Heidi och jag förvaltar skogsfastigheter som totalt sett omfattar 1000 hektar. Om vi räknar bort de 136 hektar som består av vatten, och även 15 hektar till som utgörs av åker, vägar, och kraftledningar, så återstår 849 hektar mer eller mindre skogsbeklädd mark. Vi bedriver skogsbruk på tre fjärdedelar av dessa och lämnar en fjärdedel för fri utveckling. 214 hektar brukas alltså inte, eller för den som tycker att hektar är otydligt, alternativt gått i svensk skola, ca 290 fotbollsplaner i 
Ullevis storlek. En fotbollsplan är alltså mindre än en hektar.
Av dessa 214 hektar utgör biotopskydd 20 hektar, frivilliga avsättningar (inom PEFC) 45 hektar, resterande 149 hektar består av områden som ser ut som på bilderna. Sånt som inte räknas som produktiv skogsmark, eftersom virkesproduktionen understiger 1 kubikmeter per hektar och år. Alla dessa typer av marker lämnas för fri utveckling. Heidi och jag skyddar kanske något mer än riksgenomsnittet, men i stort sett ser det likadant ut över hela Sverige, framförallt i Norrland.
Skydda skogen hävdar att 3% är skyddat, underförstått att resterande 97% ”skövlas”. Områden som på bilderna försöker Skydda skogen dölja, de ska inte räknas in i naturvåden, inte heller de 1,5 miljoner fotbollsplaner som skyddas genom frivilliga avsättningar får räknas. I verkligheten är det minst 25%, snarare närmare 30% (om vi räknar in den generella hänsynen som tas vid avverkningar också) av skogsmarken som skyddas.
Detta anses av Skydda skogen som fasansfullt. Jag håller inte med.
Och till er som är oroliga att blåbären håller på att försvinna så kan ni vara lugna, 95% av alla bär blir kvar i skogen. Jag tror att de räcker till alla.
Heidi och jag skyddar 25% helt, och bedriver modernt hållbart skogsbruk på resten, bilder från det finns i tidigare inlägg. Den globala uppvärmningen är en realitet, vi måste bort från fossila bränslen, och ställa om mot en mer biobaserad ekonomi, utan att för den skull förstöra för kommande generationer. Vi får inte glömma att vi har planeten tills låns av våra barn.
Fossilfritt
Before the Flood
Här är filmen alla borde se (med svensk text)
Om det här jordskeppet sjunker sjunker vi alla. Politiker kallas för ledare, men Politikerna gör som vi medborgare vill att de ska göra, om de inte blir korrumperade och får fet ersättning för att hålla fast vid gamla fossiler vill säga.. Vi människor har redan påverkat klimatet och vi måste agera KRAFTFULLT- NU DIREKT om skadan ska kunna minimeras. Det behövs sättas ett globalt pris på koldioxidutsläpp.
Det krävs skatt på koldioxid om vi ska kunna stabilisera klimatet. Teslas grundare Elon Musk berättar i dokumentärfilmen för Leonardo DiCaprio om sin vision; ”jag vill att batterier blir så billiga att alla har råd med dem, batterier är viktiga för en hållbar framtid, solen skiner inte alltid, så man behöver ett batteri” Han fortsätter sedan; vi har räknat på vad som krävs för att ge världen hållbar energi, vilket genomflöde som behövs för det – man behöver 100 gigafabriker. När Teslas Gigafactory är färdig blir det världens största byggnad. Tesla kan inte bygga fler fabriker, men andra stora företag i Kina, Europa och USA skulle kunna och därmed påskynda övergången till hållbar energi.
Teslas Gigafactory, batterifabrik i Nevada, USA.
Här kan du se filmen. Se den, berörs och AGERA. Vill man förändra världen kan man ALLTID börja med sig själv. #handlingskraft Tips: www.klimatkontot.se
Fler bilder från det fasansfulla kalhyggesbruket
Så här ser det ut från början
Efter 12 år ser det ut så här..
..och så här.
Efter 27 år så här. Röjt en gång. (notera Lunglaven på sälgen, dock ej fertil)
42-årig tallplantering. Röjt två gånger och gallrat för fem år sedan. Nu tallskog med inslag av björk, gran och sälg.
Alla bilder är tagna från samma fastighet. För mig är det ett sant nöje att traska runt och se utvecklingen. Jag kommer mest troligt inte att vara med då den 42-åriga skogen förvandlas till framtidens boende om ca 60 år. Men det är så det är, skogsbruk är långsiktigt, längre än mandatperioder och kvartalsrapporter. Jag har än inte stött på någon skogsägare som medvetet förstört sin mark. Fler borde med stolthet visa upp det de har.
Bilder från det fasansfulla kalhyggesbruket
Jag tog några bilder från min och Heidis skog i Östansjö. Just den här avdelningen kalavverkades och brändes i slutet av 60-talet. Just då var det ett hygge, säkert ganska fult ur ett mänskligt perspektiv. Jag förstår dem som blir upprörda över att hitta ett kalhygge när de kommer fram till sitt vanliga svampställe. Men allt som lever förändras, så också ett fult hygge. Naturen är ingen stillbild, även om många vill tro att det är så.
Bilderna visar på hur ett hygge förändras med tiden. Nu är det en mycket trevlig skog att vistas i. Jag reagerar mot att kalhyggesbruket i princip alltid visas med just ett nyupptaget hygge. Bilderna ovan är lika sanna. Hur många vill förbjuda detta??
Kalhyggena breder ut sig och hotar vanliga arter var budskapet i ett SVT-reportage tidigare i höst. Föreningen skydda skogen, och ibland även den mer balanserade naturskyddsföreningen bedriver kampanjer som går ut på att det moderna skogsbruket är fasansfullt och att den biologiska mångfalden är starkt hotad. Kalhyggesbruket måste förbjudas.
Jag håller inte med.
I Artdatabankens rapport Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer finns denna bild:
Jag tolkar utvecklingen som stabil till svagt positiv. Kalhyggeshatarna gråter.
Att tycka att något är fult är ett svagt argument om man jämför med nyttan av det moderna skogsbruket.
Framtidens 50-åriga skogar kommer dessutom att vara än mer varierade än dagens. I slutet av 60-talet togs i princip ingen naturhänsyn alls. Ändå har resultatet blivit en trevlig skog. Sedan mitten av 90-talet sparas trädgrupper, grova lövträd, döda träd och högstubbar. Dessa skogar är fortfarande ungskogar, men om 20 år har de förvandlats till riktig skog som räcker till för både biologisk mångfald och människans krav på rekreation.
Reportage i Folkbladet
Reportage i Folkbladet.
