer än en påbörjade tredje termin blev det inte för mig, men den tid som blev var värdefullt lärorik. Förutom det jag hann suga in av studierna, lärde jag mig kanalisera min längtan efter organisation och struktur genom att b la göra veckoscheman och sätta upp hyllor i gipsvägg med expanderskruv. Med Mona på passagerarplats fick jag utbildning i både att köra bil genom rondeller och trafikljus. Något som inte fanns i Storuman när jag tog körkort. Rondellen byggdes senare. Närmsta trafikljus finns i Vilhelmina, sju mil bort. Mona är utbildad lastbilschaufför och högstadielärare samt vet hur man gör miljökonsekvensbeskrivningar för grustag samt grymt bra på debet och kredit. Mona är en livs levande ”MacGyver” och gjorde både elmontage och fixade bilar när vi bodde i Umeå, briljerade i köket och berättade jakthistorier. Hade jag inte gift mig med Björn skulle jag vilja vara gift med Mona eller åtminstone haft henne som företagskompanjon.

Dante och Monas äldsta son Edde fann varandra direkt! Timmerbilarna togs fram och leken pågick i timmar. Henry (en av Eddes tvillingbröder kikar fram)

Dante i våningssängen på Eddes rum i Tjärnliden. Edde somnade i sängen ovan, medan Dante fortsatte att leka. Han kunde inte slita sig ifrån alla fantastiska leksakstraktorer, timmerbilar och tankbilar.

Tillslut vid kl 23:30 stöp han..

..men vaknade redan vid kl 5 och frågade försiktigt mig om han kunde fortsätta jobba. Nej, svarade jag bestämt och lyckades med diplomati och lirkande få honom att ligga stilla och somna om en liten stund innan han flög upp igen och var i full gång med timmerkörandet.