Lerberg.
Dante och jag drog till Lerberg och myste i helgen. Bara han och jag och morsfarsans Norrbottenspets. Björn sov i en annan koja, på en annan skogsfastighet med farsan och farbror Leif, kusin Joel och broder Frank. Dante verkar gilla att sova i kojor. Han sover tungt och väcks varken av att bilalarm går i gång, att jag springer upp och eldar eller pinkar hundar. Dante gillar att vissla också. Han har precis lärt sig och det var helt klart en utmaning för honom att både försöka låta bli järppipan han fått låna från Ensamheten och att vissla själv. Han tjuvvisslade lite lagom för mig och Tarjas känsliga öron, och drog sen igång ordentligt på morgonen när jag släppte Tarja och tog bössan på ryggen. Vi såg många småfåglar, älgbajs och tallplantor och efter ett par hundra meter var Dante nöjd och tyckte att vi skulle gå tillbaka till kojmyset (i min mor och fars koja/stuga som är inredd och klar för övernattning, vårt torp har en bit kvar innan det är redo för övernattning). Dante tyckte inte mina förslag om att blanda murbruk, börja isolera runt något fönster eller sätta upp solarventin var någon bra idé. Det kunde vänta. – Heidi, nu går vi in i govärmen! Det är ovant, men helt klart suveränt att inte bara kunna ha kvalitetstid med sitt barn utan även kvantitetstid.
Kojmys!
Tallplantorna vi satte i våras ser ut att ha överlevt.
Redo att gå in i Biotopskyddet. Täckte honom med en stor tröja så han inte skulle var enbart lysorange.
Bössa och vantar.
Unge och fågelhund.
Det blev en lång tur för att vara Dante, men ska det jagas på riktigt vill jag nog helst vara helt själv. Möjligtvis får mor och fars Norrbottenspets Tarja följa med.
– Heidi, ska vi inte gå in och fika nu?
Mycket fika blev det och lunch hos farmor Elsa i Ensamheten. Dante river morötter med månlandaren medan fårköttet puttrar på spisen.
Lämna ett svar