Dante arbetar med trästänger, bär hantlar och flyttar viktskivor medan jag lyfter hantlar.
Här är lite bilder från senaste dagarna. Ska använda kameran flitigare så framförallt Björn får chans att se vad vi pysslar med här hemma. Dante kallar sig själv JobbarDante och jag kallar mig FixarHeidi, vi jobbar på med både små hemmajusteringar, skruvar fast saker som håller på lossna, lagar och leker vaktmästare helt enkelt, men mest har vi ägnat oss åt att tjuvfixa i broder Franks lägenhet. Han är på huggningsuppdrag i Norge tillsammans med pappa Kent och då passar vi på. Han får nog en mindre chock när han kommer hem och lägenheten är helt ”omstylad”. Vi har verktyg utspridda överallt, skruvmejslar, hammare, tänger, spik och skruv (gör ungefär lika ont att gå på som lego) Och ALLA verktyg har precis som mjukisdjuren en pappa. Ibland en mamma, men alltid en pappa. Han leker med dem, bäddar ner dem i docksängen, kramar dem och då och då skruvar han i alla tillåtna brädbitar som jag hämtat från snickarverkstan i Ensamheten. Vi har värmt upp i veckan för stora armbrytar-monteringsdagarna som inleds i morgon bitti. En ny laddning armbrytarbord(25st) ska monteras och paketeras och beställningar ska skickas och resten stuvas in på lager.
JobbarDante i armbrytarlokalen redo att ta sig an dagens uppdrag.
”Mamma, inte fara hem nu” Att vara i armbrytarlokalen är en del av vardagen. Inget konstigt alls.
Nu är det gott om snö och det gäller inte bara framför bron hos morsfarsan i Ensamheten. Dante blev som besatt och bara skottade och skottade. Det blev mörkt och han fortsatte både i Ensamheten och sen hemma i Storuman. Lyckades efter mycket tjat lura in honom med kvällsfika och pappa Björn i telefonen.
JobbarDante leker med lego hos Mormor Jeanette. Legosamlingen är gigantisk. Det är ursprungligen farbror Lars lego som jag fick ärva. Sen mina bröder och därefter gick den tillbaka till Lars barn som fyllt på den ordentligt, och för ett tag sedan överlämnades den andaktsfullt av yngste kusin Elias till Dantes LYCKA! När han vuxit ifrån legobyggandet får han lämna den vidare till nästa generation.. Fin tradition. Eller leka vidare som vuxen – som Stefan Holm gör!
Lämna ett svar