Heidi och jag förvaltar skogsfastigheter som totalt sett omfattar 1000 hektar. Om vi räknar bort de 136 hektar som består av vatten, och även 15 hektar till som utgörs av åker, vägar, och kraftledningar, så återstår 849 hektar mer eller mindre skogsbeklädd mark. Vi bedriver skogsbruk på tre fjärdedelar av dessa och lämnar en fjärdedel för fri utveckling. 214 hektar brukas alltså inte, eller för den som tycker att hektar är otydligt, alternativt gått i svensk skola, ca 290 fotbollsplaner i 
Ullevis storlek. En fotbollsplan är alltså mindre än en hektar.
Av dessa 214 hektar utgör biotopskydd 20 hektar, frivilliga avsättningar (inom PEFC) 45 hektar, resterande 149 hektar består av områden som ser ut som på bilderna. Sånt som inte räknas som produktiv skogsmark, eftersom virkesproduktionen understiger 1 kubikmeter per hektar och år. Alla dessa typer av marker lämnas för fri utveckling. Heidi och jag skyddar kanske något mer än riksgenomsnittet, men i stort sett ser det likadant ut över hela Sverige, framförallt i Norrland.
Skydda skogen hävdar att 3% är skyddat, underförstått att resterande 97% ”skövlas”. Områden som på bilderna försöker Skydda skogen dölja, de ska inte räknas in i naturvåden, inte heller de 1,5 miljoner fotbollsplaner som skyddas genom frivilliga avsättningar får räknas. I verkligheten är det minst 25%, snarare närmare 30% (om vi räknar in den generella hänsynen som tas vid avverkningar också) av skogsmarken som skyddas.
Detta anses av Skydda skogen som fasansfullt. Jag håller inte med.
Och till er som är oroliga att blåbären håller på att försvinna så kan ni vara lugna, 95% av alla bär blir kvar i skogen. Jag tror att de räcker till alla.
Heidi och jag skyddar 25% helt, och bedriver modernt hållbart skogsbruk på resten, bilder från det finns i tidigare inlägg. Den globala uppvärmningen är en realitet, vi måste bort från fossila bränslen, och ställa om mot en mer biobaserad ekonomi, utan att för den skull förstöra för kommande generationer. Vi får inte glömma att vi har planeten tills låns av våra barn.
fossilfrittsverige
Bilder från det fasansfulla kalhyggesbruket
Jag tog några bilder från min och Heidis skog i Östansjö. Just den här avdelningen kalavverkades och brändes i slutet av 60-talet. Just då var det ett hygge, säkert ganska fult ur ett mänskligt perspektiv. Jag förstår dem som blir upprörda över att hitta ett kalhygge när de kommer fram till sitt vanliga svampställe. Men allt som lever förändras, så också ett fult hygge. Naturen är ingen stillbild, även om många vill tro att det är så.
Bilderna visar på hur ett hygge förändras med tiden. Nu är det en mycket trevlig skog att vistas i. Jag reagerar mot att kalhyggesbruket i princip alltid visas med just ett nyupptaget hygge. Bilderna ovan är lika sanna. Hur många vill förbjuda detta??
Kalhyggena breder ut sig och hotar vanliga arter var budskapet i ett SVT-reportage tidigare i höst. Föreningen skydda skogen, och ibland även den mer balanserade naturskyddsföreningen bedriver kampanjer som går ut på att det moderna skogsbruket är fasansfullt och att den biologiska mångfalden är starkt hotad. Kalhyggesbruket måste förbjudas.
Jag håller inte med.
I Artdatabankens rapport Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer finns denna bild:
Jag tolkar utvecklingen som stabil till svagt positiv. Kalhyggeshatarna gråter.
Att tycka att något är fult är ett svagt argument om man jämför med nyttan av det moderna skogsbruket.
Framtidens 50-åriga skogar kommer dessutom att vara än mer varierade än dagens. I slutet av 60-talet togs i princip ingen naturhänsyn alls. Ändå har resultatet blivit en trevlig skog. Sedan mitten av 90-talet sparas trädgrupper, grova lövträd, döda träd och högstubbar. Dessa skogar är fortfarande ungskogar, men om 20 år har de förvandlats till riktig skog som räcker till för både biologisk mångfald och människans krav på rekreation.
Fossilfritt Sverige
Svante Axelsson och Isabella Lövin på pressträffen. (DN)
Björn och jag har anslutit oss till regeringens initiativ Fossilfritt Sverige.
I slutet av förra veckan meddelade regeringen att de har utsett Svante Axelsson till nationell samordnare för Fossilfritt Sverige. Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer och att Sveriges energisystem på sikt ska vara helt baserat på förnybar energi. Det fossilfria välfärdssamhället kan bara genomföras om det finns ett starkt engagemang i hela det svenska samhället. Initiativet samlar idag över 170 aktörer från näringslivet, kommuner, regioner och organisationer och däribland finns mitt och Björns företag Pteh AB (som står för en gemensam målsättning; Pengar Till Ekohus AB, en målsättning som utvecklats till #fossilfri2025) Företaget baseras på våra personliga varumärken (föredrag, presentationer armbrytarinstruktioner) TV-uppdrag och hållbara investeringar.
