Julhälsningar från Storuman & Ensamheten

Dantemannen och jag har sett till att hålla jultraditionerna vid liv. Björn anslöt på självaste julafton efter att ha kommenterat skidskyttet klart för i år.

Blodhinken plockades fram till den traditionsenliga korvkokningen till midvinterblotet i Ensamheten.

Fårfeta från Ensamhetsfåren. Nästa år SKA jag se till att tappa en älg på blod. Hittills har vi inte lyckats med det uppdraget. Spelar ingen roll hur många vispar, hinkar och påsar jag skickar med alla som jagat (själv har jag fokuserat på uppdrag och ekohusbygget under hösten 2018) Får nog se till att själv jaga lite älg under 2019 och då ha egen, kniv, visp och hink redo.

Redo att kokas!

Dante och jag missade årets korvtillverkning och kom lämpligt till kokningen. Vi fyndade nämligen objudna gäster i varandras hår..

Hängde på låset till apoteket, lussanerade oss och sen blev det luskamning av samtliga i Ensamheten. Inga fler fynd gjordes. Skönt.

Dags för korvfrosseri!

Dante drog på sig en ren röd julinspirerad mössa direkt efter schamponeringen. Han var klart upprörd och ville under inga omständigheter riskera sprida sina oinbjudna småkryp.

Min teori är att ALLA som börjar äta blodkorv som små tycker det är gott. Våra ingifta äter mer av kärlek till sin partner, upprätthållandet av traditionen och god julstämning.

Strandvägen i Storuman utanför Björns mor och fars köksfönster. Tung snö och vinterljus. Fridfullt.

Den 23 december kläs granen hemma i Ensamheten. Därefter firar vi med att äta julmat och mysa.

Mååånga kulor ska det vara!

”Faster” Kaisa (broder Franks sambo) och Dante. Morsan syns i spegeln.

Brorssonen Levi beundrar arbetet. Alla var nöjda, utom mor och far som packade på granen fler kulor. Det ska ju vara många. Sprängfylld KalleAnka-gran är målet.

Levi i babyliften som jag låg i för 37 år sedan.

Kaisa, farsan och lilla Levi (i Dantes randiga body, stl 74 om jag minns rätt)

Farfar/morfar Kent. Coolt att kunna ha båda titlarna.

Julgranshuggaren!

Min generation Ensamhetar är uppvuxna med att granarna ska vara perfekta både till utseende, grentjocklek, grönfärg och givetvis stå spikrakt i julgransfoten, därför är det befriande att bara fokusera på att ta in något som är hyfsat grönt och funkar att sätta några kulor i. Att den står aningen skevt är inte heller hela världen. Dante påpekade dessutom att hans favoritfärg är gul, så hade den bara någon gren var han nöjd.