Drog till mitt Ensamheten i morse utfodrade norrbottenspetsen Tarja som jag ansvarar för i veckan när mor och far är i sydligaste delen av vårt land (besöker broder Torbjörn i Helsingborg) Tyckte synd om henne som suttit en massa i hundgården och tog därför ut henne på en långpromenad längs fäbodstigarna i skogarna kring byn. I öronen tryckte jag in norskan Gunhildstordalens sommar i P1. ”…ingen kan veta hur det går. Det kommer att bli min största personliga kamp hittills. Det kommer att bli en kamp på liv och död.”

I sitt Sommarprogram berättar miljöaktivisten Gunhild Stordalen om sin dubbla kamp: att bygga upp stiftelsen EAT för att främja en hållbar matproduktion i världen, samtidigt som hon drabbats av den dödliga sjukdomen systemisk skleros. Stordalen berättar också om hur hon kontaktade den svenske miljöprofessorn Johan Rockström för att inleda arbetet med stiftelsen EAT . Hon talar också om hur viktigt det är för henne att stiftelsen ska finnas kvar också efter hennes död och om att arbetet är en av de saker som givit henne kraft att kämpa mot sin sjukdom. hennes miljöintresse tog fart i sjuårsåldern då hon drömde mardrömmar om hålen i ozonlagret men också om kärleken till maken, hotellentreprenören Petter Stordalen.

– Han var en uppmärksamhetskåt, medelålders testosteronbomb, som alltid pratade med hög röst, i flashiga kläder och vräkiga smycken. Han var allt jag trodde att jag inte behövde. Men han skulle bli mitt livs kärlek.

Jag strövade längs stigarna, lyssnade och berördes. Radiopratet är bra, på många sätt. Det handlar om en människa som vill förändra världen, en miljöaktivist, läkare och miljardärfru, som också är allvarligt sjuk. hon säger att hennes bästa smärtlindring är att jobba med något som är viktigare än sitt eget liv, som kan leda bort tankarna till annat. Bort från smärtan, obehaget och den egna eländigheten. Hon fattade tidigit beslutet att aldrig skaffa barn, hennes hjärtebarn är EAT och en av vår tids största utmaningar: hur vi ska säkra hälsosam, näringsrik mat till en växande världsbefolkning, utan att överträda planetens ekologiska gränser. Har du inte redan lyssnat, kan du göra det här!

Kommentarer

kommentarer