Som ambassadör för föreningen Städa Sverige har jag i helgen städat älvstränder och rensat Klarälven från cyklar i centrala Karlstad tillsammans med 90 idrottsföreningar. Föreningarna tjänade en fin slant och gjorde samtidigt en insats för sin närmiljö.
Det är energibolaget Fortum som står för en stor del av slantarna, och jag började prata solel med presschefen P-O Hedman, och han tyckte att det var vettigare att investera i solel i Afrika än i Sverige, ”här konkurrerar den bara ut vindkraften på sommaren”. Och det ligger nog någonting i det. Att grön el konkurrerar ut grön el är ju ingen större vinst för någon. I Afrika så är det fotogen som konkurreras ut. Det blir en enorm klimatvinst och höjd levnadsstandard på plats.
P-O gav mig tipset att kolla in startup-bolaget Jointrine (www.jointrine.com). Mycket intressant. De finansierar små solcellsprojekt i Afrika genom crowdfunding, man kan satsa allt från några hundralappar och uppåt. Nog skulle det kännas bra att bidra till att en by i Afrika elektrifieras, fossilanvändningen minskar OCH att det dessutom är en bättre affär än att göra det i Sverige. I Afrika skiner solen. Året om. Nästan hela tiden
Jag följer utvecklingen, och sen ska jag bara övertyga Heidi om att det är bättre för klimatet att satsa i Afrika än på en norrsluttning i svenska fjällen.
Lyckades lura med både pappa Kent, nyblivna pensionären farbror Leif och mor och fars lilla jämthundstik Nova till Lerberg igår. Leif gav pepp och konkreta tips på hur vi skulle bära oss åt för att stadga upp bjälklagen där kaminen ska stå. Jag tog på andningsmask och pannlampa, sög in käkarna och stadgade golvet underifrån med kilar och plank som skruvades fast i bjälklagen. Sen gjorde farsan, Nova och jag en gjutform som jag nu ska dra iväg och vattna. Om några dagar är planen att lura med mig Leif och mura upp en värmeackumulerande mellanvägg med lerstenen jag sparat från skorstensrivningen. Det här är hur roligt som helst!
I byn Ensamheten växte jag upp och det var där i framförallt potatislandet och vid köksborden som jag formades som människa och lärde mig att allt i världen är uppbyggt i cirklar, cykler och kretslopp och att ansvar är något starkt, stort och viktigt. Jag lärde mig att både bryta arm och prata på in- och utandning för att göra min röst hörd i analyser och diskussioner om världen, politik, skogsbruk, jämställdhet, problem och tänkbara lösningar, men framförallt lärde jag mig, att ska man förändra världen kan man inte stanna vid köksbordstyckande, utan då är det bara att kavla upp ärmarna och plocka fram handlingskraften. Att vänta tar mer energi än att agera och vill man förändra världen ska man börja med sig själv, så är det någon som borde ha målsättningen att vara fossilfri år 2025, så är det Björn och jag. Sagt och gjort. Målet, som innebär att vi ska frigöra oss från beroendet av olja, kol och fossilgas formulerades i slutet på fjolåret. Vi har valt att ta oss an utmaningen. För att vi kan, och för att vi är övertygade om att det är rätt och för att vi vill vara med och påverka omställningen och vara pionjärer för den hållbara livsstilen. En stor utmaning, svar ja, men jag ser det inte som någon uppoffring, utan som en konkurrensfördel. De som först ställer om blir morgondagens vinnare.
tallplanterande under åren har jag kommit en bit på väg. Målsättningen fossilfri år 2025 kommer innebära en hel del planerande och omvärderande om det blir aktuellt med utlandsuppdrag, för att bara tacka ja och hoppa på första bästa flyg är inte aktuellt. År 2025 räknar vi med att kunna flyga på förnyelsebara drivmedel, men endast göra det i begränsad utsträckning. Vi har gjort en enklare fossilinventering via 
Solfångare tillverkad av ölburkar.