jakt

Osminkat i Ensamhetsskogen.

Vi har ägnat oss åt mer köttbearbetning – styckning av lamm och storkok av köttsoppa, hela 60 liter, ha ha, jag gillar att göra saker rejält! Lekt tv har vi också gjort och det kommer som sagt att sändas 2017 på SVT och handlar om genus.

I morgon har vi styrelsemöte för Storumans Väl, en stiftelse upprättad av Kurt Stenvall som var entreprenör, innovatör och uppfinnare – en skön, energisk kraft i Storuman. Kurt blev bara 53 år, men få människor har lyckats uträtta så mycket och lämnat efter sig ett arv av idéer som kan förverkligas av kommande generationer. Syftet med stiftelsen är att stimulera utvecklingen inom samhälls- och näringslivet i Storumanområdet till gagn för dess innevånare. Självklart tackade jag ja att sitta med i styrelsen för stiftelsen när frågan kom från Kurt. Jag sitter nu som ordförande och Björn som ledamot. Det projekt som stiftelsen driver nu är AB Storuman, där Storumanborna kan ansöka om att få ett Aktiebolag samt professionell support för att komma igång med sitt företagande. De företagsidéer som går vidare väljs ut av en jury, ett gäng drakmästare som består av företagare samt representanter från Storumans Väl. De som går vidare får möjlighet att pitcha sin idé för juryn och svara på frågor. Vinnaren presenteras på Kurts födelsedag den 18 februari 2017.

Bild från slalombacken idag. Jag tog mig upp, på typ halva tiden av Björns vardagstider. Inser att jag behöver kräka mycket lunga om det ska bli något flås av mig..

De vedeldade kokgrytorna gick varma i helgen när ben från tre älgar blev köttsoppa – 60liter!

Farbror Leif och farsan provsmakar buljongen och ger tummen upp!

Skön uppställning med ingredienser.

Björn silar buljongen som flyttas till nästa gryta där det ska tillsättas grönsaker.

Tarja hittar ett som annat som både är spännande och smakar gott.

Potatislandet i Ensamheten utanför Farmor Elsas hus. Potatisen ligger i tryggt förvar i matkällare runt om i byn samt hos Björns mor och far. För egen del har vi ingen bra lösning för förvaring av potatis i lägenheten. Kanske kan jag bygga en isolerad förvaringslåda av något slag.. får googla.

Solpaneler för solvärme på farmor Elsas hus.

Gulliga Farmor Elsa supportade med grönsakshackandet. Grönsaker är vi inte självförsörjande på, där har vi en del att lära. Min och Dantes lilla odling räckte hyfsat i somras, men det fanns ingenting kvar att lagra för vintern. Tur att man kan handla på ICA och COOP!

Provsmakning av köttsoppan! Aningen salt, men fullt ätlig! Hurra!

Även mor och far har jag lurat att investera i solvärme. Nu återstår bara att se om solpanelerna klarar snön så vi får se hur de fungerar när solen börjar värma till våren.

Dante och Björn drog hem efter middagen och jag fortsatte i riktig Arne-Ferry-stil (Björns far ”den odödlige, outnötlige”) att skopa upp soppa i glassburkar med pannlampa. Rengöra grytor och städa undan från köttsoppsindustrin. Allt gick fint och Tarja och jag somnade sen tungt och lyckligt i Ensamheten, inställda på att fortast möjligt dra iväg ut i skogen med bössan på ryggen.

Vacker morgon. Tarja och jag. Tyst. Magiskt. Skogen, hjärtat som slår. Andas och känner livet.

Tarja, gamla fina Norrbottenspetsen.

Nostalgibild från 2007. En liten valpTarja.

Skogen i Ensamheten. Mina rötter. Pulsen i mitt liv. #tacksamhet

Välkända stigar.

Fäbodtjärnen.

Is på tjärnen.

När jag var barn lurade jag med broder Torbjörn och kusinerna på en massa projekt. Och sladdbroder Frank fick hänga med bäst han förmådde. Att dra runt på ett indiantält var ett av dessa. Ett tält bestående av ett par presenningar och hässjevirke (stöd) och ett rosa hopprep. Det här tältet flyttade vi varje år till en ny plats, konkade hässjevirket över stenskravel och lekte att vi var riktigt nomadfolk. Den sista platsen innan vi blev för stora för leken var just vid fäbodtjärnen och precis där vi hade vårt tält byggde sen farbror Leif en kåta. Symboliskt och fint!

Tarja vid lejdkanten (ängskanten) i fårhängnet. Det blev ingen direkt fågelkontakt, men en minnesvärd skogsutflykt.

Avrundade helgen med att gräva ner ett par veckors förskolekompost. Mer om det här projektet kan du läsa om via planetskötarna.se