Leker ekohusfix i miniatyr i Ensamheten. När jag inte filar på lekstugan leker jag med skivstänger, eller på mitt kontor. Däremellan myser jag med Björn och Dante. Mina favoritsysselsättningar som alla gör mig nöjd och hög på livet!
Lekstugan är upplyft från backen. Känns bra – nu håller den i minst 25 år till. Nästa insats är att blanda till den miljöriktiga färgen från Av Jord och måla stugan invärtes + fönsterfoder på utsidan. Sen ska nytt golv, lister och dörrfoder in. Jag är taggad! Kul, kul, kul!
På insidan dörren skrev jag ca 8 år och MYCKET lillgammal, följande regler:
Inte röka misstänker jag ”småkusinerna” strukit över. Inte snusa är då definitivt överstruket.
Efter gårdagens stormande fick en hässja ”akutladas” . Hässjevirket bar jag tillbaka på sin plats idag och tänkte på när jag senast bar hässjevirke tillsammans med ”farbror” Martin. Det var trivsamt. Hässjestångstallen får uppleva många generationer Ensamhetara.
Jag älskar detta. Hässjevirke mot tallen. Starkt.
Dante med idolen Elias på väg mot veboden med skottkärran.
Dante på väg upp i traktorn (”dacken”)
Nöjdaste killen och sjunde generationen Ensamhetar; Dante Andersson Ferry, snart 2 år gammal. Idag försvann han en stund och svarade inte när jag ropade. Till slut hittade jag honom i traktorgaraget, UNDER traktorn, ”Ult, ult” sa han och kröp fram, vilket betyder; bult, bult.
Brrrrrr, brruuuuuuum! Dante är besatt av traktorer. Riktig ”Ferryansk” besatthet. Som Björn är när det gäller siffror och skog. Han håller på traditionen att dra igång de brutalaste sifferutläggningarna precis när jag dödstrött krupit ner i sängen och knappt orkar med mig själv) Varken Björn eller jag har något direkt intresse av traktorer, skruvande, mekande osv, men det skulle vara grymt bra om Dante verkligen blev intresserad av att laga och fixa saker – det är guld värt med sådana förmågor så det uppmuntras!
Jag har en son och tänker ofta på om jag skulle förhållit mig annorlunda om han varit en flicka. Det skulle jag säkert eftersom vi alla är formade av den värld vi lever i, men jag är övertygad om att jag skulle uppmuntra och peppa mitt barn att våga möta världen oavsett om det var en flicka eller pojke. Och jag kommer att diskutera värderingar, etik och jämställdhet med honom så länge jag lever. Jag ser det som min livsuppgift att lära honom ansvar och respekt och det är mitt ansvar som förälder att grunda för att han får en stark självkänsla som gör att han vågar tänka själv och klarar av att ifrågasätta sådant han upplever som orätt och att han kan reagera och agera när det är viktigt – när saker inte går rätt till.
Här är två läsvärda krönikor:
Varför? Det finns inga bröst att hålla i
Patriarkatet-och-valdtaktssamhallet-gar-hand-i-hand-nedfor-morka-grander
Du har ett härligt liv Heidi.
Det är inte alla som ser skönheten i en tall med ett gäng granslanor lutande mot dess grenar. Allt har sin plats, och med tiden så får även bruksföremål något vackert över sig.
Vilken härlig bild på Dante och Elias!
Det är en fröjd att följa din blogg!