Nu har han vuxit ur min hand

För 6 år sedan..Dantes fot i min hand. Här på bilden är han knappt två veckor gammal.

Sex år senare har han växt ur min hand, men än har han inte riktigt växt ur boet än och bor fortfarande kvar hemma. Även om han då och då funderar på att flytta. Och jag med. Men oftast trivs vi ihop. Det är ju det som är så fascinerande fantastiskt med föräldraskapet, att man får uppleva en annan människas sämsta och bästa sidor om vart annat, varje dag. Och de egna styrkorna och svagheterna blir på samma sätt uppmärksammade. Ibland flera gånger per timma. Det finns ingen annan människa som kan trigga mina känslor uppåt och neråt så rekordsnabbt som mitt eget barn.

Strumpor, 6 par i bambu och en Guldkanna, även kallad Pinkhink (som man kan använda som potta, blanda ut med vatten och vips har man fantastisk växtnäring) var uppskattade födelsedagspresenter och cykelfyndet via Storuman Köp och sälj invigdes per omgående.

Lite kalaslek i armbrytarlokalen på morgonen blev perfekt uppladdning för fortsatt jobbande med slåttern i Ensamheten.

Zombietårta från Kakbiten i Storuman.

Slåtter i Ensamheten. Finns fler bilder på www.ensamheten.se och på www.planetskötarna.se

Tuffa dagar. Hittade honom plötsligt sovande på kökssoffan inne hos Farmor Elsa. Inlindad i hennes kofta.

Pappa Kent hjälper Dante på med cykelhjälmen när det är dags att göra sig redo för hemfärd.

Sommarkväll i Ensamheten.

Lite support i uppförsbackarna tackar man inte nej till!

 

 

 

 

 

 

Tags: , , ,

No comments yet.

Kommentera