Dante, ”Åsan” (käraste mjukdjuret som kallas Åsnan, men är egentligen en häst) och jag drog till fjällen. Björn hade en fis på tvären och stannade hemma (någon diffus magåkomma som hållit honom låg senaste veckan). Aktiviteter: kantarellplockning, mys och träning på Tärnabys gym. Grymt!
Ser inte ut som om jag tränar när man kollar in bilderna från senaste inläggen, men ju hårdare jag kör desto färre bilder blir det. Och tränar jag själv, utan någon sparring blir det uppenbarligen inga bildbevis alls. Världsmästerskapen närmar sig, bara fyra veckor kvar till mitt femtonde VM. FEMTONDE, låter mycket, men å andra sidan har vi ingen världscup och jag har med andra ord inte tävlat så mycket och intensivt under de drygt 20 år som jag varit armbryterska. De två största mästerskapen som arrangeras är; EM och VM. De arrangeras varje år och jag har varit med på de flesta sedan jag blev landslagsbrytare. Därutöver väljer jag att tävla ytterligare någon tävling som bjuder på motstånd i världsklass, men totalt blir det inte mer än 8-10 tävlingar/år. Då räknar jag vänster och höger arm som separata tävlingar. VM närmar sig och jag ser framemot mästerskapet i Litauen! Morgonvikten är 65,8kg. Skippar jag kvällsfikat, onödigt socker och snyter mig ordentligt är jag redo för -65kg.
Dante och jag i fjälldjungeln. ”Mamma, häj finns kanse någon simpans”.
Vy ovanför Björns morsfarsas fjällstuga i Tärnaby.
Kolla in kantarellerna! Dante med farfar Arne och farmor Margareta.
– Jag hittat!
Dante älskar kantareller och har ätit färska kantareller minst en gång per dag sedan fjällguldet bärgades.
Kaffepaus vid grushögen i väntan på att morfar Kent ska dyka upp med släpvagnen.
Riktigt porslin ska det vara! Den kära verktygslådan fungerar utmärkt som bord och flaskan från Lapland Ecostore är Dantes ”termus”.
JobbarDante bär grus till varmgrunden i Gammstugun.
Lämna ett svar