Här är reportaget från Lilla Aktuellts besök hos oss i Storuman och Ensamheten.
Andersson
Vårmarknad i Östersund 21-22 maj
Heidi Andersson, armbryterskan från Ensamheten.
Som 11-åring drömde armbryterskan Heidi Andersson om att bygga och bo i ett ekohus i hembyn Ensamheten, bli armbrytarproffs och planetskötare i världsklass. Idag är Heidi elvafaldig världsmästare i armbrytning och har tillsammans med sin man Björn Ferry (olympisk mästare i skidskytte) målsättningen att bli fossilfria till år 2025.
Varför har de just denna målsättning? Hur ska det gå till? Hur långt har de kommit? Vad gör de konkret? Hur reser, äter, bor och konsumerar paret Andersson/Ferry? Hur funkar det att jobba med världen som arbetsfält när resorna är fossilfria? Och hur blev det med drömmen om ekohuset?
Heidi Andersson kör elbil. Funkar det att köra elbil i -32 grader i Storuman i Västerbottens inland? I rollen som elbilsägare deltar hon även med sina erfarenheter i söndagens samtal om elbil, vad är sant och inte? Eller varför inte anta utmaningen att bryta arm? Armbryterskan Heidi Andersson kommer tillsammans med den både armbrytande och slöjdande kusinen Daniel Andersson, också han från Ensamheten, att ge världsmästarinstruktioner i armbrytning, arrangera tävlingar och utmaningar för dig som är intresserad. Missa inte det!
Stilla nyfikenheten, anta utmaningen och inspireras av Heidi Andersson själv när hon berättar på Vårmarknad på Jamtli 2022. Länk: https://www.jamtli.com/evenemang/varmarknad-pa-jamtli/
Klimathopp digitalt event 11 september
11 september 20 år senare – hur förena akut hot med framtidshopp? Samtal mellan Mattias Goldmann och Heidi Andersson
Heidi Andersson från byn Ensamheten utanför Storuman är elvafaldig världsmästare i armbrytning, gift med solympiske mästaren i skidskytte, Björn Ferry och djupt engagerad i klimatfrågan.
Målet för familjen är att leva ett helt fossilfritt liv från år 2025 i en värld baserad på cirkulär ekonomi och hållbar tillväxt inom planetens gränser.
Mattias Goldmann har utnämnts till Mäktigast i Hållbarhetssverige och är en av landets mest inflytelserika klimatprofiler. Under alla år av opinionsbildning har han och andra klimatdebattörer fokuserat på uppoffringar och försakelser, att ”vi måste byta livsstil för att rädda klimatet”. Därmed har de hela tiden skickat en signal att det som är ohållbart och dåligt för klimatet egentligen är roligare och mer attraktivt. Den signalen – menar Mattias Goldmann – är det dags skrota.
Att hoppas handlar inte om att alltid vara optimistisk – det handlar om att identifiera vad vi hoppas på och sedan ta steg i den riktningen
Femte året med elbil
I slutet på 2016 blev vi med elbil. En 100% ren elbil. Galet tyckte många! Hur skulle det gå? Med närmsta snabbladdare och Supercharger 25 mil bort (Umeå och Skellefteå, eller förresten, de var in te ens riktigt färdiga) och skulle den verkligen fungera på vintern, i RIKTIGA minusgrader (typ -32)? Skulle den starta? Och räckvidden? Och batterierna, världens miljöbov!
Kartan över Superchargers år 2016 när vi blev med elbil. Där stjärnan är placerad bor vi. I Storuman. De röda pluttarna är sk Superchargers (snabbladdare för Tesla) och de två närmsta pluttarna fanns då i Umeå och Skellefteå, ca 25 mil bort. Så här ser laddinfrastrukturen ut nu.
Elbilen laddad med röjsågar!
2018 sattes åtta Superchargers upp i Storuman. Laddarna togs i bruk 2019.
Nu, år 2021 finns det totalt 12 snabbladdare i Storuman och fler är på G!
Vår hemmaladdare/destinationsladdare. Destinationsladdare motsvarar 3-fasuttag. Även om vi kan ladda på Superchargers, som vi bara har några hundra meter från vår lägenhet i centrala Storuman, så har vi bara laddat där symboliskt vid foto- och filmningar. Det är nämligen mest praktiskt att ladda hemma. Kostnaden när vi laddar hemma är ca 2kr/milen.
Laddning pågår!
Räckvidd när det är som bäst 50 mil – sommar och torrt.
35 mil mär det är som sämst – vinter och minus 25.
Som snitt drog bilen 1,8 kWh per mil med sommardäcken och 2,25 kWh per mil med vinterdäcken.
Laddar 30 mil på 30 min, men behöver jag inte 30 mil för att ta mig fram till slutdestination lämnar jag givetvis laddstationen snabbare. Personligen brukar jag alltid ladda på lite extra, eftersom det känns bra att ha utifall att det händer något längs vägen som gör att jag behöver ett par extra mil.
Det är 8-års garantitid på batteriet och batterierna kommer mest troligt leva längre/hålla länge än själva bilen, som handtagen och de karmfria dörrarna..
-Ja, men batterierna då? Hur miljöriktiga är de egentligen? Batterierna till elbilen har hög klimatpåverkan när de tillverkas, framställs – elbilen startar med andra ord i uppförsbacke som blir brantare ju större batteri den har. Men det ställs hårdare och hårdare krav på klimatpåverkan i produktionsleden. Tesla och Wolksvagen-koncernen använder förnybar energi i produktionen och svenska batterifabriken Northvolt ska producera batterier av råvaror från redan uttjänta batterier.
Citat från Mattias Goldmanns bok Klimatsynda; Inget av detta hände under alla år vi använde batterier framförallt i datorer och mobiler, inte heller ställde vi då särskilt många frågor kring hur det är att arbeta i koboltgruvorna i Kongo, men nu får vi tack vare elbilarna bättre ordning på både gruvbrytning och klimatpåverkan. Världens chans!
Svenska Northvolt i sin baklängesfabrik: de har säkrat tillgången från uttjänta elbilsbatterier eftersom det blir en stark konkurrensfördel när allt fler hellre vill använda redan uppgrävda råvaror snarare än att köpa från gruvan. Dessa strömmar finns oftare i städerna, av det enkla skälet att här bor det många människor och följaktligen finns det många uttjänta mobiler, batterier, aluminiumburkar och mycket annat. Städerna blir den nya råvarubasen i den cirkulära ekonomin. Litium, aluminium och många andra metaller kan användas ett närmast oändligt antal gånger utan att slitas ut, och klimatnyttan är stor – den som använder återvunnen aluminium istället för nyuppgrävd minskar råvarans klimatpåverkan med uppemot 90%. Samtidigt flyttar vi hem affärer och arbetstillfällen till Norden som annars hamnat på helt andra ställen i världen.
Men hur funkar den vintertid? Den lär väl aldrig starta i -30? Jodå, den startar ALLTID, men det kan vara aningen svårt att få upp de karmfria dörrarna om bilen inte förvärmts. Att bilen enkelt förvärms via mobilappen och SNABBT blir varm samt att man även tinar upp rutor, vindrutetorkare, förvärmer ratt, säten etc är smidigt som bara den! Ingen motor behöver värmas för att få värme i kupén. Varm luft kommer omgående, allt är elektrifierat och is och imma försvinner fort. Kupén är varm på 5-10 minuter och bilen behöver inte vara inkopplad till ström, även om det är fördelaktigt om man vill maxa räckvidden.
Foton från senaste långturen med Teslan (elbilen) som Björn och jag gjorde i april – kombinerad filminspelning i Stockholm, hackspettsinventering (för Björns forskning) och hämtning av vår gamla barnvagn hos broder Torbjörn i Glumslöv (utanför Helsingborg) i Skåneland, 130 mil enkel väg. Givetvis reste vi så Coronasäkert som möjligt. Vår hittills längsta tur med elbil är annars t o r till Legoland 300mil totalt, vilket gick fint!
Sammanfattningsvis är de STORA fördelarna med elbil följande:
– fossilfritt (vi laddar endast med ren el och har egen solcellsproduktion som på täcker årsbehovet av el till bilen + ger ett överskott till hushållsel)
– Låga drift och underhållskostnader. Det är färre rörliga delar i en elbil och bromsbeläggen slits ej som på en fossilbil eftersom man sällan bromsar utan oftast motorbromsar. En fossilbil har ca 2 000 rörliga delar och en elbil ca 20. Mjukvaran i bilen uppdateras kontinuerligt som via en mobil.
– Grymt cool, direkt och stark acceleration, att köra elbil känns som att köra framtid!
Som avslutning bjuds ni på en favorit i repris – när Björn och Heidi får uppdraget att ta fram framtidens lastbil för Volvo Lastvagnar;
Växthuset är äntligen komplett
Tänkte skriva om dagen när de självöppnande luckorna (automatöppnare) till växthuset äntligen kom på plats, efter tre års väntan, men inser att det är kul att först göra en återblick till maj.
Den här bilden är från 15 maj 2020. Det ligger alltså snö RUNT växthuset och på andra sidan längs stranden, ja där går det åka skidor!
Jag började plantera ut tomat- och paprikaplantor redan den 14 maj, men avslutade när det började storma hagel. Den 15 maj fick de alla gröna bejbisar flytta ut, men med värme (kupévärmare på nattetid eftersom det var minusgrader)
Så här såg det ut inuti Grohuset (www.grohus.se) den 15 maj. Bokashikompost i botten.
Ha ha och så här såg det ut i andra änden av kommunen den 15 maj. Broder Frank och jag åkte skidor med brorsbarnet Levi i pulka #galet
Snön drog sig som väntat tillslut tillbaka och för att snabbt få luckorna till växthuset på plats tog jag på mig munskydd och plasthandskar (min Covid-19 skyddsutrustning) och med automatöppnarna i högsta hugg klampade jag in hos Björns föräldrar, båda 80 år och där fick som jag hoppats -support! Hurra! Björns far Arne och jag läste bruksanvisningarna nogsamt och monterade långsamt var sin självöppnare, på var sitt håll, jag utomhus (behagligare och betydligt enklare att jobba utan munskydd och plasthandskar), han inomhus och fantastiskt nog visade det sig att vi monterat lika! Roligast för mig.
Själva luckorna skruvade Björn och jag ihop för något år sedan, men en av dessa hade vi givetvis monterat skevt. Det fixade Arne!
När det var dags att såga upp hålen för luckorna ringde vi snabbt en lång vän, Björn Ferry! Han fixade snabbt öppningarna! Knappt att trappstegen behövdes när han sträckte ut sina 195cm.
Äntligen, alla tre luckorna på plats! Och det mest fantastiska – de både öppnar och stänger sig själva (de har en termometerarm som reglerar öppning och stängning) Magiskt. Nästa projekt är att få till den solcellsdrivna bevattningen på ett bättre sätt. Den fungerar idag tack vare – ja ni kan ju gissa vem som supportat – Arne såklart! Men vi har överbelastat det solcellssystem vi har och ska uppdatera det. Vi har för många bevattningspunkter i förhållande till vad aggregatet klarar av, så bevattningen blir inte fullgod. Vågar med andra ord inte dra iväg och röja en hel dag när det är 25 grader, utan att först titta till mina små gröna.
Första gurkorna kunde vi äta redan i maj, det är nytt PB för oss. Vi lär oss, även om vi fortfarande är ”noobs” (som Dante 8 år säger) på odling.
Luckorna på plats inifrån. Äntligen!
Vi har som ingen vår, men vårvinter. Vitsipporna tittade fram och så var det sommar!