Digital frukostföreläsning med Armbryterskan 20 november
Fossilfritt
Varför röjer ni?
Ni som följer oss via sociala medier vet att vi ägnar en hel del tid till skogsbrukande, framförallt röjning! Varför håller vi på med det?
Björn och jag äger 1 000 hektar skogsmark, en hektar motsvarar 10 000 kvadratmeter, vilket motsvarar arean av en kvadrat med 100 meters sidor (100 m × 100 m). Cirka 800 hektar av vår mark är produktiv, dvs att det växer så pass bra att skogsbruk anses vara möjligt. Av dess 800 hektar är ytterligare 120 undantagna från brukande, både som frivilliga avsättningar inom FSC-certifieringen och som biotopskyddsområden inlösta av samhället. Vi brukar alltså ca 680 hektar av totalt 1000 hektar skogsmark.
All plantering och röjning sköter vi själva och Björn ägnar mycket tid åt att planera kommande skogliga åtgärder såsom gallring, avverkningar, vägunderhåll etc.
De områden som vi inte brukar är områden med höga naturvärden. Vi har tallar som är mer än 250 år gamla, de stod där redan före franska revolutionen! Det känns bra att dessa områden bevaras för framtiden. Biotopskyddsområden märks upp i terrängen, se bilderna här nedan.
Inom biotopskyddsområdet är det förbjudet att bedriva skogsbruk. Åtgärder som kan skada naturvärdena är inte tillåtna. Vi äger fortfarande marken och har kvar jakträtten. Vi har dessutom fått ersättning för det intrång i brukandet som beslut om biotopskydd medför. Staten ersätter med ett belopp som motsvarar fastighetens minskade marknadsvärde med ett tillägg på 25 procent, ett engångsbelopp.
Vi har 4 biotopskyddsområden på vara fastigheter och ett femte är på G!
När sly, lövträd, i huvudsak björk växer sig högre än tallplantorna (vi har även gran, men betydligt färre och de flesta är självsådda) rycker vi ut med ”röjsågsartilleriet”. Röjsågar som tankas med Aspen 2 (vi följer spänt utvecklingen av biobaserade flytande bränslen) hör till det vi vanligtvis använder eftersom batterisågarna inte klarar av både grovt och smått än. Den batteridrivna kedjesågen funkar bättre på grovt och batteridrivna röjsågen med klinga funkar bäst på klena stammar.
Målet med den del av marken vi brukar är att skapa värdefulla bestånd. Det innebär höga, raka, grova träd. För att någon gång komma dit måste man sköta skogen. Röjningsprincipen är att röja fram huvudstammar – de som är mest livskraftiga och raka, och ta bort träd med skador och sådana som hindrar tillväxten på de bättre träden. På bilden ovan har vi röjt fram tallar (den närmaste är älgbetad) och ett par granar. De flesta björkar har vi sågat ut och lämnat som gödsel, näringstillförsel till marken.
Röjning och gallring är viktiga skötselåtgärder och målsättningen är att det ska ge grövre träd och mer värdefullt virke som i huvudsak går till sågverk som i förlängningen skapar långlivade produkter vilket bidrar mer till klimatnyttan. Röjning och gallring ökar också skogens vitalitet vilket minskar risken för många typer av skador och upprätthåller på så sätt långsiktigt en nettotillväxt och kolinlagring. Analyser visar att man kan öka skogens tillväxt med upp till 40 % om alla åtgärder i samband med beståndsanläggning och ungskogsskötsel görs på bästa sätt (se sid 38).
Björn och jag besökte nyligen en skördarförare som gallrade på vår fastighet, och han berättade entusiastiskt hur mycket han uppskattade att vi hade röjt innan. Det var lätt att se vilka träd som skulle fällas och det var klart mindre risk för att någon hydraulslang gick sönder, när det inte var tätt som väggen som det ofta är i oröjda bestånd. Givetvis har inte alla tid och råd att röja, men görs det i rätt tid blir det enklare och därmed billigare. Har man som Björn och jag, möjlighet att göra det själva är det givetvis bästa tänkbara! Det är både kul att göra något konkret på sina egna marker som känns meningsfullt och samtligt är lite fysiskt (jag kallar ofta röjning för skogsfys) och att vi kan göra det tillsammans är roligast. #dreamteam
Ett år med surdegen
För precis ett år sedan – den 20 oktober 2019, var jag på plats i Hindås på Hållbarhetsdagen och fick där en present av Surdegsgurun Anneli Svensson. En liten klick surdeg i en glasburk med lock och instruktioner om att mata den minst en gång i veckan med ljummet vatten (42grader) och rågmjöl eller att mata och sedan ett par timmar senare baka på den när den var sprudlande pigg och bubblig! Vilken gåva. Jag har både lyckats få den att överleva i ett år och bakat ca 1 surdegslimpa/vecka och det må låta jobbigt och krångligt, men svaret är nej. Första två, kanske tre limporna var rena katastroferna, men sen blev det bättre och bättre. Jag och surdegen lärde oss samarbeta!
Att det går att få till något som är så gott med enbart surdeg, vatten, salt och mjöl är rätt fantastiskt! Det här är den limpa jag gör oftast, men jag har även andra recept (alla kommer från Anneli).
Annelis vinterlimpa
1,75 liters form
400 g vatten 42°
120 g pigg surdeg
300 g siktad dinkel
100 g fullkorns rågmjöl
75 g -”- kornmjöl
75 g -”- dinkel,graham eller Ölandsvete
14 g havssalt
1 dl frö/nötter. Exempel solros, pumpa, valnöt. (lägg frö/nötter i blöt vid degblandningen) Detta är inget måste (Heidis tillägg).
Blanda vatten och surdeg noggrant (jag brukar använda händerna)
Häll i fullkornsmjölet och blanda.
Tillsätt salt och resten av mjölet, blanda tills inget torrt mjöl syns.
Låt degen vila 1 timma. (glöm inte att lägga ett fat/lock över).
Ta ut frön/nötter ur vattnet och lägg på degen, tryck ner dem lite, dra och vik degen ca 10 gånger.
Låt vila 1 timma med lock över.
Olja in bakformen, täck botten med havregryn.
Dra och vik degen ca 10 gånger, vält degen med hjälp av en fuktig degskrapa/slickepott ner i formen
jämna till degen med lite vatten, strö över havregryn.
Trä en plastpåse över formen, observera höjden ca 2 cm. från kanten.
Efter ca, 3 timmar i rumstemperatur har den jäst upp ca 1 cm. annars får den stå framme lite till, viktigt att man ser att den börjat jäsa.
Ställ i kyl 8-48 timmar.
Ta fram brödformen 1 timma innan gräddning och sätt ugnen på 275°.
Jag (Heidi) brukar sätta ugnen på 200° och stoppa i brödet rätt tidigt, sen sänker jag tempen eftersom vår ugn är hetare än medel och låter brödet stå i ca 175-150° i ca 1 h. Det funkar bra!
Baksten och plåt i nedre delen av ugnen + en form (långpanna) i botten av ugnen, gärna med stenar i om du inte har baksten (för att hålla mer värme kvar i ugnen när man öppnar luckan) Koka upp ca. 1 dl. vatten innan brödet ska in. Ställ in formen på den varma plåten/bakstenen. Häll det kokande vatten i formen under.
Baksten: 275° – 5 min.
200° – 50 min.
Varmplåt 275° – 7 min.
200° – 60 min.
Baktiderna varierar mellan olika ugnar, innertemperatur på brödet 98°.
Har du ingen termometer, knacka på undersidan av brödet som då skall låta lite ihåligt, om inte, ställ in brödet utan formen lite till.
Lycka till! //Anneli
Jag har även testat att baka surdeg i vår vedeldade spis i ekohuset och det blev typ det godaste brödet ever! Tillägg som nog är rätt viktigt i sammanhanget – jag gillar lite brända kanter.
Surdegslimpan (enligt receptet ovan) precis uttagen från den vedeldade Pertingerspisen 60BU från Nordviggen.
Mamma Jeanette har alltid sagt att det är livskvalitet att baka bröd. Det har jag fnyst åt och tyckt att hon pratat överdrivet storslaget om något så litet och tråkigt. Men nu är jag beredd att hålla med. Ha ha, det är något speciellt med surdegslimpor. Jag tror jag är kär i min lilla ”rågmjölssurdegsklick” som jag hoppas kan fortsätta vara med mig bra många år framöver.
Jag älskar bröd och har alltid inhandlat Polarbröd – brödföretaget som har målsättningen att nå full hållbarhet år 2022 och som sorgligt nog brann ner för en tid sedan. Jag hoppas och tror att de snart är igång igen och att jag många år framöver kan köpa Polarbröds fantastiska bröd som jag då och då kompletterar med en liten surdegslimpa.
Skolprojekt – Jordnära
På Gunnarn skola och Parkskolan i Storuman (lågstadiet) startades i våras ett entreprenöriellt projekt kallat Jordnära med mig som glad entusiast och supporter.
Målet med projektet är att eleverna aktivt får vara med och skapa en trivsam och hållbar skolgård och att de kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt och ansvarsfullt sätt, men också att de får en förståelse för cirklar, cykler och kretslopp.
Det är inte slutprodukten som är det viktiga utan processen dit och vilken fantastisk resa det har varit – häng med!
Skolväggen som mötte eleverna vid skolstarten nu i augusti.
Skolans två komposter grävdes ur.
Alla ville gräva och fynda..
.. spännande liv i komposten som studerades nogsamt. Komposterna var smockfulla, men det behövdes mer jord och gödsel för att få den torra hårda jorden att börja sprudla.
Men det löstes plättlätt när ortens fantastiska företagshjältar ryckte in och supportade projektet. Här hämtas gödsel på Beas Blommor & Ting. men vi stannade även till på ICA Supermarket Storuman och Coop Storuman som alla donerade till projektet.
Ivriga medhjälpare var ingen match att hitta när Transportern (tankad med Aspens D = 100% biobaserade diesel) drog iväg med mig som chaufför för att hämta säckarna. Och fantastiskt nog var de lika ivriga att lasta ur säckarna (!) Bra styrkepass!
Väggen är redo för nästa steg.
Ett vindskydd byggdes av björkris (passade på att ta med från en av Björns och mina röjningar)
Kreativiteten flödade!
Ryktet om skolans projekt spred sig som en löpeld och plötsligt kom ett paket ända från Skåneland..
..med fantastiska sättpotatisar från Larsviken HURRA! En skatt!
Dante passerar väggen på höstterminens första dag och stannar lydigt när jag ber honom om en bild.
Vilken prunkande succé! Nu återstår bara att skörda purjolök och potatisar med mera och kanske blir det en soppa eller som Dante hoppas – paltkokning!
TILLÄGG: Bilder från potatisgrävningen och vilken skörd det blev #växtkraft
Plusenergiforum – inspelningen
Inspelningen från veckans Plusenergiforum, ca 45 min in i sändningen dyker jag upp.