En pappa som snart kommer hem..

Bild från torsdagens armbrytarträning. Foto: Kristian ”Krigge” Wiklund.

Björn tävlar sitt livs sista OS-lopp i eftermiddag – blir grymt spännande! Förkylningskänningarna verkar vara under kontroll i Sotji och allt kan hända! Och sen kommer han hem, i början på nästa vecka,  och det ser vi framemot som bara den. I år har vi typ inte träffat honom eftersom jag ju lyckades med bedriften att bli förkyld de få dagar han var hemma i januari och tömde ur väskan. Så vi träffades bara lite försiktigt utomhus. Dante pratar oavbrutet om alla barn som har en pappa som snart kommer hem och dikterar manus och roller till alla. Vi (Björns mor och far och morsan + jag) får alla turas om att agera pappan till Dantes gosedjur, traktorer, händer (som är bebispindlar) –  ja, ALLA har en pappa!

 Dante har skippat förskolan senaste dagarna. Jag blev rädd när det ryktades om magsjuka och backade ut när jag möttes av snorgärs i dörren. Lika bra att inte vara där,  så vi är friska till Björn kommer hem och kan KRAMAS!

Jag är gode imponerad av alla ensamstående föräldrar där ute i världen.  Ni gör det bra – kram på Er! Jag har ju världens bästa backup med mor- och farföräldrar som är Dantesupporters på högsta nivå. Även om jag har jag lurat iväg både farsan och broder Frank till Norge i x-antal veckor på huggningsuppdrag, har jag fortfarande massor med barnvaktsassistans. Som ensam förälder klarar jag inte av att hålla tålamodet i schack och vara ”superpedagogisk” när den lille mannen skriker NEJ, NEJ, INTE, utan får med jämna mellanrum be Dante om ursäkt för att jag blir irriterad och fräser och höjer rösten. Inte ”krika” (skrika) mamma, säger Dante och jag försöker förklara för min 2år och 7 månaders son varför jag blir arg och irriterad.  Det är helt enkelt tänkt att man ska hjälpas åt att fostra och prägla barn. Att man ska vara minst två föräldrar eller helst ett helt Ensamheten; ”It takes a whole village to raise a child”. 

Jag:  – Vad letar du?
Dante:  – Jag har tappat..  mitt tålamod!
Jag: – Ha ha, kanske är det mitt tålamod vi ska leta?

Bild från torsdagsryzzen med armbrytargymnasiet som Dante till största delen sov sig igenom.

Medan jag armbrottades jobbade Dante på med bland annat trumpetlagning på Strandvägen med farmor och farfar.

Dantes farbror Anders kunde till Dantes förtjusning spela på trumpeten som här fixas av Arne Ferry.

Se mig! Dante med finaste näverväskan som bästa farmor Elsa gjorde till mig som liten.