

https://www.facebook.com/armbryterskan/posts/3887619031254464
https://www.facebook.com/armbryterskan/posts/3887619031254464
Den 24 juli fick mor semester kl 14.00. Då hoppade Dante, mor och far och jag in i elbilen (Tesla model S) som vi packat med både skateboards och mini-bmx och körde från Storuman till Sundsvall (40 mil) där middagen inmundigades medan vi laddade.
Nästa stopp var ett snabbt glasstopp i Gävle och luftning av skateboarden.
Efter 82 mil (totalt) tog vi in på hotell i Örebro för sömn.
I Ödeshög på Supercharger (ett favoritstopp) stannade vi för att ladda och så klart rasta skateboarden.
Dante blev hysteriskt upprörd (rädd!) när morfar Kent ville prova.. Den gula Teslan som smög förbi tyckte vi alla var grymt cool.
Efter total 130 mil var vi så äntligen framme på vår slutdestination – Glumslöv och broder Torbjörn med familj! Farsan och jag turades om att köra och jag tänker tillbaka till när jag och broder Frank tryckte in Dante som tvååring i en fossilbil och körde raka spåret upp till Storuman från Helsingborg. I Mora hängde han typ i taket och var grymt less. Fullt förståeligt. Slutsats och lärdom; en sån resa behöver man inte utsätta sig för om man inte behöver. Att stanna flera gånger och dela upp resan med övernattning mår både barn och värkande knän bra av (farsans)
Framme hos Torbjörn i Glumslöv och där fanns det till Dantes stora glädje en cykel och skatepark – hurra!
Lilla My (namnet kan ändras, men just nu kallar vi henne för just My) i mamma Jeanettes famn. Hon föddes i maj, men pga Coronan har vi alla hållit låg profil och inte träffats sen i slutet på 2019.
Dante, Vilgot, Tobbe och lilla My.
De har inte bara en trixpark i närheten utan även en hinderbana! Gillas!
Introduktion i en nioårings skärmvärld. Vilgot tar in allt.
Broder Torbjörn och hans fru Linn har vindruvor som Tobbe gjort eget vin av.
Exklusivt. Vackert.
Springa sidas vid sida med rågfält är också det en upplevelse. Iallafall för mig.
En tusenårig ek. Också det är oerhört exklusivt för oss. Vi har inga ekar i Storuman och Ensamheten.
Storslaget.
Vår badpojke tog alla chanser! Även om de flesta (inklusive jag) ..
.. tyckte det var för kallt. Fast en dag stod jag faktiskt i havet och det var helt ok. Det hör ju liksom till när man leker semester.
Innan vi vände hemåt lekte vi ikea-bygg-samarbete. Inga slagsmål och hyllan gick inte sönder och kom stabilt på plats.
Linn och broder Torbjörn lyckas se rätt nöjda ut!
Sista bilden, precis innan hemfärd. Jag älskar som jag så ofta säger kontraster, Sverige är vackert långt, men ibland för långt. Tur att det finns skärmar.
Sundsvall. På väg norrut igen. Farsan sitter och väntar otåligt på att vi ska dra vidare. Hem till Storuman och Ensamheten.
Dante med batterisågen med trimmertråd. Han ”svirvlar”. Tredje året i rad som vi slår lejden runt torpet i Lerberg. Det blir så fint, så fint!
Farbror Lars kör traktorn tankad med HVO100 (biodiesel) från Ensamheten (ca 3km från Lerberg)
Runt potatislandet, i dikena, närmast husen och på andra ställen där slåttersmaskinen inte kommer åt använder vi batteridriven trimmer och röjsåg med batteri och slyklinga. Dante var lite sugen på att ta fram en lie. Det kanske blir nästa års projekt att både lära sig slipa den och slå så som man gjorde en gång i tiden. Bara för att det är kul att göra och känna på kulturhistoria IRL (In Real Life)
Farbror Lars. Som lyckades manövrera slåttersmaskinen nästintill överallt. Mer hö än tidigare år blev det helt klart!
Höet räfsar vi ihop i strängar som sedan lastas på vagn och körs till Ensamheten där det ladas för att bli fårmat i höst/vinter.
Barnarbete när det är som bäst!
Björn Ferry. Min man. Jag tycker om att säga just det. Tror jag säger det minst en gång per dag.
Flasklammet Sven, hans syster Svea och deras mor drog snabbt iväg bakom ladugården när Lerberg plötsligt fylldes av människor med högafflar och härvor i högsta hugg. Det solcellsdrivna elstängslet fungerar för övrigt alldeles utmärkt!
Stor, men ändå liten. Fortfarande. Vår Dante.
I 30 års-present fick jag bidrag till solcellsdrivet elstängsel av Björns mor och far. Nästa år fyller jag 40..
Jag önskade mig det eftersom vi planerade att rädda fårhuset från förfall i Lerberg. Fårhuset rustades upp med support från min släktingar (Ensamhetara), men något elstängsel införskaffades aldrig, eftersom det inte var läge att ha får. Så kom Coronan och plötsligt fick jag en massa tid att lägga på allt som under åren fått vika ner sig för föreläsningsuppdrag, armbrytarinstruktioner och annat som prioriterats högre.
Den 10 april föddes ett litet vitt lamm med bruna ben och den mest silkeslena päls. Hans mamma bestämde sig direkt för att stöta bort honom och bara fokusera på hans syster, en svartvit liten skönhet. Plötsligt uppenbarade sig ett ”livsviktigt” uppdrag – att få det lilla lammet som Dante döpte till Sven, att överleva! Han blev Ensamhetens flasklamm som matades tre gånger/dag. Farbror Leif och faster Anncharlotte tog kvällspassen jag de övriga två.
Flasklammet Sven och hans syster Svea. Alldeles färska och helt, helt underbara.
Dante 8 år och Sven 8 dagar. Barn som får chansen att på ett respektfullt, försiktigt sätt vara nära djur och ömsesidigt njuta av varandras sällskap är både starkt och vackert.
Ensamheten 17 maj 2020. Det tog tid innan snön drog sig tillbaka.
Också 17 maj. Fåren är nyligen utsläppta, men än är det mycket snö kvar..
När snön drog sig tillbaka en aning, fick Sven flaskan ute och matningen ändrades till 2 ggr/dag och mina planer på att förverkliga elstängslet i Lerberg och ta med Sven och Svea med sin ”tokmorsa” var sedan länge klara – nu skulle det äntligen ske! Elaggregat, batteri, solcellspanel, stängselpinnar, åskskydd, jordspett och stängseltråd plus en stor säck kravmärkt kraftfoder inhandlades på Granngården och med mig lurade jag farbror Leif, som hägnat in får större delen av sitt liv och Björn som supporters till Lerberg.
Björn och farbror Leif vid fårhuset som bara stått och längtat efter att fyllas med fårbräk!
Farbror Leif är skönt entusiastisk och kunde direkt föreställa sig hur fint fåren skulle beta och göra nytta som slyröjare.
Tror till och med att Björn tyckte det var lite kul! Stängslet fick vi rätt snabbt på plats, men sen skulle ju själva aggregatet och solpanelen installeras..
Det blev mitt uppdrag..
..och med tips från Leif fick jag upp grejorna, en riktig ”Pettsoninstallation” med en gammal stol, gul låda från Björns barndomskök och diverse restvirke, MEN det fungerade inte att bara koppla på batteriet, utan anläggningen fungerade bara när solcellen kopplades på och solen låg på – SUCK vilken besvikelse.
Jag som byggt så fina regnskydd och allt.. Återbruk av en 25-liters Aspen D-dunk (som numer är 100% biobaserad – hurra)
Att ge upp är inte mitt måtto, så efter support av Björns far Arne, som kan bra mycket mer än laga tänder kunde vi ställa diagnos på batteriet = trasigt! Ett nytt batteri ordnades fram och efter kontakt med elgurun Niklas på https://nseffektivareenergi.se/ fick jag rådet att införskaffa en regulator- helt nytt för mig, men nödvändigt om inte batteriet ska riskeras överbelastas. Efter grymt segt väntande på leveranser, var vi äntligen redo att flytta fåren från Ensamheten till Lerberg den 3 juni (broder Torbjörns födelsedag till ära). Ut med farsans röjsågar och motorsågar i arbetsbilen och in med tackan och de två lammen, plus farbror Leif som såg till att hålla dem lugna under de få kilometer de skulle fraktas.
Whooo, fåren på plats (3 juni 2020)! De lyckades dock forcera stängslet det första de gjorde och vi fick jaga runt, men med en hink med skramlande kraftfoder mutades de tillbaka och jag fick anledning att sova ett par nätter i Lerberg, för att hålla koll på dem. Ingen uppoffring alls för min del. Jag är sjukligt morgonpigg och studsar upp tidigt och hinner både pyssla med får och sen dra hem till Storuman, för ”second breakfast” med Björn och Dante och packa ihop mitt och vara redo inför dagens röjning.
I fredags blev lammet Sven 8 veckor och är stor nog att klara sig utan mjölkersättning, men när det är regn och rusk ute i sommar kommer vi ändå ge honom en slurk flaska. De andra lammen får ju gå och snutta mest hela dagarna.
Toktackan, Svea och flasklammet Sven. På plats i Lerberg! Hurra!
Igår kom även saltsten på plats och elsågen fick göra rätt för sig. Nu är det bara att börja lura på vad jag ska önska mig i 40-års present! Nya röjarkängor, Husqvarnas senaste batterisåg, support med att bygga en farstukvist till Lerbergstorpet.. eller egentligen behöver jag ingenting mer. Jag har allt. #tacksamhet
Alla foton i inlägget har tagits med min Fairphone 3.
PTEH AB
556666-6409
Höjdvägen 24G
923 31 STORUMAN