– VA, BETALAR du för dig hemma, utbrister en något upprörd röst i telefonen!
Pengar, Pengar, pengar, detta ständiga tjat tänker jag och känner en växande klump i mellangärdet.
– Det låter ju inte klokt att du handlar, betalar telefonräkningen och tankar bilen!
– Nja, kontrar jag – inte betalar jag hela telefonräkningen, utan bara det jag ringer för och självklart så tankar jag bilen om jag använt den.
Vi diskuterar fram och tillbaka och jag försöker förklara för mannen från andra sidan att det hör till att man gör så och att det är något som jag gör av egen vilja. Att kunna börja betala för sig är ett steg i självständighetsutvecklingen och självklart så skulle mina föräldrar göra allt för att hjälpa mig, men jag vill klara mig själv och skulle aldrig be om pengar.
JAG ÄR SÅ obeskrivligt trött på att höra alla diskussioner om pengar, om hur människor inte kan förverkliga sina drömmar och vara lyckliga för att de inte har råd och så vidare, men vi människor blir aldrig nöjda, utan eftersträvar alltid att få det bättre. Jag vill inte vara slav under sedelbunten, men det är så lätt att säga och svårt att leva efter. Bra eller dålig ekonomi handlar inte om hur mycket pengar man har utan hur man använder dem.
Att pengar däremot kan underlätta i mångt och mycket förnekar jag inte, men många gånger är det vägen till målet som är det STORA och det som gör att man växer. Finns det inget att kämpa för så tappar man motivationen och målet blir inte lika eftersträvansvärt.
Att vi föds med olika förutsättningar är ett faktum och ekonomiska förutsättningar är inget undantag. Beroende på var du växer upp så präglas och fostras du in i ett visst tänk.
Vi människor lever efter en massa ”måsten” och eftersträvar att lyckas och därmed bli lyckliga, men vad menar vi med det? Är det att ha den häftigaste bilen, snyggast ansade tomten, högsta lönen, eller? Är det ett lyckligt liv att alltid ha en massa måsten över sig och alltid sträva efter kortsiktigt vinnande? Är det så vi vill ha det och vad är alternativet?
I DAGENS SAMHÄLLE hetsar vi runt och riskerar i vår stress efter lycka att springa förbi det som verkligen betyder något. För att må bra måste vi alla då och då ställa oss frågan: ”Vad är viktigast för mig?” Man måste rannsaka sig själv och följa sitt eget hjärta.
Det låter enklare än vad det är, men det är tänkvärt, för jag tror att vi alla kan påverka vår vardag om vi bara vågar försöka! För att vinna måste man satsa, man måste våga släppa taget och ge allt, men för att våga släppa taget måste man ha mod och det får man många gånger i form av stöd från betydelsefulla människor i ens omgivning.
Säger man att man är glad och lycklig så tittar många människor konstigt på en som om man vore knäpp, för en sak ska man ha klart för sig och det är att ”efter sol kommer det alltid regn”. Jag beundrar de människor som kan sätta sig ner och säga att just här och nu är jag lycklig och saknar ingenting. En som hade den förmågan och som alltid kommer att vara min stora förebild är min farfar. Han lämnade nöjd och lycklig detta jordeliv med orden ”Det är som bäst!”
Jag saknar honom, men han lever så länge jag minns och han har lärt mig mycket om livskvalitet och livets ädla konst – att leva!
FRÅGAN ÄR OM vi inte bör leva mer för varandra och nära varandra istället för att hetsa efter pengar, materiell lycka och kortsiktigt vinnande.
Tänk om vi människor kunde glädjas åt det vi har och inte åt det vi inte har?
– Sover du? hör jag så en försiktig röst viska från telefonluren.
– Nej inte än, men vet du en sak… Jag tycker om dig i alla fall fastän vi kommer ifrån skilda världar.
HEIDI ANDERSSON 2003
Lämna ett svar