– VAD ÄR MOD, vad innebär det att vara modig? Mod handlar om mycket. För mig är mod att försöka vara sig själv och stå för det man tror på, men framförallt så handlar mod om att kunna blotta sig och våga visa sig svag. Mod är att kunna erkänna sina brister och stå för de felsteg man gör.

JAG ÄR SOM en liten ”klurare” och tänker och funderar på det mesta. Att tänka djupt och mycket och att vrida och vända och analysera är spännande.

Livet är fascinerande, så enkelt, men samtidigt så komplicerat och svårt. Meningen med livet är att leva och känna livet både bränna och värma.

DAGLIGEN PÅMINNS vi om den hårda och grymma värld vi lever i, om att våldet ökar, kryper ner i åldrarna och kommer allt närmre. Att stämningen blir allt råare och att ”storstadsproblemen” finns i små glesbygdskommuner talas det ständigt om, men det är inte riktigt som att jag kunnat ta detta till mig förrän nu. Först när man själv hamnar i händelsernas centrum eller själv drabbas så förstår man att det är på allvar – på riktigt! Det känns overkligt, men samtidigt verkligt och jag känner mig full av intryck samtidigt som jag känner mig tom.

– FÖDS VI GODA? Handlar det om arvet eller miljön? Frågan är vad vi menar med god, men om det är förmågan att känna empati och sätta sig in i hur andra har det så tror jag att det är något vi måste lära oss. Jag tror att vi föds egoistiska med stor självbevarelsedrift och att vi måste lära oss att världen inte bara handlar om oss själva.

ALLA MÄNNISKOR har ett behov av erkännande. Kan vi inte bli älskade så kan vi kanske bli fruktade eller åtminstone avskydda och föraktade. Kan man inte bli bäst, så kan man kanske bli bäst på att vara värst. Vi har alla ett behov av att vara någon och söker livet igenom bekräftelse på att vi duger.

ATT FELA ÄR mänskligt, men att inte stå för det man gör är oförsvarbart. Att ta ansvar för sitt handlande och sina åsikter är den egenskap jag värderar allra högst. Att ärlighet varar längst är ett faktum. Inget av det jag säger är något nytt, men det är värt att fundera på, för varför får jag känslan av att det ofta är de finaste människorna, de reflekterande och känsliga som stupar?

JAG HAR SAGT att jag aldrig någonsin ska bli lärare eftersom det enligt mig innebär ett övermäktigt ansvar och jag står fortfarande fast vid det. Som lärare så är du i de flesta fall den vuxne som träffar barnen och ungdomarna mest. Jag läste en gång att tonåringar i snitt tillbringar två minuter per dag med sina föräldrar – det stämmer kanske inte, men det säger ändå lite om vilken stor ”påverkansmöjlighet” och vilket tungt ansvar som vilar på de vuxna förebilderna i skolan. Att lära ut sakkunskap är dáet som har högsta prioritet för de flesta lärare, men frågan är om inte social kompetens kommer i första hand. Att säga att det är samhällets fel att unga hamnar snett håller inte, för samhället – vilka är det?

DET FINNS i vårt samhälle lagar och regler för det mesta och vi måste ha olika tillstånd och uppfylla vissa krav för att få göra det ena och det andra, men en sak kan i stort sett vem som helst göra, nämligen skaffa barn!

ATT BLI FÖRÄLDER är den största och mäktigaste situation en människa kan försätta sig i och är än mer ansvarstyngt än att bli lärare, men den stora frågan vi bör ställa oss är om vi i detta samhälle har tillräckligt med TID att undvara för en liten unik personlighet som behöver kärlek!

HEIDI ANDERSSON 2003

Kommentarer

kommentarer