När vi planterade i våras märkte jag att stora delar av området någon gång hade brunnit. I den efter markberedaren uppvända torvan låg det rikligt av förkolnade gamla trädrester. När brann det? Den skog som avverkades var enligt skogsbruksplanen 120 år gammal, men de träden hade inte brunnit.
Avdelningen gränsar mot ett bestånd uppe på berget som nu är biotopskydd med tallar som är mer än 250 år gamla. Jag ringde en specialist på datering av träd och fick tipset att ta ut en borrkärna och helt enkelt räkna årsringarna tills jag stötte på något svart. Jag tog mig dit och borrade ett av träden med tydligt spår av brand och började räkna. Efter 182 kom jag fram till en årsring som var helt svart.
182 år sedan. Kring år 1834 alltså. De som började bruka grannmarken i Östervik 1827 måste ha blivit nervösa när branden härjade som värst.
Vi tog över fastigheten 2009 och då fick jag med mig en lunta med gamla dokument. Jag gick igenom dem först i år, och det gav en del information. Från utsyningsprotokollet år 1872 står det att skogen vhilken syntes fordra en tillväxttid af 250 år, befanns vara af temligen klen beskaffenhet.
Från många år finns protokollen kvar som klargjorde antalet till bjelke eller sågtimmer dugliga träd som skulle fällas.
140 år senare var träden fortfarande av det klenare slaget. Vi har i två etapper nu restaurerat ett område på cirka 30 hektar. Det stod tätt med klena granar sällan längre än 12 meter, ungefär 60 kubikmeter per hektar. Skördaren fick ta drygt 10 träd för att få ihop en kubikmeter virke. Ett typexempel på en plockhuggen restskog. Nu har vi börjat om med en ny skogsgeneration och satt tallplantor. Det ska vara tall på tallmark. Jag räknar med att det kommer att stå större volym skog redan om 35 år jämfört med när vi avverkade. Om inte branden får för sig att komma tillbaka.