vilt

Skjuter man en älg tillsammans med Ensamhetara så bär man hem trofén själv.

I helgen har det jagats älg och Björn fick skjuta en älgoxe som vi med gemensamma krafter tog om hand, med vördnad och respekt.

Inga bekämpningsmedel används för viltkött och ingen mark går åt till foderproduktion. Viltkött är långt bättre för klimatet än nötkött och blir bättre ju effektivare slaktkroppen utnyttjas och ju smartare jakten bedrivs. Jagar man med klanen Andersson/Reisek är det framförallt muskelkraft som gäller för att få bytet ur skogen. Den lyckade jaktdagen avrundades med att farbror Leif skivade upp den gigantiska levern, kryddade, mjölade in bitarna och stekte över öppen eld. Sedan glufsade vi i oss det lättstekta levern med lök och nypotatis (potatisen odlas direkt vid kojknuten) och pratade om vikten av att kunna reda sig själv om det skulle uppstå klimatkriser som stormar, långvariga strömavbrott och liknande. Mörkret omfamnade snabbt stugan – en kopp te och sedan hopp i säng!

Jag har tyvärr inga bilder från övernattningen i Jaktkojan som hade högsta mys och trivselfaktor! Ljuset blev för svårt för kameran. Dante och jag sov skavfötters i hundsängen, men utan hundsällskap. Vi höll sams och vaknade piggare än förväntat.

Mamma Jeanette står och ser fundersam ut. Strax kavlar hon upp ärmarna och hoppar in som instruktör.

Nu ska vi se! Björn tittar, lyssnar och lär. Detsamma gäller femåriga Dante.

Älgen grovstyckas på plats i skogen och hängs upp på traditionell älghässja. Dagen efter bärs sedan köttet hem för att ytterligare hänga ett par dagar i ladugården i Ensamheten. På bilden syns mor och far energiskt jobba sida vid sida.

Fikapaus. Dante, farbror Leif och pappa Kent.

Lilla Nova, framtidens älgjägare, gjorde som hon brukade, när energin plötsligt tog slut – kröp ihop och somnade.

Färdiga! Det börjar skymma och matsäcken är för länge sedan förbrukad och slut. #stolta #nöjda