Jag har inte dött, bara planterat som besatt i stekande solsken och isande kyla – jag gillar kontraster och 26 000 tallplant sitter i backen och vi är snart halvvägs! Nu blir det paus ett par dagar i väntan på nästa laddning. Björn däremot har varit mer död än levande. Dantes förskolesnor av värsta sorten plus solsting/värmeslag på det är ingen lek! Dante klarade sig lindringare, grönt snor och svinkoppor blev hans diagnos. Jag hoppas givetvis att jag klarar mig. Vore klart fördelaktigt med tanke på att jag nästan har guldrör i plantering. Fick dispens att börja plantera redan som 14-åring, mest troligt tack vare att farsan hade en huggarstövel i branschen och planterade sedan 9 somrar i rad som sommarjobb. Björn däremot har gått ut offentligt och sagt att något av det han räds i livet är plantering och framförallt att hamna i en livslång plantering, ha ha, men plantering blir det om man avverkar! Personligen tycker jag att det är både meditativt, givande (plantera framtida skog på mark där det i huvudsak ”plockhuggits” och sen mest växt bedrövelse, men nu får chans till nystart) och dessutom är plantering en typ av mental träning i ”pärgrävarmentalitet” som är användbart när det gäller det mesta i livet. Känns dock bra att åter sitta på kontorsstolen och få ordning på allt som hamnat efter, förfrågningar, mail, avtal, fakturor.. och i morse såg jag till att leka skeppsbrott med armbrytargymnasieelverna. En del har det bra! Men man ska ju ha det bra som Björn brukar säga.
Lämna ett svar