Arter utrotas från planeten jorden, och det är ofta människan som är boven i dramat. Förlust av biologisk mångfald är ett problem globalt. Den sjätte massutrotningen kan vara på gång, och man kan fråga sig hur det ser ut i Sverige?
Ska man tro på alarmisterna så är läget katastrofalt. Enligt Artdatabanken är det faktiskt så att det försvunnit ca 200 arter från Sverige de sensate 200 åren. I och för sig är ingen av dessa globalt utdöd och i sammanhanget bör det också nämnas att det finns 300 arter av blomflugor i Sverige, och långt över 2000 olika varianter av fjärilar. I skogslandskapet räknar man med cirka 25 000 olika arter. Om vi fortsätter att utrota arter i Sverige i samma takt som vi gör nu så kommer vi att ha kvar endast 99,5% av alla skogslevande arter i Sverige om 100 år.
99,5% om hundra år.
Är detta verkligen så alarmerande? Eller är hotbilden tvärtom starkt överdriven?
Många av de skogslevande arter som är på nedgång i Sverige är beroende av gamla träd, död ved och lövträd för att överleva. Just dessa substrat sparas i skogsbruket sedan början av 90-talet, och vi ser tydligt att förekomsten av dessa substrat också ökar. Det verkar också som att både artutdöendet och antalet rödlistade arter planat ut och stabiliserat sig. Just fåglar verkar generellt sett trivas bra i Sverige.
Klimatförändringarna i sig kan givetvis förändra bilden radikalt. Det är en av anledningarna till att klimatfrågan bör genomsyra allt. Att så snabbt som möjligt sluta använda fossila bränslen är den enskilt viktigaste åtgärden för att vi ska kunna hejda uppvärmningen, och allt negativt som följer med den. För svensk del kan biomassa lösa de flesta problemen, senast i raden av innovationer är att göra plast av bark.
Lämna ett svar