Allmänt

Sköna påskhälsningar från Hemavan/Tärnaby och Västansjö!

 
Premiär på slalomskidor för Dante. 

Har man ingen slalomhjälm får man ta en huggarhjälm, en riktig retrohjälm med visir. 

Pulkbacken vid stugan i Västansjö. 

  
Kusinlegobygglekande. 

Vi lät för ett par år sedan tillverka 50 exemplar av konstverket Pillesnas i Vas som Björn designat. Min kompis Lena Måwe, glasblåserskan gjorde ett ex på kul efter min skiss som Björn fick i present och sen kom förfrågningarna. Och de fortsätter komma, men vi hade bestämt oss för att inte göra fler. Det kändes allt för roddigt eftersom Ramnäs Glashytta som blåste med återvunnet glas lades ner och att börja etablera nya kontakter kändes avlägset, tills idag. Lena har nämligen en glasblåsarkollega och en kontakt på Gotland som också nyttjar återvunnet glas, så om alla glasbitar faller på plats kommer vi att låta blåsa en mycket begränsad upplaga (ca 20st) med Pillesnas i Vas 2.0 i slutet på maj, leverans i början på juni. Om du är intresserad av ett exemplar är det bara att maila: info@heidiandersson.com 

Av de 50 ex som tillverkats har några gjorts i andra färger, som grönt, svart blästrad..

Internationella kvinnodagen, 8 mars. En stark dag, trots att mitt system är fullt med snor och jag personligen känner mig ganska bedrövlig. Lägger därför ut en nytagen bild (foto: broder Frank Andersson) där jag kände mig full av energi, som en påminnelse om att det ”bara” är snor och att jag kommer att överleva.

I morse plingade det till i mobilen och jag får ett Godmorgon och GRATTIS på Internationella kvinnodagen från skönaste Tony Hron, vars son John, brutalt mördades av unga nazister 1995. Han föddes samma år som mig, 1981, men blev bara 14 år.

Ganska direkt efter gymnasiet fick jag jobb som projektledare för ett kommunalt ungdomsprojekt ”Vi och Dom” och ett av mina uppdrag blev att bjuda in Marie-Louise och Tony Hron som föreläsare. De höll två föreläsningar, varav den ena i en fullsatt Stensele kyrka, en av Sveriges största träkyrkor. Föreläsningen var mäktig och ingen lämnades oberörd. Det finns bilder på John efter hans död på nätet, men jag väljer att inte lägga upp dem. Han misshandlades till döds och bilderna är fruktansvärda. I Stensele kyrka fick vi se dem. Det räcker för mig.

Under åren har Tony hållit kontakten, skickat små meddelanden och vi har setts i samband med att jag arrangerade World Challenge – världens största armbrytartävling för kvinnor på just internationella kvinnodagen. En tävling som hölls tre år i följd (2009-2011) i Göteborg och fjärde året i samband med att jag firade 20 år som armbryterska flyttades den till Skellefteå (2012) . World Challenge var så mycket mer än bara en armbrytartävling, det var en manifestation för att kvinnor runt om i världen. Så här formulerade mig 2011;

”I Sverige ser vi det som en självklarhet att kvinnor är starka, stolta elitidrottare, men det är långt ifrån en självklarhet världen över. Vi står inför en världsutmaning – World Challenge är så mycket mer än bara en armbrytartävling – det är en kamp för jämställdhet och ett uttryck för att ingenting är omöjligt. Jag vill förverkliga och utveckla World Challenge och eftersom mitt favoritord är handlingskraft så sitter jag inte och väntar på att någon annan ev. i framtiden ska arrangera fler och bättre tävlingar. Att vänta tar mer energi än att agera! Målsättningen är att World Challenge ska bli en årligt återkommande tävling och i framtiden utvecklas till en Världscup. Ytterligare några steg i riktning mot OS!”

Just idag har jag inga planer på att arrangera ännu ett stort mästerskap, utan lägger hellre energi på armbrytning i skolan för barn och ungdomar och är stolt och nöjd över de tävlingar som förverkligades. Det var lärorikt, genererade fina kontakter och viktig uppmärksamhet för sporten med bland annat 4st tv-produktioner och jag fick ett givet tillfälle att krama Marie-Louise och Tony Hron som både kom och såg tävlingarna och sponsrade vinnarna med vackra silversmycken som Tony designat och tillverkat.

John Hron.